Grabbhäng i nya lekrummet

2009-09-26 @ 12:42:14 Kommentarer (0)


Det leks hejvilt i nya lekrummet. Enda problemet är väl det att grabbarna allra helst leker med samma sakerm vilket får vilda brottningsmatcher till följd. Och nu tror ni bergis att Loke alltid vinner men det kan jag ta å berätta att Elis är ingen lätt match! Loke har fullt sjå med att hålla fast lillebror som kränger som en liten orm och för det allra mesta lyckas ta sig loss och kasta sig över storebror med vässade tänder.

Loke är snorig och täppt idag också, vilket han själv känner av.
- Mamma, jag är lite svag idag.
Jopp, han är vår lille snorunge.

Bröderna bus på nya upptåg

2009-04-26 @ 22:17:29 Kommentarer (0)

Det händer väldigt mycket på kort tid just nu.
Elis har två tänder, drar sig upp till stående om tillfälle erbjuds och andan faller på, ammas bara kvällar och nätter samt äter gröt jätteduktigt både morgon och kväll.
Loke pratar mer än någonsin förr, funderar osedvanligt mycket och har vid två separata tillfällen kissat i pottan.



Enastående välartade söner har vi. Onekligen.
Verkar bli brottartalanger också. Har partärgreppet under kontroll som synes!

Läser Astrid Lindgrens klassiker på gräsmattan

2009-04-12 @ 21:37:40 Kommentarer (1)


Igår, när Loke skulle somna hemma hos Asta, läste vi Stora boken om Emil och Loke blev helt kär. Som tur är så har vi en alldeles egen utgåva av den hemma på ÖstadByväg så vi har läst lite ur den idag också. När mamma fick springa in efter lite papper till snoriga näsor så passade Loke på att läsa högt ur Emilboken för lillebror, som uppskattade det högeligen. Snuttungar!

En helt vanlig tisdag i Västervik

2009-03-26 @ 20:45:25 Kommentarer (0)




Morgon
: frukost hos mormor och morfar
Lunch: Morella med Lisa medan kidsen sov i vagnen. Sedan häng i stadsparken.
Middag: på besök hos farmor och farfar. Högläsning i Elsa Beskow, tornbygge och allmänt mys.
Kväll: bad i stora badkaret, läsa morfar sjörövaren och House för mamma.
Natt: Loke vaken fyra gånger, drack ett glas vatten. Elis vaken och åt två gånger.

Fläcken som inte ville gå bort

2009-03-15 @ 23:11:04 Kommentarer (2)


Ja, de är ju inte så vassa på det där med att stava vårt efternamn men i övrigt så gillade vi folket på Alingsås sjukhus. Det är nämligen där vi tillbringat större delen av vår söndag. Anledningen heter Loke och beror på att han fortfarande är fläckig och nu värre än någonsin. Han vaknade ungefär som vanligt imorse, d.v.s. lite halvfläckig men inte så farligt, för att sedan eskalera vilt under dagen. Till slut fick vi nog och placerade ungen i bilen (lillebror också så klart) och for in till Alinge med honom.
Fläckig med glad!
På Alingsås sjukhus skickar de uppenbarligen inte hem folk med uppmaningen att ta en alvedon och vänta och se. Här gör de prover och använder sina läkarutbildningar. Vi fick hjälp nästan direkt.

(Innan dess hann vi sitta i ett väntrum tillsammans med en kille i 12-årsåldern som stukat foten och satt i en rullstol. Han åkte fram och tillbaka i väntrummet och rundade oss minst trettio gånger. Sista tio gångerna funderade både Petter och jag på att kolla om han verkligen hade så ont i foten att han behövde en rullstol eller om han kanske behövde ha lite ondare.)

Läkaren lyssnade på hjärta och lungor, lyste i öron och mun, tog blodprov och skrapade i halsen. Loke var världens duktigaste kille och gnällde inte en enda gång, inte ens när de stack honom i fingret.
De konstaterade fort att det inte rörde sig om allergi utan en reaktion på en infektion som han har haft i kroppen. Jätteskönt för oss att höra! Loke brydde sig dock inte alls, han var mer intresserad av grävskopan i väntrummet.

Sedan åkte vi och handlade glass och en liten ambulans till vår duktige kille som slocknade som ett litet ljus när vi kom hem, efter kvällsmat, kel med Elis och bus i sängen med pappa. Så duktig och snäll. Dock blev Elis lite rädd för honom, jag tror inte att han känner igen honom när han ser ut så här och det blev Loke nog lite ledsen för.
- de e bara ja Eiis, det är bara Loke, sa han när han skulle pussa gonatt och Elis grät. Då lugnade sig lillebror och pussade tillbaka. Och mammas och pappas hjärtan smälte.

De gör det ofta nu för tiden våra hjärtan, smälter. Det låter säkert löjligt men det är så. Det liksom hugger till i bröstet för att man blir så överväldigad av kärlek när de gör något så där alldeles fantastiskt. Eller något alldeles vardagligt. Eller bara gör något över huvudtaget.


Pott-träning på fel barn

2009-03-15 @ 22:37:33 Kommentarer (0)


Ja, det har liksom blivit lite fel.
Det är ju Loke som måste lära sig gå på pottan men istället är det Elis som sköter pottandet som värsta kungen.
Det började med att Loke krävde att Elis också skulle sitta på pottan om han skulle kunna tänka sig att göra det. Sagt och gjort, Petter hämtade Lokes gamla potta från verkstaden och vi satte den bredvid Lokes nya potta och satte lillebror på den. Det tog tre sekunder så hade han gjort mer på den än vad storebror gjort på över ett år.
Vi hade ju nämligen Loke pottränad från dess att han var drygt åtta månader tills han var runt året. Sen klantade vi oss.
Vi får se hur det går den här gången. Loke vägrar sitta på pottan mer än tio sekunder åt gången, men Elis visar stor potential. Hittills ingen sittning utan resultat. Good boy!

Morgonmys

2009-03-13 @ 22:40:47 Kommentarer (0)


Vi har fått ordning på Lokes sovande. För ungefär en månad sen så slutade han sova på dagarna och nu somnar han som en liten ängel på kvällarna efter att vi läst en till tre böcker för honom. Han sover hela nätterna och brukar komma hasandes över till vår sång på morgonkvisten, mumlandes "Loke sova pappas kudde" och så slocknar han som ett litet ljus igen.
Elis sover inte fullt så bra. Han somnar någongång mellan åtta och tio på kvällen, sover två till sex timmar i egen säng och resterande del av natten ligger han på min arm.
När Loke vaknar på morgonen brukar han först konstatera "pappa åkt jobbet" och sen "Elis e söööööööt".
Sen tittar på vi på fåret Shaun och Bob & Bobek innan frukost och dagis, allt ackompanjerat av Lokes eviga pladder.
Och ja, jag riktigt hör vad ni säger "det har han efter sin mamma" och ja, antagligen har han det men det är helt bedårande! En sak som inte är fullt så bedårande är att han fortsätter säga samma sak om och om igen om man inte bekräftar att man hört vad han sagt.
"Loke och mamma lägga pippipusslet Lokes rum".
"Loke och mamma lägga pippipusslet Lokes rum."
"Loke och mamma lägga pippipusslet Lokes rum!"
"LOKE OCH MAMMA LÄGGA PIPPIPUSSLET LOKES RUM!!!"
"Ja älskling, vi ska lägga pippipusslet i ditt rum".
"Mmm, ska vi!"


Fläcken och brorsan spelar trumma

2009-03-07 @ 21:50:03 Kommentarer (0)


Det här ser ju ut som en gemytlig lek. Det var det också. Tills Loke beslutade att Elis skulle spela på trumman med pannan istället för med händerna. Då var det inte lika roligt längre.

Vad är det för fel på ungen egentligen?

2009-02-25 @ 21:38:08 Kommentarer (2)


Visst ser han söt ut?
Jo, det är han också. På dagtid, vill säga. På kvällarna förvandlas han, likt Dr. Jekyll och mr. Hyde, till en liten satunge som riktigt rusar runt på sin mors nerver.
På dagarna är han glad, fantastisk och jollrar och pratar hela tiden. Han följer oss med blicken, skrattar så han kiknar när Loke pruttar honom på magen och blir överlycklig när man flyger flygplan med honom.
På kvällarna är han också söt egentligen. TIlls han somnat och man ska försöka lägga ner honom i sängen. Då blir han som förbytt. Han spänner hela kroppen, flaxar med armarna och blir helt vansinnig. Ungefär fyra sekunder senare börjar han skrika som en tok.
I sex nätter har han nu sovit hela natten på min vänstra arm. Snart är jag villig att amputera armen hellre än att ligga på den igen. I förrgår försökte vi med att sova på högerarmen istället men icke då!

"Han är i en fas" säger de som läser sådana böcker. Jag har aldrig gjort det. Rent generellt så anser jag att det här med "faser" är skitsnack och påhitt från folk som behöver förklaringar till varje gång ungarna blir lite ledsna.
Den här gången köper jag det stenhårt! Klart ungen är i en fas! Fasen går snart över och då blir han inte längre hysterisk om han måste vara mer än tre millimeter bort från mitt bröst.
Fasen går över snart och då får jag vakna på morgonen och inte känna som om jag precis genomgått en höftledsoperation.
Det kommer gå över snart.
Det kommer gå över snart.
Det kommer gå över snart.
Det kommer gå över snart.

Tur att han är så alldeles exceptionellt söt!

All you need is love

2009-02-18 @ 23:10:12 Kommentarer (0)


Inatt vaknade Loke och gallskrek. Han var helt hysterisk, jätteledsen och otröstlig. Vi fick ingen kontakt med honom och han bara grät och grät. Till slut vaknade Elis och blev hysterisk han också, eftersom han blir väldigt till sig när Loke är ledsen. (the other way around är det helt egalt - Loke skiter högaktningsfullt i om Elis gråter, han hämtar bara nallar och nappar till honom och klappar honom på huvudet, han blir inte ledsen.)
Efter nästan en halvtimme lyckade vi utröna att han ville ha mjölk. När han väl fick mjölken snyftade han fram:
- Loke tycker om mölk inte, Loke tycker om mölk inte!
När vi då ställde bort glaset blev han ännu mer hysterisk och vrålade:
- Inte ta Lokes mölk! Loke lessen! Loke vill ha mölk!
Så svepte han glaset och lade sig ner och stirrade i taket i en kvart innan han somnade.

När vi sedan vaknade på morgonen var klockan fem i nio, Elis låg på min vänstra arm och Loke låg med stjärten mot min axel. Och så hördes en liten röst.
- Mamma? Loke vaken nu. Mamma vaken?
- Ja älskling, mamma är vaken, mumlade jag och försökte desperat öppna ögonen trots bara tre timmars sömn. Då klättrade han över och satte sig på kudden bredvid en sovande Elis och tittade fundersamt på honom.
- Elis söt mamma. Elis sova mer. Mamma å Loke titta på Elis när Elis sova.
Och så satt vi tysta i nästan fem minuter och bara tittade på Elis. Tills han vaknade. Då hämtade Loke kläder och en ren blöja till lillebror och sen myste vi i sängen tills vi fick stressa röven av oss för att hinna till dagis innan förskoletanten Stina skulle skicka ut en efterlysning. Vi kom 75 minuter försent, men det var det värt.

Nattskräck suger. Vi hoppas på en lugnare natt inatt.

"Loke tycker om dig mycke Elis"

2009-02-14 @ 22:05:20 Kommentarer (0)


Mitt under middagen (slottstek minsann!) började tårarna rinna på mor, far, mormor och morfar när Loke plötsligt vänder sig till sin lille bror och säger:
- Loke tycker om dig mycke Elis. Och så höll han honom i handen.
På bilden tittar Elis förvirrat på sina föräldrar och undrar antagligen varför vi ser så konstiga ut, med simmiga ögon, men sekunden innan så tittade bröderna på varandra och skrattade.
Det är helt fantastiskt att ha de här två små skitungarna här hemma, de är värda allt!

Slut på lögnerna om nätterna

2009-02-13 @ 23:14:16 Kommentarer (0)

Vi förstod ju att den dagen skulle komma då Loke knäckte hur han skulle få tag på juicen i kylskåpet. Vi trodde nog dock att det skulle dröja lite längre, men imorse var det alltså dags. Då släpade han med bestämda steg fram sin pall till kylskåpet, klättrade upp och öppnade dörren och blev helt lyrisk över den skatt han hittat!

- Mamma! Finns visst jos! Loke inte höver köpa mer jos, finns jos kylskåpet!

Jäpp, så var det alltså slut på lögnerna för att få ungen att dricka mjölk och vatten på nätterna istället för juice. (vi skyller på dagis där, för Lerums kommun har sparat in på småbarnens hälsa genom att ersätta mjölken vid alla mål utom lunchen med juice. Katastrof.)
Som tur är vaknar han alltmer sällan på nätterna nu sedan han slutat sova på dagarna. Häromdagen sov han ända till klockan tjugo över nio på morgonen, helt fantastiskt! Visserligen vaknade då Elis vid sju istället, men ändå!
Och så en omotiverad syskonbild, bara för att de är så bedårande. Och välartade.

Pappamys!

2009-02-11 @ 23:56:56 Kommentarer (0)


Elis är en sjukgris, snorar och hostar, och Loke har jobbiga eftermiddagar nu när han inte längre sover middag. Allt är dock glömt i samma ögonblick som pappa kliver innanför dörren. Då är det pappabus för hela slanten!

På lekdate med Hampus, Ida & Ebba

2009-02-08 @ 22:45:56 Kommentarer (1)


Jodå, vi träffar andra barn fortfarande. I fredags var vi på lekdejt i Biskopsgården hemma hos Hampus och hans lillebror Benjamin. På plats fanns även Ida, med lillasyster Molly samt Ebba med lillebror Oskar.
Medan mammorna Johanna, AnnSofie, Linda och Lina fikade härjade tvååringarna vilt på Hampus rum. Ebba härjade mindre vilt och Hampus var nog mest orolig att de skulle stjäla med sig leksakerna hem (men han var en utmärkt värd och fick inga utbrott eller andra sedvanliga anfall som barn brukar få när andra barn rör deras leksaker.). Ida och Loke härjade dock.
Imponerande nog inträffade inga större missöden. Loke grät lite när Ida smällde en dörr i huvudet på honom, Ebba fick välmotiverad panik när Loke följde efter henne och ville kramas och Hampus förklarade ytterst vältaligt att han verklligen inte ville ha någon sketen smörgås efter att han fått syn på kakorna på köksbänken. En mycket lugn tillställning med andra ord.
De fyra små bebisarna låg mest på golvet/i knät/ i soffan och krälade och var mest bedårande. (Små bebisar är bedårande, större barn är välartade.)

Bäst av allt med de här lekdejterna är att man får träffa andra mammor (och pappor) i samma situation som en själv ochupptäcka att det inte bara är Loke som har damp och inte lyssnar utan nästan alla tvååringar är sådana. Det kallas visst trots...Och det är inte bara här som vi har dåligt samvete för att Elis aldrig får tid att ligga i babygymmet eller öva på att sitta, det hinns inte med hos alla andra heller. Det dåliga samvetet dövas effektivt av en mammagruppsfika. Rekommenderas starkt!

Inspiration för syskonföräldrar

2009-02-05 @ 23:25:08 Kommentarer (3)

Det är ingen hemlighet för dem som känner mig, och förmodligen inte för dem som inte känner mig heller, att jag var maniskt livrädd innan Elis föddes att Loke skulle tro att han inte dög.
Att Petter och jag inte var nöjda med honom och att det var därför vi skaffade ett barn till.
Att vi tyckte att han gjort oss besvikna och ville ha ett annat barn som kunde leva upp till förväntningarna.
Att han skulle tro att han inte dög och att han blev ersatt.

Sedan så hade jag ångest å Elis vägnar också. Jag var rädd att han skulle få för lite uppmärksamhet, att han skulle bli bortglömd och att ingen skulle fråga om honom när de ringde.

Å, så dum jag var som trodde att det ena barnet skulle hamna mer i fokus än det andra

Jag har inga syskon. (nu sitter Petter, Hasse och Puffet och muttrar "näe, och du ä ju så jäääävla bortskämd också! Vilket jag inte är.) Jag har INGA syskon och det är väl inte bara fördelar med det. Jag önskade mig länge en storebror och vägrade in i det längsta förstå det omöjliga i det hela.
Jag ville aldrig ha en syster. Det hade nog inte funkat. Morsan, jag och en syster. Det hade varit fjärde världskriget året runt istället för tredje varannan månad. Nicht gut.

Jag är inte så vass på att ta kritik i alla lägen. Jag gillar inte att ta order, jag är inte den bästa på att kompromissa och jag är stenhårt för milimeterrättvisa. Jag glömmer aldrig om någon gjort mig orätt och går man över gränsen en gång för mycket finns det inget sätt att hoppa tillbaka till rätt sida igen. Petter säger att de egenskaperna hade nötts bort om jag fått ett syskon. Jag brukar kontra med att han är cynisk.
Men jag tror att han har rätt.

Mest av allt var jag rädd för att de inte skulle tycka om varandra. Att de skulle bli sådana där syskon som inte känner varandra, som inte minns varandras födelsedagar och som en dag, när de är 67 år och föräldrarna är döda inte längre minns vad storebror heter i mellannamn eller hur lillebrors barn ser ut. Som inte tar del i varandras liv, inte träffar varandras kärlekar, varandras barn och inte pratar.


Åsan, Saran och Idan.

Allt sånt går över när jag stöter på systrarna Byström. (De har en bror också säger Åsan men jag tror att de bara fabricerat honom - alla vill ju ha en storebror!). De är tre systrar, fruktansvärt olika och löjligt lika. De är urtypen för en lyckad syskonskara och jag är nöjd om Elis och Loke bara älskar varandra en bråkdel av hur mycket Åsan älskar sina systrar (och sin bror) och hur mycket de älskar henne tillbaka.


Jag älskar också min Åsan, men jag hade inte varit någon bra syster. Jag hade nog varit en bättre bror. Spelat nintendo, släpat hem snygga killkompisar och slagits för dig om någon varit elak i skolan. Slagits och fått stryk I might add, eftersom jag är klen som få. Men jag skäller bra. Mycket högre och värre än vad jag kan bitas. Som värsta rottweilern!

Fjärde februari - dagen då vi får goda nyheter

2009-02-04 @ 23:31:00 Kommentarer (0)

För exakt ett år sedan kräktes jag. För tredje veckan i rad, så vi gick till vårdcentralen och gnällde. Fick med oss hostmedicin och rådet att ta en alvedon och vänta ut det. Istället tog vi ett gravtest och fick en smärre hjärtattack. Ett plus på stickan och sju månader senare var vi tvåbarnsföräldrar.
Föga anade vi att det bodde en liten Elis i magen. Vi trodde ju att det bara var en helt vanlig bebis och så var det världens sötaste Elis. Sicken tur vi hade.

Finaste kortet på våra fina pojkar

2009-01-23 @ 00:36:08 Kommentarer (2)


Ja, det här är det finaste kortet vi har på dem tror jag. Elis är här några dagar gammal och sitter för första gången i babysittern. Vi var lite oroliga för att sätta honom där för vi trodde att Loke kanske skulle klättra på honom, slå honom, nypa honom, lägga kuddar över honom eller på annat sätt lemlästa eller skada sin lillebror.
Det var alltså med en hel del oro som vi placerade lillebror på storebrors nivå, helt oskyddad, första gången.
Vi hade inte behövt oroa oss.
Loke stod ett tag bredvid babysittern och tittade på Elis som plirade tillbaka så gott han kunde med sina nyfödda ögon.  Sen sprang Loke iväg till sitt rum och vi trodde att han tröttnat på brorsan. Någon minut senare kom han tillbaka med kaninboken, satte sig på golvet bredvid Elis och hasade fram på rumpan tills han satt så nära som det bara var möjligt och så började han läsa.
- Bää Elis. Här är bää Elis. Titta Elis, bää.

Slaktaren i Sjövik

2009-01-11 @ 22:43:53 Kommentarer (3)


Ok, slaktaren kanske är att ta i, men han är en riktig tuffing vår Elis. Han försvarar sig numera mot brorsans pussattacker medelst rivningar och hårdragningar samt försök att putta bort honom. Ibland märks det dock tydligt att han gärna blir pussad och kramad för då slår han ut med armarna och gapar med munnen som en liten fågelunge.

idag lyssnade Loke på musik och dansade på mattan i vardagsrummet. Elis satt i mitt knä och Loke dansade runt omkring oss. Då, helt plötsligt, började Elis skratta. Ett riktigt skratt, och Loke blev så glad. "Elis glad. Elis e Lokes älking."  Och så kramade han sin lillebror och gav honom en puss på munnen. Lillebror jollrade förtjust och log stort mot storebror.
Det är fantastiskt att vara mamma.

Objects in the rearviewmirror...

2009-01-08 @ 21:59:24 Kommentarer (1)

18 september 2008
Klockan 09:27
Sjukhussal, Östra sjukhuset i Göteborg.


Mamma sitter på sängen, iklädd sjukhusrock och faschinabla knästrumpor i vad som liknar gasväv. Pappa sitter i fåtöljen vid fönstret och har precis svidat om till blåa scrubs. mamma har fått dropp och nu väntas det på att kirurgen ska höra av sig och säga att de är klara för operation.

mamma - fast du...
pappa - mmm?
mamma - jag vill faktiskt inte nu heller. Det känns inte alls bra.
pappa - jag vet, men nu är det snart över. Snart har vi en bebis till och det är väl bra?
mamma (suckar) - klart det är bra men just nu så känns det väldigt avlägset. Det enda jag kan tänka på är att de ska skära mig i magen. Tänk om inte bedövningen tar!
pappa - men det vet du ju att den kommer göra.
mamma - jamen, tänk om den inte gör det ändå!
pappa - ja, då söver de dig. istället.
mamma - men jag VILL inte bli sövd, det vet du.
pappa - och vad föreslår du att de ska göra då? Skära ut ungen utan att bedöva dig?
mamma - men gör dig inte dum, klart jag fattar att de måste söva i så fall men jag VILL inte.
pappa - (går fram och pussar mamma på pannan) men det kommer gå jättebra att sätta bedövningen och allt kommer jättebra.
mamma - mmm. jävligt troligt du.
pappa - ja. det är jävligt troligt.

Barnmorskan kommer in i rummet och meddelar att det är dags att rulla upp till operation.


mamma (till pappa) - om jag dör nu så måste du ta hand om pojkarna!
pappa - Du kommer inte dö, det kommer gå jättebra. Och dessutom vet du inte att det blir en lillebror.
mamma - det vet jag visst och du måste ta hand om honom om jag dör. Och om storebror.
pappa - än en gång, du kommer inte dö.
mamma - men OM jag gör det, tar du hand om dem då?
pappa - det är väl klart att jag gör fattar du väl. Men du kommer inte att dö.
mamma (muttrar) - näe, det säger du ja, men vad faan vet du?



Han hade väl lite rätt då, den där pappan. Någon gång ska ju alla ha det. Och Idag har vi en liten lillebror som gör våra liv till något ännu mer fulländat än vad vi trodde var möjligt. Han är storebrors älskling, mammas elgris och pappas skitunge. Dessutom har mamma ovanan att kalla honom för sin lilla gnu - något som tant Marriam hävdar är elakt eftersom hon anser gnuer vara fula djur. Elis är dock söt. Söt som socker. Gnusocker. Och han gillar att äta på dregeldukarna och hänga med morsan i soffan.

När brorsan är bäst i världen...

2008-12-29 @ 21:17:46 Kommentarer (0)


Ser ni kärleken i den pussen? Det finns nog ingen som älskar sin lille
lillebror mer än Loke i just det ögonblicket.


Tidigare inlägg
RSS 2.0