ÖstadByväg

När man är en liten kille finns det nog inte mycket som är roligare än att låna farfars snowracer och susa ner för backen. Ännu bättre blir det om man får ha en alldeles egen pannlampa!

I söndags var vi hos tomten i Sjöviksskogen, för andra året i rad.
I år var tomten uppenbarligen lite otäckare, men det gick bra ändå.
vem ungen är som står bredvid tomten har jag inte en aning om, men hon verkade fastvuxen där så jag gav upp och tog en bild fast hon stod där.
Loke ville INTE vara med på bild med tomten.

Det här med smällkarameller var inte så värst roligt. Men rymdraketer - det var en annan femma!
Loke sprang ungefär ett Göteborgsvarv runt i huset med sin raket och lyckan var total.

Söndagar är mysdag. Och i söndags blev det något så speciellt som blåa pannkakor med vaniljvisp och hemmagjord björnbärssylt. Mäkta populärt, även om det nästan var roligare att slicka av visparna än att äta själva pannkakorna...

I helgen blev det också pepparkaksbak. Petter gjorde världens godaste deg, som vi sedan bakade världens godaste pepparkakor av. Dessutom målade vi på dem med röd och blå glasyr och Loke dekorerade med smarties och nonstop. En hel den smarties och nonstop försvann dessutom ner i den lilla Lokemagen, för han var ju tvungen att kolla så att de var goda och passade på pepparkakorna.

Sedan var det dags att göra marsipangrisar. Loke gjorde grisen Gajki och vi doppade huvudet på den i choklad. Vi gjorde även grodor (Petter sa att jag borde säga att Loke gjort den grodan som jag gjorde för då skulle det inte vara fullt så pinsamt. Det tyckte jag inte alls var snällt sagt.)

Lördagar och söndag är mysigast, för då får vi äta långfrukost tillsammans. Då blir det kokt ägg, frallor och varm choklad. Elis gillar frallor jättemycket. Så pass mycket att han kramar dem. Inte helt lyckat kanske, men nu när tvättstugan är i ordning så gör det ingenting för då blir tvättberget inte längre överväldigande...

Och ja, vi heter fortfarande Baldenäs respektive Johansson. PRV tyckte inte att vårt förslag var OK. De jävlarna. Nu får vi se hur vi går vidare. Nedrans också.

Loke är en stor kille. Han pratar jättebra, håller på att lära sig alla bokstäverna och verkar (pepparpeppar) ha kommit ur den värsta treårstrotsen. Dessutom har han en vilja av sten och är fruktansvärt envis/enveten. Och nu har han uppenbarligen bestämt sig för att han ska ta över i köket också. Häromdagen fick jag nämligen inte skala morötterna utan det skulle han prompt göra. Och visst gjorde han det också. OK att de blev lite kantiga och skalade ungefär 20 gånger på samma ställe bitvis, men vad gör det? Han skar sig inte, hade ett enormt tålamod men när han var klar sa han:
- Nästa gång mamma får du faktiskt göra det här själv!

I fredags var det luciatåg på Lokes dagis. Alla barnen samlades klockan sju på morgonen och sjöng julsånger för huttrande föräldrar med tårar i ögonen. Eller, om man ska vara riktigt ärlig, så var det faktiskt huvudsakligen de äldre barnen som sjöng. Lokes grupp, Skogsmusen, stod mest tysta och till synes mycket fascinerade/skräckslagna av den enorma folkmassan av fotograferande föräldrar som stod och stirrade på dem.
Elis uppskattade inte alls brorsans skönsång och fina tomteutstyrsel utan fick ett fullständigt frispel och skrek tills vi fick i en honom en nygjord flaska välling, som vi fick springa och låna av Algot.
När vi kom tillbaka var luciatåget slut och barnen bjöd på pepparkakor och lussebullar de bakat.

Loke var, som alla ser, en tomte. Vi hade dock tänkt att han skulle ha vanliga tjockbyxor på sig för att inte fryra men när jag klädde på honom på morgonen sa han med darrande röst:
- mamma, tomten har ju inte sånna byxor! Han har röda byxor!
Så det var bara att dra på tomtekläderna utanpå och låta ungen springa runt som en Michelintomte. Glad var han iaf. (Tomten bredvid Loke, med det fina skägget, heter Isac och är Lokes dagiskompis.)

Loke har på sin vägg en väggkalender där han får ett paket varje morgon av tomten, förutsatt att han varit snäll. den andra december såg paketet ut så här. Då hade tomten dragit ett snöre från kalendern och ner till själva paketet. Och det var en otroligt glad liten kille som fick öppna paket och hitta sin första alldeles egna julgran! Därefter har han fått ett litet pynt till granen varje dag (utom den 14:e december, då tomten inte kom till Loke eftersom Loke varit så himla bråkig dagen innan, men det är en annan historia.)

Det här med granen var historiskt på ett annat sätt också, det är nämligen första gången en plastgran sätter sig i en fot i det baldenäska/johanssonska hemmet. Traumatiskt med praktiskt!

I november var det dags att äntligen göra sig av med de där giftgröna väggarna i det som förut var lekrummet. Sagt och gjort. Mamma och Loke gjorde slag i saken och målade för glatta livet. Fyra omgångar färg gick det åt innan det äntligen var vitt istället för grönt.
e