Gammal kärlek rostar aldrig?

2011-05-15 @ 21:39:00 Kommentarer (0)

För några år sedan kunde jag allt om speedway. Faktiskt. Det var min passion. Jag älskade sporten, kunde siffrorna och statistiken och mindes nästan vartenda heat jag sett. Men så tröttnade jag. Det hade kommit  smygande på efter allt strul med Kapare och Hammarbyfolk men så blev det ett "lilla gumman" för mycket och passionen dog.
Jag följde fortfarande någorlunda plikttroget GP-serien (och tårarna rann givetvis av glädje när Gollob äntligen fick sitt guld!) men elitserien föll bort mer och mer och när Västervik Speedwayklubb, min "moderklubb" som jag och min familj stöttat i många herrans år, gjorde ett enormt snedsteg och betedde sig som svin tappade jag allt intresse. Jag hängde inte ens med på stora förändringar, som borttagandet av heat 15 och stora förarflyttar.
Tills en dag för drygt fyra veckor sedan när jag låg i soffan, hög på smärtstillande, och såg en blänkare på nätet om uppkommande GP:t i Leszno. Då kom det tillbaka. Pirret. 

Så i går var jag på Ullevi. Och blev berusad på doften av speedway och dånet av motorerna (även om ljudet inte var lika dovt och mullrande som förr). Och det kändes riktigt bra. Jävligt bra tillochmed. Det var lite som att komma hem, fast hemmet var blött, lerigt och luktade av castrololja.

Tuff-tuff säger tåget. Eller nåt.

2011-02-28 @ 10:26:54 Kommentarer (1)


När Elis fyllde två fick han en tågbana av mormor och morfar. Den uppskattades storeligen. När inte storebror är med och försöker leka, vill säga. Då hatar Elis sin tågbana. Och sin storebror. Men när han får leka själv är han glad och nöjd. Bådar ju gott inför framtida grupparbeten och skolaktiviteter... ;)

Finbesök bland fågelmaten

2011-01-15 @ 18:51:25 Kommentarer (2)


men vad är det för något egentligen?

Ett päronträd från arbetskamraterna.

2009-06-18 @ 14:14:26 Kommentarer (0)


Vi har inga fruktträd hemma, om man inte räknar den förväxta vinbärsbusken och det muterade äppelträdet eller det sterila plommonträdet. Jag KAN ha gnällt över det på jobbet vid något tillfälle. Så... när vi igår hade sommaravslutning på jobbet och våra kära arbetskamrater firade av de fyra av oss som under juni gift oss (inte med varandra I might add, eller jo, två av dem har gift sig med varandra men inte vi andra två. Vi gifte oss med andra.).
Jag (och Petter) fick då ett Göteborgs Diamant päronträd och jag fick bita mig i läppen för att inte börja gråta. Det är en fantastiskt fin present och jag blev alldeles rörd. (jag blev också rörd när jag fick den fina bilden på redaktionen på morgonen innan vi skulle gifta oss med meddelandet "du missar morgonbönen, håll tungan rätt i mun! ;)
Dessutom hade Jacob författat en alldeles eminent limmerick, dagen till ära:

Från Sjövik kom bästa mamman,
Gifte sig med barndomsflamman,
Gillar sin trädgård som en toke
Två barn: Elis och Loke
Kör Speedway allesamman.

Pettrar som gillar Linor

2009-03-24 @ 22:15:56 Kommentarer (1)


Vi hade barnvakt i två timmar i fredags och gick tacksamt på bio.
"Män som hatar kvinnor"
Den som var in charge för stämningsmusiken i den filmen borde ställas upp mot ett plank och skjutas.
Film är inte bäst på bio, den är bäst på bok.
basta!

Livet från ovan - 33 meter upp i en lift

2009-03-13 @ 23:08:48 Kommentarer (3)


Jo, det ser ju onekligen lite högt ut. Och det är det också!
Det är här Petter tillbringar sina dagar, i en liten korg högst upp under taknocken vid Vågmästarplatsen i Göteborg.
Det känns ju tryggt.
Eller inte.


Vilka små spårvagnar de har i Göteborg nu för tiden!

Men utsikten är faktiskt rätt så enastående. Den skulle dock vara mer enastående om han kunde stå inomhus och titta på den, istället för i en skranglig lift.

nya stormar på väg mot byvägen.

2009-03-03 @ 23:28:41 Kommentarer (0)

Faan också.
Nu har Clinton sagt att det är oundvikligt att en Palestinsk stat kommer existera.
Själva uttalandet är ju, i min värld, alldeles utmärkt eminent.
I Petters är det inte fullt så eminent.
Det innebär att våra diskussioner kommer sätta igång igen. Och det är väl egentligen OK om de bara varit diskussioner. Oftast blir de dock något annat, där vi tappar våra roller och till slut bara går till personangrepp.

Vi älskar varandra rent löjligt mycket och är överens i nästintill allt, från hur oboyen ska blandas till vilken typ av böcker vi ska läsa för våra barn. Men när det kommer till Israel-Palestinakonflikten så blir det stopp. Då är vi inte överens om något. Anklagelser om antisemitism, högervridenhet och socialistpack haglar vilt åt båda hållen och ingen håller något vidare bra på begreppen. Innan diskussionen tar slut i remi så brukar vi båda två ha befunnit oss på båda sidorna av den politiska barometern, från svartaste svart till rödaste röd. Och då räknar jag att skalan går svart - brun - blå - grön - röd - rödsvart. Ni skulle ha hört oss på den tiden då vi hade en inneboende folkpartist. Då var det livat må ni tro. För då var Petter och jag faktiskt iallafall överens om att folkpartisten hade fel...

Jag hoppas att det här inte går i arv till våra söner. Alltså inte sättet att "debattera", det är bara bra om de lär sig hävda sin rätt och argumentera för sin sak, men jag hoppas att konflikten inte går i arv. Jag hoppas att de (Inte Loke och Elis då, inte ens jag har så höga tankar om mina barn att jag tror att de kommer skapa världsfred...) finner en lösning så att Israel-Palestinakonflikten bara är en parantes i en historiebok när de blir stora, något som skedde då, när deras föräldrar var unga och de bara var barn. Något som i deras värld låter absurt eftersom området som i nuläget heter Israel och präglas av krig då är en fredlig plats där människor inte självmordbombar på marknaden eller skjuter missiler på barnsjukhus.

Drömma går ju.

Ett nytt skede i livet?

2009-02-24 @ 00:43:54 Kommentarer (1)

Om någon timme börjar bokrean. Årets höjdpunkt för Petter och mig sedan många år tillbaka. Vi brukade sitta i timmar med katalogerna, ringa in, stryka under och jämföra priser och utbud.
I år satt vi i sista minuten vid vardagsrumsbordet, med Elis sittandes i bumbon mitt på bordet, och skrev varsinn lista.
- Bara det viktigaste nu.

Petters lista:
Akademibokhandeln
Reporter i krig - Grossman
Sverige Barbarossa - Björkman
Härskarplanen - Fringle
Tjerkassy 44 - Franksson Zetterling
Tyskland talar - Sennerteg
Auschwitz - Rees
Rushdieboxen
Bokia/Wettergrens
Spanska inbördeskriget - Beevor
Soldat i Waffen SS - Voss
Gulag och glömskan
Åhléns
Hitler - Liljegren

Linas lista:
Akademibokhandel
Max potta
Max bil
Max blöja
Max napp
ABC-boken - Matti Lepp
Åhléns
Petter & hans fyra getter
Tre sagor
Barnets första 6 år

Andra världskriget och barnböcker. Det är faan tragiskt...
Nåja. vi får väl se vad jag kommer hem med imorgon...



hemlagad.blogspot.com

2009-02-12 @ 23:22:22 Kommentarer (5)


Jäpp.
Nu är det offentligt.
Vi har en matblogg nu också.
http://hemlagad.blogspot.com


Ibland är det ju rent löjligt så huslig jag verkar.
Ni som känner mig skrattar er väl fördärvade.
Jag riktigt hörde hur mamma höll på att storkna häromdagen när jag sa att jag skulle laga inkokt lax.
Jag vet vad Lillemor tänker:

"mmm, jag kommer minsann ihåg när du ringde till Christoffer
(Lillemors son) och frågade om det var makaroner
eller potatis som skulle läggas i kokande vatten."

Och jo, hon har rätt. Jag var sugdålig (ja, det är ett ord. I min värld iaf.) på att laga mat för bara fem år sedan.
När jag bodde i Växjö levde Åsa och jag på pommes och wokgrönsaker med creme fraiche och bearneisesås.
Väl i Göteborg blev jag tvingad av Petter att äta hemlagad mat - som han lagade.
TIll slut lärde jag mig, motvilligt, lite av honom. Med tiden blev det roligare och nu, sedan Loke började äta riktig mat, har det blivit vansinnigt roligt att laga mat!

Bakning är en ny passion och den kom mest till utav desperation en dagisfri fredag när jag behövde sysselsätta Loke. Sedan insåg jag att det var vansinnigt lätt att baka de där goda sakerna som man betalar massa pengar för på caféerna som jag aldrig kommer till längre...

Nåja, jag lovar att den här bloggen inte kommer falla i glömska. Men kommentera gärna mer så jag vet att det är nån här någon gång ibland...

Challenge accepted!

2009-02-12 @ 23:06:57 Kommentarer (0)

Jag har blivit utmanad av kusin Linnéa att publicera den sjätte bilden i den sjätte mappen bland mina bilder. Here goes.

Den här bilden tog vi någon gång i september förra året.
Loke var drygt 10 månader och kröp på sitt alldeles säregna lilla sätt genom att sitta på ena benet och putta sig framåt med det andra.
På bilden är vi i Hedefors på Petters jobb.
Varför vi var där har jag inte en aning om, men på den tiden var vi där rätt så ofta och hälsade på.

När den här bilden togs bodde vi på Ånäsvägen i Göteborg och hade aldrig satt vår fot i Sjövik. Någon vecka senare köpte vi huset vi nu bor i.

När den här bilden togs var vi överväldigade av att se vår förstfödde lära sig stå upp och kravla fram över golvet. Ett år senare fick han en lillebror som han (nästan) själv bar hem från bilen.

Man ska skicka sånt här vidare så jag utmanar Lisa - visa vad du har i gömmorna nu fotografjävel! - och Mimmi - ok att katten är stendöd men en odöd zombiekatt funkar också.

Det finns brott och det finns BROTT...

2009-02-01 @ 00:13:56 Kommentarer (0)

Här satt vi, i lugnt och ro, och samtalade med våra gemytliga besökare från Skåneland (kommer mer om det senare). I ett svagt ögonblick bestämde vi oss för att se efter om det hänt något i världen.
På DN hade det inte det.
På Aftonbladet hade det inte det.
På SvD hade det inte det.
På GP hade det inte det.
På TT hade det inte det.
Men på VT, där hade det hänt grejer!
"Fräck biljtuv kraschade - greps flyende på cykel"
En bra, förklarande rubrik som på alla önskvärda sätt berättar ungefär vad artikeln handlar om:
En tidigare i liknande sammanhang känd man stal en såinihelvete dyr bil från Nilssons Bilhall i Vimmerby, körde skiten ur den, stal en bil till och kraschade med den in i en van och skadade en person allvarligt. Mannen som stulit bilarna och kört bilen stack från platsen och återfanns senare cyklandes utanför Mjölby. Utan lyse! UTAN LYSE! Arekusering är väl det enda rimliga straffet?

Här kan ni läsa artikeln i sin helhet. Finn fem fel.

Har du läst?
Har du hittat dem?
jäpp, då ger jag facit.

1. 51-åringen körde rakt in i baken på en van som låg i vänsterfilen för att göra en omkörning. Föraren av vanen uppgav att han höll 130 kilometer när det small till i baken.
Föraren av vanen kan ju inte heller vara helt navlad eftersom han berättar för polisen att han höll 130. Sist jag kollade fick man inte det på svenska vägar i trakterna kring Mjölby.

2. Han hade nämligen stulit en BMW 740 diesel -08 vid Nilssons Bilhall i Vimmerby under tisdagen. Bilen stod i tvätthallen och det var ingen som hade uppsikt på den. I tvätthallen finns även ett nyckelskåp. Det var lätt för 51-åringen att sno åt sig nyckeln och köra ut från tvätthallen med lyxbilen.
Egentligen stal han ju inte bilen, han bara hämtade den.

3. För några år sedan stal han en bil från en person i Vimmerby som skulle ställa in bilen i garaget. När denne klev ur bilen för att öppna dörren stal 51-åringen bilen.
Hur snabb var han egentligen om han hann fram och sno bilen medan den andre killen öppnade garaget?

4. Polisen satte in stora resurser på att spåra honom. Han hittades fyra timmar senare på en väg utanför Mjölby. Han hade då stulit en cykel och cyklade utan lyse.
Utan lyse, people. Utan lyse! Tur att de hittade honom ändå, fast det var mörkt.

5. Sedan han gripits fördes även han till sjukhus för vård. Han var efterlyst sedan han inte återkommit efter en permission från fängelset.
Här har jag inga kommentarer. Det är så bra att det talar för sig självt.

Och ett stort tack tack till Lelle på VT för att du gör de här artiklarna så underbara. Och tack till Lisa för att du tar underbara bilder.

RSS 2.0