ÖstadByväg

Det här med amning är spännande.
Damned if you do - damned if you don't.
Redan på Lokes tid (i fordom alltså) hade jag problem med mjölkspill överallt men nu är det rent löjligt. Dels har jag haft mjölkstockning varannan vecka sedan han föddes och dels har jag nu rent löjligt mycket mjölk. Allt är helt indränkt i härsken, illaluktande mjölk och att amma offentligt är otänkbart eftersom omgivningen då troligtvis ofrivlligt skulle få en ordentlig dusch. Jobbigt som satan är det; dock är jag glad och tacksam att det funkar och att jag kan amma. Även om jag önskar ofta att jag hade varit mindre mjölkstinn!

(dock är han i gott sällskap; Elisabeth Bathory badade också i mjölk för att behålla sin skönhet.)

Elis är en busig liten unge. Han vill nämligen bestämma helt själv när det är dags att sova. När man bär in honom i sovrummet blir han helt epeleptisk och överenergisk och protesterar högljutt. När man då ger upp och huttrande hasar ut till soffan i vardagsrummet och slår på tv;n; då passar det minsann att sova!
Det fick Petter bittert erfara när jag låg nedbäddad med mjölkstockning och 40-graders feber och Elis blev hans ansvar till 100%.

Loke har precis stulit nappen från en intet ont anande Elis.
Reaktionenlät inte vänta på sig.
En euforisk och en erbarmlig.
Mor fick agera skiljedomare.

Loke har så sakteliga börjat fatta det här med tomten. Inte så att han förstår vem han är och varför han kommer men han förstår att han kommer få paket inom en inte allt för avlägsen framtid. Därför lusläser han nu leksakskataloger och pekar och berättar om vad han vill ha.
Idag invigde han lillebor i önskelistornas värld och kröp upp bredvid honom i soffan med katalogen från BR-leksaker. Elis såg till en början lite förskräckt och en aning förnärmad ut över sällskapet men han vande sig snart och började prata med storebror. Visserligen sa han bara "äou äuuu" men Loke verkade förstå.

Det är ändå två rätt hårda grabbar vi har.
Eller, Elis ser hård ut iallafall. Loke ser kanske lite ut som om han skulle kunna knacka på din dörr och försöka prångla på dig en livstidsprenumeration av vakttornet. Men han ÄR hård på riktigt!
Lovar!

Bedöm själva; säger Elis blick "hej. Här sitter jag i brorsans knä och stortrivs" eller "Släpp mig. Släpp mig NU."?
Men om man tittar lite närmare kanske det inte är så konstigt om han vill rymma. Lokes kärleksförklaringar är lite väl hårdhänta ibland...

När man har att göra med två små grabbar, en på sex veckor och en på 21 månader, så har man faktiskt inte mycket att säga till om hemma. Man kunde ju tro att det är föräldrarna som styr men icke! I verkligheten så är det våra grabbar som styr på Östad Byväg.
Elis bestämmer när vi ska sova och när vi ska vara vakna. Han dikterar villkoren för duschtider och datoranvändning och för hur länge man egentligen kan stå still med bilen i en bilkö innan han blir hysterisk.
Loke å sin sida bestämmer vad han, jag och Elis ska ha på oss för kläder, var pappas strumpor ska vara, vem som sover vart och var möblerna i vardagsrummet ska stå.
Tillsammas dikterar de vårt liv och det är helt fantastiskt. Att man kan älska två små krabater så här mycket är rent enastående. Vad vi egentligen gjorde med vår tid och våra liv innan de kom är idag ett mysterium. Klart står dock det faktum att ingenting någonsin blir detsamma.

De kan driva en till vanvett, få en att vilka slita av sig håret (ibland även ädlare delar på Petter för att förhindra att de blir fler...) och kännas som levande reklampelare för preventivmedel men när Loke säger "älkar dej" till Petter på telefon och Elis ler mot en så spelar allt annat ingen roll.

Efter fem veckor hemma har nu Petter börjat jobba. Det innebar att måndag och fredag är Lina själv hemma med båda grabbarna, något som i förväg kändes som en riktigt jävlig uppgift med tanke på Lokes vansinniga energi och Elis enorma behov av mat  men givetvis gick det som en dans.

Våra söner är helt fantastiska. Ja, jag vet att alla tycker det om sina barn men tillskillnad från de allra flesta andra så har Petter och jag rätt.
Loke är fortfarande helt kär i sin lillebror och vill redan visa honom världen. "Titta Elis" är numera en vanligt förekommande fras här hemma när den stolte storebrodern pekar och visar en traktor eller en pusselbit för den vanligtvis inte alltför fascinerade lillebrodern.
Det ska också gärna sittas i knät och bäras. Och pussas och kramas. Mamma och pappa är duktigt på efterkälken vad gäller pussar på Elis men av Loke får han snart vattenskador och mögelattacker av alla dregliga kärleksförklaringar. Nu väntar vi bara på att de blir tonåringar och börjar slåss med baseballträn och andra tillhyggen...

Loke vill gärna vara där Elis är, allra helst vill han hålla lillebror och pussa på honom.
Mamma och pappa är nedflyttade till andraplats för Elis får mest pussar och det är honom Loke letar efter när han vaknar på nätterna.

Elis ligger och chillar i spjälsängen (för typ tredje gången i sitt liv eftersom herr Elis mycket hellre hänger på armen än ligger själv) och då känner brorsan att han måste hålla sällskap. Loke har börjat samla ihop alla sina nappar och sortera ut de små napparna. De ger han sen till Elis. Elis är ännu inte helt intresserad av dem men det kommer förhoppningsvis.
(den fina gröna sparkdräkten fick Elis av Åsa och Anders. Både Elis och Loke verkar tycka att den är jättemjuk. Loke gnuggade iaf kinden mot den och sa "mmm" och Elis har inte gnällt eller sagt att den kliar. Om det beror på att han inte kan prata eller inte är inte klarlagt.)

De som säger sig veta hävdar att en största chocken man får som föälder kommer när man får det andra barnet. Det är då allt barkar åt helvete, kaoset tar över, föräldrarna vänder sig mot varandra, storasyskonet  försöker avliva nykomlingen och husdjuren tar livet av sig,
Tydligen har vi haft tur för här är det lite tvärtom. Visst är det trångt i sängen med en på-tvären-sovandes 22-månaderskille och en elementvarm 2-veckorsknatte mellan oss men det känns som ett litet problem i sammanhanget. På det stora hela är det faktiskt bara rent fantastiskt att ha två små grabbar här hemma!
Loke har varit jättesnäll mot Elis ända sen vi kom hem från BB. Varje gång vi sätter Elis i babysittern hämtar Loke en bok och sätter sig bredvid och läser högt.
Och dessutom, de enda husdjur vi har är flugor och de får gärna ta livet av sig...

Mycket oro innan lillebror kom till världen har kretsat kring hur Loke skulle hantera att få dela med sig av mamma och pappa. Vi hade inte behövt oroa oss. När vi kom hem och parkerade bilen så mötte Loke och mormor oss. När pappa lyfte ur Elis ur bilen kom Loke direkt fram och pussade och klappade försiktigt på huvudet och sen hjälpte han pappa att bära ner babyskyddet till huset. Han höll jätteförsiktigt och väldigt bestämt i handtaget och när Elis sen kom upp ur babyskyddet ville storebror hålla direkt.


Elis sitter i babysittern som Frida köpt, mamma Lina sytt om och Isola provsuttit. -loke återupplivade gamla minnen i babyskyddet.


Hela lilla familjen.

 Pigga och glada åkte vi hemifrån vid fem över sex på morgonen...

Klockan sju kom vi till förlossningen på Östra och där fick vi ett alldeles eget rum på ungefär 3 kvadratmeter... En ond sköterska med Parkinsons satte en nål i Linas hand och kopplade dropp. Sen var det bara att vänta...
Klockan kvart i tio var Petter iklädd de fashionabla blå operationskläderna och Lina hade de vackra operationsstrumporna och den fina rocken som är öppen i ryggen. Och så rullade vi upp till operation.
Ett läkarteam på 16 personer satte ryggmärgsbedövningen (som tog på första sticket och inte alls gjorde ont!) och sen tog det bara ungefär 5 minuter innan vi hörde ett gurglande litet ljud. Några sekunder senare kom det ett litet illvrål och en sköterska kom runt med vår andre son, som i dåläget var namnlös. 3900 gram tung, 51 centimeter lång med tior genomgående på apgarern och fullt med mörkt hår på hela huvudet.
27 minuter efter att första snittet gjordes var operationen klar och hela familjen fick komma till uppvaket där den lille ammade som värsta proffset.


09:58 den 18/9 2008 kom Elis Göran Gunnar till världen.

Imorgon, torsdag 18/9, åker vi till sjukhuset vid sju på morgonen. Några timmar senare bör lillebrorster vara på plats.

Så här stor är mammas mage när det är 8 dagar kvar till kejsarsnittet.

Den 18 september är det planerat att bebisen ska komma till världen med kejsarsnitt. Om allt går väl så blir det så också.



Med tanke på att det bara är en dryg månad kvar till förlossning så är magen faktiskt inte så stor ändå... Och ja, man får han foppatofflor när man är gravid. Det är enda tillfället i livet då det är tillåtet att visa offentligt i dylika tingestar. Även om de är vita...