ÖstadByväg

Jodå, vi är allt lika kära i varandra fortfarande. Det kan nog gå vägen det här!

Andreas höll ett tal från grabbsen från förr och tårarna rann.

Petter hade mig på ena sidan och Jakob på andra sidan. Han sa dock att han tyckte bäst om mig som sin bordsdam. Men Jakob var en bra bordsdam också. Tills han försökte halsa baileys direkt ur flaskan. Då fick han gå å lägga sig. Men när det här kortet togs var det många timmar kvar tills dess...

So 2003!

Mimmi gjorde jättefina bordsdekorationer, fantastiska människa (och florist, none the less!)

Anna höll ett jättefint tal. Emil höll ett inte lika fint, men tillsammans var de jättefina. De står fint uppställda bredvid körsbärsträdet vi fick av Håkan och Nettan. Guld. Fint med ett körsbärsträd. (det är föriövrigt planterat nu.)

The couple formally known as Udéns. Nu är det Ronny Udén och Mimmi Udén. Fantastiska människor varochen för sig också.

Le Puff och Hans. Rörande.

Anders, Anna och Emil, samt Jakobs framhuvud. Om framhuvud är ett ord. Det är ju liksom inte hans panna, mer ovansidan av den främre delen av hans huvud: hans framhuvud.

Barhäng.

Kompishäng.

Kompishäng gone bad.

Barhäng ännu senare på kvällen. Vackert.

Vore inte den här bilden underbar som tackkort? Eller?
Anna tog den iaf, och den är ju rent fantastisk!
Ronny tog några andra bilder. Björn tog några också. Jag tog inte ett enda. Inte Petter heller. Tur att det var andra som hade kamera...

Tänk er att det är skärpa på bilden så är den faktiskt helt fantastiskt bra.
Tänk riktigt hårt.
Ja, där ser ni!

   - Alltså Elis, allvarligt. När jag öppnar säcken får du faktiskt hålla dig lite lugn och vänta tills jag plockat fram allt innan du börjar härja.

    - men ååååååå

Den 18 juli blev Lokelillbus tvåochetthalvtår.
Vansinnigt att det gått så lång tid sedan han låg där, alldeles liten, med sina röda små strumpor som bara ramlade av hela tiden och sina små tjocka ben som gick som trumpinnar. Sedan började han krypa, på sitt alldeles speciella sätt, och inte långt därefter började han gå. Sedan dess har tiden rusat fram. Nu pratar, räknar, diskuterar och trotsar han. Han pussas, kramas, klappar Elis på huvudet, kallar mig "lilla gumman" (undrar vem han fått det ifrån...), går på pottan och är allmänt stora pojken!
Det firades, givetvis på halvfödelsedagsbarnets eget initiativ, med pannkakstårta.

Jag vet inte vilken bild i ordningen det här är på de här två sovandes tillsammans. Det är säkert minst inne på ett trettiotal. Det här är dock helt klart ett av favoriterna! Föreställ er dessutom hur de småsnarkar i otakt, bedårande!

Vi hängde en del hos farfar och farmor också. Farbror Daniel, faster Annacarin och kusinerna Ossian och Noel var också hemma en del. Farfar kom på den briljanta idén att vi skulle ta familjekort, trots att Petter inte var där. Lyckat värre.
Notera den harmoniska, stillasittande, välartade familjen till vänster (sett från dataskärmen alltså) och gör en diskret jämförelse med kaoset till höger (samma princip som gällande med "till vänster"). Fantastiskt.

Elis blir glad när han får äta farmors goda mat. Farfar med. Likheten är slående.

Kusin Ossian tog med sig Elis på en tur genom trädgården i lastbilen som gammelmorfar Gösta byggde. Mycket populärt. Farmor hängde på som extra säkerhetsåtgärd.

Och här är han då, i egen hög person, släktens nyaste tillskott. Fem barnbarn på mindre än tre år. Sug på den ni!

Vi har varit rätt så mycket i Västervik. Kameran har dock inte varit där lika mycket.
Grabbarna har dessutom varit där och haft föräldrafritt. Kul för dem, jobbigt för oss. Det har dock varit en nödvändighet med tysklandsspritresor, bröllopsfester och bröllopsnätter. Nu är det dock slut på det och grabbarna ska sova hemma hos mamma och pappa i Sjövik bra länge innan de får åka på semester igen.

Det var varmt i Västervik också och där, liksom här, åker vattenspridaren fram då. Kolla in farten på Loke, han rusar som tjuren i Pettsson och pannkakstårtan. Elis blev inte fullt så begistrad när han råkade krypa in bland strålarna. Enligt ett pålitligt ögonvittne väste han som Linda Blair i Exorcisten när hon fick vigvatten på sig...

I bakgrunden, vegotårta med hummus och kidneybönor, italienska tårtan med bresaola, soltorkade tomater och brieost, Gourmettårta med skink/päronfyllning, grovriven grönmögelost och färska fikon. I förgrunden, "standardsmörgåstårta" med tonfiskfyllning samt världens kanske godaste sparris- och kalkontårta!

Sen hade vi en med räkor också, och ytterligare en vegetarisk, med rödbetor, fetaost och basilika. Mumma.