ÖstadByväg

Inatt vaknade Loke och gallskrek. Han var helt hysterisk, jätteledsen och otröstlig. Vi fick ingen kontakt med honom och han bara grät och grät. Till slut vaknade Elis och blev hysterisk han också, eftersom han blir väldigt till sig när Loke är ledsen. (the other way around är det helt egalt - Loke skiter högaktningsfullt i om Elis gråter, han hämtar bara nallar och nappar till honom och klappar honom på huvudet, han blir inte ledsen.)
Efter nästan en halvtimme lyckade vi utröna att han ville ha mjölk. När han väl fick mjölken snyftade han fram:
- Loke tycker om mölk inte, Loke tycker om mölk inte!
När vi då ställde bort glaset blev han ännu mer hysterisk och vrålade:
- Inte ta Lokes mölk! Loke lessen! Loke vill ha mölk!
Så svepte han glaset och lade sig ner och stirrade i taket i en kvart innan han somnade.

När vi sedan vaknade på morgonen var klockan fem i nio, Elis låg på min vänstra arm och Loke låg med stjärten mot min axel. Och så hördes en liten röst.
- Mamma? Loke vaken nu. Mamma vaken?
- Ja älskling, mamma är vaken, mumlade jag och försökte desperat öppna ögonen trots bara tre timmars sömn. Då klättrade han över och satte sig på kudden bredvid en sovande Elis och tittade fundersamt på honom.
- Elis söt mamma. Elis sova mer. Mamma å Loke titta på Elis när Elis sova.
Och så satt vi tysta i nästan fem minuter och bara tittade på Elis. Tills han vaknade. Då hämtade Loke kläder och en ren blöja till lillebror och sen myste vi i sängen tills vi fick stressa röven av oss för att hinna till dagis innan förskoletanten Stina skulle skicka ut en efterlysning. Vi kom 75 minuter försent, men det var det värt.

Nattskräck suger. Vi hoppas på en lugnare natt inatt.