ÖstadByväg

Vi var hos Mimmi och Milton häromdagen när mamma Lina skulle på möte på jobbet. Loke är inte bra på att leka socialt. Han bara somnar i fåtöljen. Undrar vem han fått det ifrån...

Jo, det är ju så här att vi ska ha fest för våra älskade vänner här och då måste vi ju bjuda förfriskningar. Därför blev det en tur till Tyskland (Malmö - Köpenhamn - Rödby - Puttgarten). Barnen hängde hos mormor och morfar och de relativt nygifta gav sig ut på äventyr till danskland och det där landet där man inte ska nämna nåt om kriget...

Väl i Danmark började Petter svettas, bli blek och se mycket nervös ut.
 - Om vi krockar och de tar mig till Rikshospitalet så kommer jag inte överleva. Jag fixar inte det, jag gör verkligen inte det. Se till att de kör mig till Sverige istället. Eller bara låter mig dö vid vägkanten. Jag vägrar sätta min fot på Rikshospitalet.
Dock gick det bra. Vi krockade inte och vi kom välbehållna in i ärans och hjältarnas land. Eller hur det nu var.

Jag har utvecklat en ny fobi. Eller ny och ny. Den har funnits i några år men den fick ny energi under mardrömsresan. Det var nämligen "vindkraftverk" över allt. Nu kanske du undrar varför jag fnuttfnuttade ordet vindkraftverk. Det gjorde jag för att jag innerst inne är övertygad om att de inte alls är vindkraftverk utan onda, utomjordiska varelser som en dag kommer slita sig loss från marken under dem och börja sin vandring, sida vid sida med död och förstörelse, över vår jord. De står bara still och samlar information nu.
Än mer otäckt blev det på kvällen när vi åkte hem. Då hade de tänt den röda dödsstrålen. Den brände oss visserligen inte, men den lyste hotfullt där uppe i mörkret.
Usch.
Och den dagen ni står där, med en 20-meter lång mördarmaskin från helvetet bankandes på ytterdörren för att sekunderna senare förgöra er med sina dödsstrålar vill jag att ni kommer ihåg var ni hörde det först.

Vi är ju inte riktigt klara med köket än, så morfar Göran och Leffan kom för att hjälpa oss. Det tog dem dock över fem timmar att köra från Västervik så vi började bli lite oroliga att det hade hänt något på vägen. När de väl rullade upp på gården förstod vi dock varför det tagit så lång tid. Bak på morfars släpvagn stod nämligen en lekstuga till Loke och Elis!
Loke blev lyrisk på morgonen när han vaknade och fick se sitt nya hus. Han blev om möjligt mer till sig när han insåg att det fanns en hasp på insidan av dörren så att han kunde låsa in sig.
- Titta mamma, Loke har en snickerboa!, vrålade han, smått i extas och tillbringade den närmsta timmen med att låsa in sig, titta ut, asgarva och låsa in sig igen.

Medan brorsan härjade i "snickerboa" försökte Elis äta upp morfars keps. Till slut fick Leffan rycka in och mata den lille för att morfar skulle få ha huvudbonaden ifred.

Och så kom då äntligen den stora dagen - Loke fick sand i sin sandlåda! Han fick den av farfar och farmor i maj förra året så egentligen var det lite väl snabbt marscherat, den hade ju gott kunnat ligga till sig ett år till, men nu är det i allafall gjort. Elis övervakade allt från Leffans knä. Vi kunde efter duons två dagar långa besök konstatera följande:

• Om Elis någon gång vill flytta hemifrån så kommer han vilja flytta till Leffan.
• Loke älskar sin sandlåda så mycket att han inte ens bemödade sig att lämna den när han var tvungen att bajsa. Han bara satte sig i ett hörn, did his thing, ropade på pappa att han skulle städa bort det (vilket noggrant gjordes, tillsammans med omkringvarande sand) och fortsatte obekymrat att leka vidare.

Jodå, ibland händer det inte så mycket här på byvägen bloggmässigt. Det har, för att säga det lindrigt, varit lite torka på den fronten ett tag. Nu lovar vi bot och bättring.
Vi börjar med en resumé av vårt näst senaste besök i Västervik.

Elis glömde alla sina kepsar hemma i Sjövik (klantigt av honom, eller hur!) så han fick låna pappas. Han passade också på att lära sig gå med gåvagn. Dock blir han, som synes, helt lyrisk när han väl gör det och bara ler och kisar upp i taket så han går in i saker hela tiden. Bedårande sött barn, det där!
+

Sedan lyckades vi tima in Visfestivalen, Västerviks stolthet. För första gången på över tio år var Petter och jag inne i ruinen, tack mor för biljetterna!, och tittade på Carl-Johan Wallgren. Sedan, när stjärtarna sov av de fantastiskt, enastående osköna träbänkarna, drog vi vidare ut på staden...

Här har vi fått syn på något ytterst intressant i öltältet.

Det kan ha varit Dan. Jag ser iallafall lite glad ut. Petter ser ut att ha fått syn på något annat som fascinerar honom.

Ojdå! Det var nog Jakob. Härliga tider!

När vi åkte hem stannade vi, så som traditionen tillbjuder, vid vattenfallet i Ringarum. Loke är vansinnigt imponerad av den gamla pumpen och vill helst inte åka därifrån. Och snart har han pinkat in sin revir mycket effektivt där, tre av träden är märkta nu.

Idag var det inte lika varmt som det varit de senaste två veckorna, det vara bara 25 grader varmt imorse och lite molnigt så vi packade in oss i bilen och åkte till Nolhaga slott i Alingsås och hälsade på alla djuren där!

Loke klättrade i träd.

Det fanns ett klappzoo med getter, grisar och höns. Elis fick dock inte klappa. Han fick gunga istället, den lille sötgrisen.

När vi åkte hem i bilen snikade Loke till sig en liten förmiddagslur. Petter och jag väckte honom och så fick han sitta i mitt knä och lyssna på sommar i P1 med Herman Lindqvist. Speciellt passagen med svärmodern som renoverade vinkällaren var minnes- och tänkvärd...

Loke var inte helt på när det var dags att vakna till och gå in och äta middag. Han ville mysa på altanen ett litet tag till...

Idag var det också vansinnigt varmt. Efter att ha skrapat lite färg på huset, konstaterat att vi eventuellt måste byta ut en bit/hela vinskivan på ena gaveln så gav vi oss ut på badäventyr.
Den här gången ställde vi kosan till Anten, där vi hört att det skulle finnas sand och inte bara vassa stenar på botten. Så var också fallet.
Loke älskar att bada och man får nästan dra upp honom med våld när läpparna blivit blå och han skakar okontrollerat och envist upprepar "Loke fryser inte. Jag vill bada mer!"
Kissat duktigt har han gjort idag också, samt vattnat trappan (med vattenslangen dock, inte med kiss) och hjälpt pappa att plocka in plankor i vedboden. Han är en riktig liten arbetare, den pojken! Gammelmorfar Hasse skulle ha varit stolt!

Finbesök från Majorna

På kvällen fick vi långväga besök (ända från Göteborg!) av Sanna och Robert. Elis fick en panikångestattack vid åsynen av Robert men insåg snart att Robert inte alls är satan i människoform utan en riktigt snäll kille. Han blängde dock misstänksamt på honom ett litet tag innan han visade sig från sin bästa sida.
Loke var lite blyg till att börja med men som vanligt så gav det med sig rätt så snart och han härjade som en sjubarnsskock och rusade runt och blev jagad av monster på gräsmattan medan vi åt.
Eftersom SannaochRobert är bäst på att baka så hade de med sig en kaka som var så god att det bara finns ett enda talesätt som passar in på den. Det talesättet passar sig dock ej här. Har ni tur lämnar Hasse det som en kommentar till det här inlägget men jag tänker inte skriva det. Dock var den PRECIS så god. Lite godare tillochmed!

Den artonde november ska Sanna och Robert bli föräldrar. Från byvägen donerade vi en spjälsäng, en vagga, en drös med graviditetskläder, en föreläsning om mjukliftar/hårdliftar/åkpåsar och ett lånebarn i form av en lynnig Elis. Vi känner nu att vi dragit vårt strå till stacken. Dock har det sällan rådit en sådan enighet i hemmet som det gör nu om att de här två kommer bli alldeles enastående fantastiska föräldrar. Välartade rent utav.
Måhända är det för att de är gamla nog att minnas tiden innan POD-radio, Windows, internet, CD-skivor och 3D-grafik. Eller bara för att de är good people. Förmodligen en blandning av båda.
Goda kakor kommer ungen få iallafall!

Det har varit vidrigt varmt (35 grader!) idag med så vi har tillbringat dagen med att varva utomhusvistelse, AC-njutning i bilen och legobygge inomhus. När temperaturen sjunkit till humana 30 grader vid halv sex på kvällen åkte vi till Sjöviksgården och badade. Inte Petter dock. Han är för klen. Men Loke, 29 månader och Elis, 9 månader badade, samt mamma Lina 345 månader plaskade förnöjt i vattnet!


Idag har också varit pott-träningens stora genombrottsdag. Man skulle nästan kunna säga att vi har slagit världsrekord i pottträning här hemma idag. Loke grundade dagen lite lugnt med att som vanligt kissa på pottan, vid busken och inte ha blöja på sig (för 9:de dagen i rad). Dock inträffade sedan det vi inte trott skulle hända på länge, efter pinkningen satte sig Loke och läste en bok för att drygt två minuter senare åter, i rasande fart, bege sig mot pottans regioner. När vi konfunderade smög efter honom möttes vi av ett glatt utrop:
"Mamma! Pappa! Loke bajsat på pottan!" Att man kan bli så stolt av något som man själv liksom tar för givet ;)
Sedan åkte vi till Ica Maxi och då blev den lille kämpen pinknödig lagom tills vi kom fram till kassan och skulle betala. Mor och son begav sig då mot toaletterna där det var sex personer i kö.
"Loke måste pinka NU mamma! Inte vänta." framvästes då diskret, varpå vi rusade ut och sonen fick urinera på en betongstolpe på utsidan av parkeringsgaraget.

Vid åtta minuter över sju på kvällen sov båda pojkarna snällt och duktigt och föräldrarna begav sig ut i fredagskvällen för att tvätta fasad. (jag nämner ingenting om husspindeln - stor som ett bouleklot - som kom stampandes över väggen så slipper jag tänka på den mer...) och plötsligt, vid tiotiden, hörde vi en liten kille ropa på oss.
Det var Loke. Han satt upp i sängen, i stort sett fortfarande sovandes och lyckades mumla fram att han måste pinka. Sagt och gjort, gossebarnet bars till nämnda facilitet och där uträttade han sitt behov, bars tillbaka till sängen och somnade i samma sekund som huvudet nuddade kudden.

En stor dag. Som sagt. Världsrekord i pottträning på byvägen.



När vi tvättar hus tillsammans börjar jag så sakteliga inse att Petters arbetskamrater kanske inte alltid har det så lätt när de jobbar med honom. Ordergivandet kom på två sekunder och förväntad tid mellan order och utförande var ungefär 1 sekund. Han är ingen lätt chef. Så jag nöjde mig med att sitta på en bänk och dricka vin och titta på. Det gick så mycket bättre då.
Han är dock mycket stolt över sin nya tröja...

1. I hagen rakt över vägen finns det hästar. 100 meter bort går fåren. I ladan där bredvid bor tuppen.

2. Pionerna. Doftar som tusentals liljekonvaljer och är fantastiskt vackra!

3. Smultronen. Vi har smultron lite här och var i trädgården, till Lokes stora förtjusning. Det är en skattjakt varje dag för att se om det kommit några nya röda bär. Dock är Loke inte så petig, han äter gärna de gröna smultronen också...

4. Träden. Magnoliaträdet (det till vänster) fick vi av Monica och Gunnar i bröllopspresent och päronträdet fick vi av mina arbetskamrater.

5. Trädgårdslandet. Här växer potatis, gula rädisor, morötter, sallad, hallon, röda- och svarta vinbär, rabarber, libbsticka, kirskål (kanske inte helt önskat men ändå!) och en hel del annat.

6. Jasminbusken. Det doftar i hela trädgården, ända in i huset. Det måste lätt vara världens vackraste och mest väldoftande buske!

Mamma Anna har varit på Ullared och storshoppat en fantastisk blå pool, till barnens stora glädje!


Elis gillade också att bada. och Pappa Petter är nyfriserad i sommarvärmen...

Det finns en viss kärlek och beundran i blicken när lillebror tittar på storebror.
Med rätta.
Storebror tar väl hand om sin lille Elis.
Han ger honom leksaker, nappar och majskrokar, han pussar och klappar på honom och gungar honom lagom högt i gungan. (nej pappa! Elis e liten, inte gunga honom så högt. Elis bara gunga liiiite, så här!)
Vi väljer för tillfället att bortse från när han han gör precis tvärtom.

Den här veckan har mamma sin första och sista semestervecka den här sommaren och då har Loke och mamma haft mysfrukost på altanen varje morgon innan Elis vaknat. Yoghurt, smörgås och mjölk till Loke och fil, smörgås och te till mamma. En briljant början på dagen!

Något som inte var fullt så briljant var att grabbarnas förmåga att sova på nätterna försvann i samma ögonblick som mamma Lina blev ensam med dem. Från att ha somnat vid sju-halvåtta varje kväll och sovit i ett svep tills morgonen (förutom när Elis var snorig) så vaknade de båda två minst sex-sju gånger per natt och var tröstlösa. Härligt värre när man är ensam. Dock är de så söta att det är överkomligt.
Och när man sen sitter där vid tio över sju på morgonen och tittar på sin tvåochetthalvtåring som sitter mittemot och sörplar i sig mjölk och mumlar om sniglar och röda traktorer så är det värt alla vaknätter i världen!

Medan pappa Petter jobbar kärnkraft på Ringhals och mamma Lina redigerar tidningar på Lokalförlaget så måste barnen passas. Första veckan tillbringades i Västervik hos mormor och morfar. Där fick Loke en cykel och Elis två tänder. Inga bilder har vi dock, eftersom barnen var 32 mil ifrån kameran i fem överjävliga dagar. För mamma dock, inte för dem. De hade det alldeles utmärkt.

Vecka nummer två kom farmor och farfar till oss i Sjövik. Då blev det trädgårdslandsrensing, vagnpromenader, badbaljebadande och mys för hela slanten. När mamma Lina kom hem från jobbet vid sex på kvällarna var grabbarna helt slut av lek, värme och mat och de somnade som små ljus varje kväll.

Farmor, farfar och Loke tittar på kort från mammas och pappas bröllop.

Elis och farfar hänger i lekrummet.

Sommaren är här och med den gräset. Det växer som ogräs. Eller så växer det som en gräsmatta full med mossa. I vilket fall som helst så är Loke glad i allafall för han får ju gå med sin klipp då också. Han hänger på Petter över hela stora gräsmattan, vilket tar nästan en och en halv timme!

Det droppar så dant när Loke äter pinnglass så mamma Lina kom på värsta bästa idén: köp strutglass istället! Vad jag inte tänkte på var att ungen givetvis åt upp kexet först...

Kärleken spirar fortfarande. Loke och Asta är bästaste kompisar.
Dock slåss de hejvilt också. Det kastas sand, traktorer och vatten till höger och vänster. Loke har dessutom lagt sig till med den mycket oönskade egenheten att bita Asta när han blir riktigt förbannad, som tillexempel när hon säger att Tess och Ubbe är fiskar fast de är ubåtar. Då högg han henne i axeln så att det nästan blödde. Inte uppskattat alls. Vi hoppas dock att det ger med sig och att pussandet tar överhanden. Tills de blir 14. Då föredrar vi nog slagsmålet...

Vi har haft lite lågsäsong på bloggfronten här. Av ett flertal olika anledningar:
1. Petter är pappaledig och är inte fullt så flitig med kameran
2. Någon har ätit upp batteriladdaren.
3. Det har varit strul med uppladdningen av bilder till bloggen
4. Den sinnessjuka värmen har gjort att det känts omöjligt att sitta framför datorn.

Men nu är vi på g igen iallafall, abstinensens tid är förbi!

Här kommer en snabb uppdatering av vad Elis har hållt på med sedan sist.

På midsommarafton battlade han mot blomsterprakten, var söt som få och vägrade somna innan halv tolv.

Elis har blivit nio månader men han är fortfarande mammas lilla gullgris!


Krypandet är något som ligger Elis varmt om hjärtat. Han är snabb som en vessla och fullständigt omöjlig att hålla koll på. Det går i ett rasande huj framåt, bakåt, åt sidorna, uppåt och nedåt. Gärna framför allt bortåt. Han smiter så fort han får chansen och följer brorsan i spåren hela dagarna.  


Han sover bara en gång om dagen, runt elva på förmiddagen då han sussa i ungefär en timme. Ibland försöker han dock snika till sig en liten eftermiddagslur, men det blir det inget av med för då är han vaken tills efter midnatt. Dock behärskar han, liksom sin far och bror, färdigheten att sova i vilken ställning som helst. (grundegenskap: sova färdighetsvärde: 20)

Det här med att stå är också fruktansvärt roligt, Inte för mamma och pappa förvisso, men det struntar Elis glatt i.

Loke får popcorn och stjärnor, Elis får majskrokar. Allt är väl på byvägen.

Elis behöver aldrig gå hungrig.
När pappa klippte gräset och mamma skalade potatis och Elis satt otåligt i sin stol och väntar så tog världens bästa storebror saken i egna händer, hämtade en sked och en burk och började mata lillebror, till bådas stora glädje.

De skrattar mycket tillsammans. Det är ett fantastiskt ljud. Man blir varm ända in i själen.