Familjen Wictorzon och vi

2011-05-15 @ 21:11:02 Kommentarer (1)

Det var länge sedan nu, alldeles för länge sedan, som vi umgicks med familjen Wictorzon. Så vi bestämde träff i Nolhaga när solen sken och fåren precis fått pyttepyttesmå lamm.

Sigrid har blivit stora tjejen, speciellt om man jämför med minstingen Jack. Sist vi träffade Sigge var hon ungefär lika gammal som Jack är nu...

Nolhaga är paradiset på jorden för ungar med spring i benen... Och för sådana som vill sitta i vagn och busa också för den delen...

Familjen Wictorzon ftw!

Mellanmål och grillning på byvägen och en riktig heldag gick till ända. Det var fantastiskt skönt att umgås med gamla vänner och känna sig som vanligt igen. Det är nämligen jag som stått i vägen för alla tillfällen till träffar. Antingen har jag varit gråtig, förbannad, trött eller för nyopererad för att ses i nästan ett år. Men nu går det ju åt rätt håll och än mera så efter dagar som dessa!

Häng med Fröjdhs

2011-01-06 @ 22:46:15 Kommentarer (0)


Se så snällt de sysselsätter sig. Varsinn liten pärlplatta blev det, jättefina båda två. Och det är nog den här sortens aktiveteter de här båda ska pyssla med. De ska iallafall inte tävla. Det beror på två saker:
1. Loke blir vansinnig och jätteledsen om han inte vinner.
2. Asta är inte med om hon inte vinner.
ergo = de ska i allafall inte tävla. Pärla går bra.

"Alla på Emil" går också bra. Det är en aktivitet som passar alla barn. Och Anna.

Lilljul med familjen Fröjdh

2010-12-21 @ 16:14:00 Kommentarer (0)

Några dagar innan jul kom tomten till byvägen och lämnade paket till Loke, Elis, Jack, Asta och Algot.

Alla glada barn på ett kort.

Eftersom Petter var den ende som hade en godkänd skäggväxt fick han agera motvillig jultomte.

Så här fina blev våra grabbar i skjortorna och slipsarna de fick av Algot och Asta!

Andreas, Jakob och vi.

2010-11-29 @ 13:18:37 Kommentarer (0)

När Petter började ettan på Marieborg, grundskolan i Västervik där han gick i A och jag gick i B, så började han samtidigt som vår Jakob (och Hasse). Samtidigt, på andra sidan staden, började Andreas på typ Lidhem eller någon annan skola för utbölingar. När vi kom till högstadiet kom Jakob till min klass och när vi började gymnasiet kom Steiner till Hasses klass. Sålunda var cirkeln sluten.

Ibland kommer de ut till oss och bara umgås. När vi och de orkar. De lever hektiska ungkarlsliv (Andreas visserligen något mer stadgat och inte alltid så ungkarligt men ändå.) och vi har tre ungar och ett hus. Umgänget tar stryk av sånt. Vi står liksom inte på samma ställe i livet. Alls. Dock är de några av våra absolut bästa vänner och när de kommer ut så känns det som om det var igår vi allihop hängde hemma i Västervik, omyndiga och tonårsdeprimerade. Föga anade vi...

Jack var inte så imponerad av våra kunskaper kring NE-spelet så han somnade i protest.

Efter ett tag vaknade han, kräktes och krävde sedan att få vara med. Jakob ställde upp direkt som sitthållare eftersom hemmansägare Johansson var lite för upptagen med att sitta tillbakalutad i länsstolen och sippa på sin cognac. Som egentligen var en jägermeister. Men principen är ju densamma.

På morgonen blev det fullt ös igen när de två större ungarna kom ner och upptäckte att älsklingsfarbröderna var kvar. Jakob fostrade Loke i asarnas värld och Elis lärde Andreas, den blivande bibliotikarien, om bilar, tåg och luftballonger.

En av huvudanledningarna till grabbarnas besök var, förutom att vi ville träffa dem, att de skulle hämta med sig vårt paket till gängets vardande 30-åring Dan, som de skulle åka till helgen efter. Givetvis låg paket kvar i köket när de åkt. Och egentligen är det ganska skönt. För vissa saker ska vara beständiga och aldrig ändras. Annars känner man inte igen sig.

Vår alldeles egen Hans Erik William

2010-11-08 @ 21:24:00 Kommentarer (1)


Det var över ett år sedan han var här sist, min gamle balkavaljer och Petters julaftonskamrat. Men nu fick han äntligen en lucka i sitt packade schema och förgyllde vår helg med sin närvaro.

Jack gillade farbror Hasse. Fast han egentligen är morbror Hasse. Petter har riktiga syskon som är farbror och faster. Jag har inte det. Därför blir alla grabbarna morbror. Så det så!

Det fanns en tid innan vi fick barn, innan Hasse blev kriminalvårdare och medan Petter fortfarande hade hår ner till rumpan. Den tiden är långt borta...

...men ibland känns det som om ingenting någonsin förändras ;)
Tack för det Hasse, du är guld! Kom snart igen.









Om en vän

2010-10-02 @ 20:59:11 Kommentarer (0)

Jag ville egentligen inte flytta till Sjövik.
I Göteborg hade jag Åsa i samma hus och Mimmi i huset mittemot. Jag var aldrig själv och hade bra folk omkring mig. Nu skulle jag alltså sätta mig i ett hus ute på landet och isolera mig från all mänsklig kontakt.
Så blev icke fallet. För jag lärde känna Anna.
Det började med en nätdiskussion om huruvida Loke skulle gå på dagis eller hos dagmamma och slutade med att jag hittade en av de allra finaste vänner jag någonsin haft.

Anna, du får mig att känna mig normal. Du ger mig lugn när jag är arg, får mig att skratta när jag är uppgiven och svär med mig när jag är förbannad. Jag har aldrig förr känt någon som är så lik mig själv, både i sätt och känsla, (förutom möjligtvis Emil men det är ju för att han är kärring. Därmed inte sagt att jag är det) och jag är ofattbart glad att jag har dig i mitt liv.

När vi fick veta att vi väntade Jack kom du hit, med tårta och ett asgarv och stöttade mig inte alls när jag var halvt hysterisk. Du bara skrattade och gratulerade och sa att det skulle bli bra. Det blev det.

Jag älskar att ha dig som vän, jag gillar känslan av att alltid ha någon 500 meter bort som alltid sätter på tevattnet om jag ringer oavsett tid på dygnet och som jag pratar i telefon med mer än Petter. Jag gillar att jag har 258 sms på min telefon dig och mig emellan och de flesta består av "är du vaken, kan jag ringa" och "jag är där om fem".

Hade jag vetat att du bodde här hade jag inte oroat mig för att flytta hit. Du har fått mig, och oss, att trivas i Sjövik.
Och idag blir du stora tjejen, 25 år. Det innebär att när du föddes kunde jag läsa, skriva och cykla utan stödhjul. Men jag älskar dig ändå vännen, grattis och hoppas att dagen varit bra!
Vi ses väl imorgon och då har du väl bakat tårta?


Äta bör man annars dör man

2010-09-19 @ 19:43:08 Kommentarer (0)

Vi har världens finaste vänner i Anna och Emil. De ställer upp i vått och torrt och utan dem hade vi haft ett bra mycket tråkigare, fattigare och praglösare liv just nu. Som tack för det så tog vi med dem ut på restaurang i lördags medan barnen passades av respektive farförälder.
Jack fick dock hänga på eftersom han är lite beroende av mig för mat, men han uppförde sig exemplariskt och satt mest och jollrade i sin stol under de dryga 3 timmar vi var på restaurangen. A-barn.


Hipphipphurra för världens bästa Åsa!

2010-08-30 @ 19:27:58 Kommentarer (1)

Kära Åsa a.k.a. Puffet,
idag blir du 29 år och vi har känt varandra i litedrygt 10 år nu i dagarna.
jag skulle kunna skriva att du är min allra bästa vän men det vore inte riktigt rätt för jag tänker inte på dig som en vän, jag tänker på dig som min syster. Du är idag så självklar i mitt liv att jag inte vet vad jag skulle göra utan dig. 

Hoppas dagen varit bra och att du vet hur mycket du betyder för oss.
Jag älskar dig, det vet du.
Puss och kram på födelsedagen!







fotografen som tog den här bilden kom fram till oss vid Domkyrkan en dag precis innan jul 2006. Jag var höggravid med Loke och mitt ena skosnöre gick upp när vi klev av spårvagnen. Du satt på knä och knöt det åt mig när hon kom fram och frågade om vi kände varandra. Vi garvade som faan och sa att, jo vi känner varandra. Det är fyra år sedan idag. Det känns som igår. Det känns också som igår som vi satt på uteserveringen på Sports i Växjö och delade vår första cigarett...

Namnsdagstårta och Fröjdhbesök

2010-08-30 @ 09:19:37 Kommentarer (0)


Igår var det Hans i almanackan och då hade ju givetvis Loke HANS Gösta namnsdag och det firades med tacos och tårta med Fröjdharna.

Emil var dock lite bökig och ville inte alls sätta sig snällt vid bordet. Han ville hellre leka med bilarna i lekrummet och till slut fick Anna säga till honom på skarpen så att han kom och satte sig med oss andra.

Sjöviksfestivalen no 1

2010-08-23 @ 23:12:20 Kommentarer (1)



I lördags var det så dags för den stora Sjöviksfestivalen. Ett tag höll den på att konkurrera ut Hultan i besökarantal så arrangemanget fick strypas ner en aning och slutade med en behaglig mängd behagliga människor på filtar på gräsmattan framför en scen.

Jack var med och var hur laddad som helst inför den första spelningen någonsin med Skägget.

Sven, Vigfus, Emil och Erik aka Skägget bjöd på ett högklassigt framträdande och alla, utom möjligtvis de själva och de närmast sörjande, var nog kraftigt imponerade. Det inte bara lät bra just då under inflytande av fint väder, gott sällskap och alkhol för alla utom de ammande och gravida, det VAR riktigt bra. Riktigt bra. Men tills de blir kända och får ett internationellt genombrott får nog Emil lära sig att slappna av lite när han spelar och hasa ner gitarren lite så han inte håller den som en gammal gubbe bär sina byxor...

Finbesök på byvägen

2010-08-23 @ 22:45:50 Kommentarer (0)


När pappa Petter, till sin egen förvåning, fyllde 29 år (själv trodde han på fullaste allvar att han bara blev 28 i år) fick vi finbesök från Kungälv. Självaste minigolfkungen Björn Dinau dök upp och gjorde dagen så mycket bättre. Kom snart tillbaka!


Även Jakob "danskfarbrorn" Westerberg behagade hasa sig ut med bussen till oss ute på obygden. Han härjade vilt med Loke och Elis som nog gärna hade sett att Jakob hade sovit över för alltid i deras lektält ute på gräsmattan så att han alltid fanns tillgänglig för att leka "jage".

Senare på kvällen dök även halvdanskarna Dan och Cecilia upp. Med gemesamma krafter och en massa jäger söp Jakob och Dan sedan ner födelsedagsbarnet ordentligt medan Cecilia chillade i soffan med mig och Jack.
Petter gick upp halv åtta kvällen efter. Motvilligt.

När det jävlas som mest...

2010-03-18 @ 14:12:56 Kommentarer (2)

"i find your lack of faith disturbing"

En kväll ringde det på dörren och ett blomsterbud lämnade den här buketten. Jag vet att hon som skickade den till mig är florist men det skiter jag i, det är lappen som är finast. Den är perfekt.
Tack Mimmi för att du finns när jag behöver dig, när VI behöver dig.
Tack för att du säger rätt saker när jag behöver höra dem.
Tack för att du fick mig att skratta när jag trodde att tårarna aldrig skulle ta slut.
Om du inte hade haft tre stavelser i ditt namn hade jag faanimej döpt bebisen i magen efter dig om Petter mot förmodan har rätt och det är en flicka.

Och så blev det en bra lördag också...

2009-07-04 @ 22:57:12 Kommentarer (2)


Idag var det också vansinnigt varmt. Efter att ha skrapat lite färg på huset, konstaterat att vi eventuellt måste byta ut en bit/hela vinskivan på ena gaveln så gav vi oss ut på badäventyr.
Den här gången ställde vi kosan till Anten, där vi hört att det skulle finnas sand och inte bara vassa stenar på botten. Så var också fallet.
Loke älskar att bada och man får nästan dra upp honom med våld när läpparna blivit blå och han skakar okontrollerat och envist upprepar "Loke fryser inte. Jag vill bada mer!"
Kissat duktigt har han gjort idag också, samt vattnat trappan (med vattenslangen dock, inte med kiss) och hjälpt pappa att plocka in plankor i vedboden. Han är en riktig liten arbetare, den pojken! Gammelmorfar Hasse skulle ha varit stolt!

Finbesök från Majorna

På kvällen fick vi långväga besök (ända från Göteborg!) av Sanna och Robert. Elis fick en panikångestattack vid åsynen av Robert men insåg snart att Robert inte alls är satan i människoform utan en riktigt snäll kille. Han blängde dock misstänksamt på honom ett litet tag innan han visade sig från sin bästa sida.
Loke var lite blyg till att börja med men som vanligt så gav det med sig rätt så snart och han härjade som en sjubarnsskock och rusade runt och blev jagad av monster på gräsmattan medan vi åt.
Eftersom SannaochRobert är bäst på att baka så hade de med sig en kaka som var så god att det bara finns ett enda talesätt som passar in på den. Det talesättet passar sig dock ej här. Har ni tur lämnar Hasse det som en kommentar till det här inlägget men jag tänker inte skriva det. Dock var den PRECIS så god. Lite godare tillochmed!

Den artonde november ska Sanna och Robert bli föräldrar. Från byvägen donerade vi en spjälsäng, en vagga, en drös med graviditetskläder, en föreläsning om mjukliftar/hårdliftar/åkpåsar och ett lånebarn i form av en lynnig Elis. Vi känner nu att vi dragit vårt strå till stacken. Dock har det sällan rådit en sådan enighet i hemmet som det gör nu om att de här två kommer bli alldeles enastående fantastiska föräldrar. Välartade rent utav.
Måhända är det för att de är gamla nog att minnas tiden innan POD-radio, Windows, internet, CD-skivor och 3D-grafik. Eller bara för att de är good people. Förmodligen en blandning av båda.
Goda kakor kommer ungen få iallafall!

Familjen Fröjdh har köpt pool!

2009-07-02 @ 22:44:17 Kommentarer (2)

Mamma Anna har varit på Ullared och storshoppat en fantastisk blå pool, till barnens stora glädje!


Elis gillade också att bada. och Pappa Petter är nyfriserad i sommarvärmen...

En mycket efterlängtad tur till Borås djurpark

2009-05-17 @ 23:13:47 Kommentarer (1)

Det började med det här med elefanten. Den otäcka elefanten som ska ta Loke.
Vi har inte en aning om var han har fått den ifrån, men han är livrädd för den.
Pedagogiska som vi är har vi därför i flera veckor, varje kväll, berättat sagan om den snälla elefanten Ellie som bor på Borås djurpark. Hon hoppar hopprep, bakar tårtor och låter Loke och Asta rida på hennes rygg medan hon springer fort, fort, fort.
Det har dock inte haft 100%-ig effekt så därför var det ju en alldeles briljant idé när familjen Fröjdh föreslog en visit på Borås djurpark. På riktigt, inte bara i sagan.

Papporna och deras äldsta barn. Mammorna ville helst ha vildungarna i vagnarna. för lugnet och logistikens skull, men icke då!

Elis tyckte också att det var riktigt roligt att hänga på djurparken. Han sov inte en sekund!

Fascinerade av elefanterna.

Asta och Loke försökte rymma ett par gånger...

...men de distraherades duktigt av aporna...

...och av tigrarna.
Hos björnarna fick de snällt sitta i respektive pappas famn och kolla. Det vore ju liksom inte så lyckat om de hade ramlat ner...

Vi smittade av vår småländska sida på familjen Fröjdh och såg till att det blev medhavd picknick istället för på-plats-köpt mat. Emil grillade en köttpyramid av korv och vi hade med oss hemmagjord potatissallad.

När vi satt och åt så kom det en liten unge till och lekte på gräsmattan bakom oss. Loke och Asta gaddade ihop sig järnet och förklarade:
- Vi leker här nu. Du inte vara här. VI leker här!
Så stolt man blir. Eller?

Nu var det ju inte bara våra barn vi kollade på. Vi såg även en hel del djur.

Giraffer
Zebror
Elefanter
Storarslade apor
Hängkindade apor
Tiger
Varg
Lokatt
Någon slags märklig gnu
Järv
Älg
Björn
Pingviner






Världens härligaste ungar

2009-05-07 @ 22:59:16 Kommentarer (0)

Loke har sin Asta och han är riktigt kär i henne. Nu ikväll när vi busade i soffan och jag frågade vad han gjort på dagis sa han "Loke avla Asta". Det kändes lite olustigt och ovanligt brådmoget och visioner av en galen Emil på bärsärkagång kom snart för oss. Sen klargjorde sonen "Loke TÄVLA Asta. Loke och Asta cyklade fort på dagis". Då kändes det genast bättre.


Mer om de två busfröna här.


En helt vanlig onsdag i Västervik

2009-03-26 @ 21:31:27 Kommentarer (1)


Det var mycket VästerviksTidningen på onsdagen. Visserligen började dagen med en mycket gemytlig fika hemma hos fyrbarnsmamman Linda som åter blivit västerviksbo, men därifrån finns inget bildbevis, antagligen för att jag fick ett smärre hjärtstillestånd på grund av en - av mig osedd men ändå existerande - spindel på köksbordet.
Därefter var det vila, långpromenad och lunch med tant Lisa på tant Grön. Loke fick laxgryta, spillde ner hela sig, krävde semla, fick grädde i hela ansiktet och håret och flörtade hejvilt med fotografdonnan från Öland.
Han sjöng alla sånger han kunde och log finurligt...
Efter lunchen drog vi oss upp till redaktionen och hängde där ett tag. Loke låg på golvet framför sportavdelningen och var nöjd med livet. Sedan hittade han handoikappshissen och åkte upp och ner i en halv evighet.

Om Åsa hade vetat att Loke drog till sig fåglar som flugor till socker så hade hon nog inte gått med på att bli hans fadder. Men nu är det så iaf. Och Loke ÄLSKAR det.
Elis har blivit riktigt vass på det här med att äta mat. Han gapar visserligen inte så bra än men han sväljer maten och är glad.
Idag åt han morotspuré och nya favoriten - mango. 
Gröt går också ner, om än något mer motvilligt.
På kvällen passade mormor Elis ett litet tag medan mamma i rask takt svepte tre glas vin med tant Lisa på Briggen. Ytterst gemytligt, sanslöst trevligt och - givetvis - något som måste upprepas fler gånger under längre tidsspann. Och gärna under bättre väderförhållanden.

Lars Ulrich, Clive Burr, John Bohnam, Loke Baldenäs

2009-03-20 @ 18:56:13 Kommentarer (1)


Hemma hos Asta finns inte bara Asta utan också Astas pappas trummor. I måndags fick Loke leka världstrummis och slå vilt omkring sig. Han har visserligen inte samma coola ena-handen-över-den-andra-fattning som Asta har, men vad kan man begära med två tondöva föräldrar?

Om han någon gång, på grund av det här, kommer önska sig ett trumset så får han flytta till familjen Fröjdh. Loke har ju bestämt att Asta och hennes lillebror Algot ska bo i vårt garage under sommaren så det passar ju bra då.

Torsdagsträff med Kattis och Alva

2009-03-15 @ 22:42:16 Kommentarer (0)


Jäpp, i torsdags var det häng med damerna från Kållered. Gemytligt som alltid, med kladdkaka, pastalåda och litervis med te. Samt djupgående diskussioner om sömn, vedklyvning och amning.

En riktigt gemytlig söndag - fläckar och allt.

2009-03-09 @ 22:45:02 Kommentarer (4)

När vi flyttade till Sjövik visste vi inte ens om det bodde några normala människor här. Vi har många gånger sedan dess tvivlat, speciellt under vissa sejourer i Hagströms handel och under promenader på eljusspåret, men nu vet vi iallafall att det finns en normal familj. relativt normal.

I söndags skulle vi egentligen varit på dop i Halmstad och lämnat det där rosa paketet som hånat Loke så mycket och som nu fortfarande ligger i hallen, men eftersom han vägrade sluta vara prickig så kunde vi inte åka. Familjen Fröjdh räddes dock inte eventuell smitta och tog bilen hit. Det är ungefär 600 meter hemifrån dem hem till oss. Men jag dömer ingen, vi tar bilen när vi ska till dem. Men ändå.

Asta och Loke fick utveckla sin konstnärliga ådra. Det gick jättebra. För golvet också. Det var nämligen alldeles prickigt sen. Det var Asta och Loke också. Men de var glada och sjöngskrek väldigt fint medan de kreerade.

Den här bilden beslutade vi föräldrar att vi skulle förstora upp och använda som bokpapper (ni minns väl bokpappret? sånt som man var tvungen att ha inför varje skolstart när man var liten att klä in skolböckerna och bänken med:) under samtliga år som Asta och Loke går i skolan här i Sjövik.
Vi kom också snabbt fram till att de skulle hata oss för det. Sedan eskalerade diskussionen och kom att handla om vems unge som egentligen skulle bli mest nördig. Petter och jag borde ju vinna lätt, men Emil och Anna satte upp gott motstånd. Vi får väl helt enkelt låta tiden utvisa vem som fick rätt, medan vi föräldrar ställer vårt hopp till Elis och Algot som båda visar gott gry och inga som helst nördpotentialer.

Och så hände det något som aldrig kommer att glömmas.
Det kom en spindel och Petter var inte hemma.
Den var i hörnet och jag såg den och fick, precis som alltid, ett smärre anfall. Jag behärskade så gott jag kunde och befallde med snäll röst Emil att ta bort den. Följande utspelade sig:

Lina: *väser mellan tänderna* det är en spindel i hörnet. TA BORT DEN. TA BORT DEN! *springer bort till soffan och sätter sig på armstödet*
Emil: reser sig upp från stolen och närmar sig hörnet där spindeln är och säger drygt: Vadå? Den lille?
Lina: vadå liten? Vad faan?! Ta bort den!
Emil: *hånskrattar och sträcker sig efter dammsugaren*
Lina: *halvt hysterisk* fast du begriper väl att du inte får dammsuga upp den?!?! Då kryper den ju ut igen!
Emil: *bleknar synbart* nähä *hämtar en bit hushållspapper och sitter sedan väldigt still på huk ungefär en meter från hörnet*
Lina: men ta bort den då! Ta bort den innan den rör på sig!
Emil: *långsamt* ja..... eller jo, fast jag gillar ju inte heller spindlar...

Det hela slutade med Anna storgarvandes fick hoppa på spindeln när den försökte fly över golvet medan Emil höll på att dö för att de rörde sig emot honom. Det är lätt att vara tuff när man tror att man ska få dammsuga upp monstren. Tur att Anna har byxorna på sig i den familjen iaf. Nu vet jag vem jag ska ringa om bilen inte startar eller jag behöver ha veden huggen. Och vem som ska bjudas på symöte och tillfrågas om husmorstips och recept från Allers.

Det var faanimej den trevligaste söndagen på väldigt länge. Sjöviksbor är ett riktigt roligt släkte! ;)

Tidigare inlägg
RSS 2.0