ÖstadByväg

Den här fina neonfärgade snowracern vann pappa Petter i en teckningstävling på Skotten när han var typ tio år. Vi kan väl ponera att han sedan använde den i dryga fem år och sedan tröttnade på att åka snowracer. Såldes den då? Slängdes den? Nejdå, den förvarades tryggt och säkert i farfar Gunnars magiska garage där alla gamla grejer har en fristad.

Förra vintern renoverade Gunnar snowracern så att den blev som ny och återbördade den till sin nästfödde son och sin först- respektive tredjefödde sonson. Det tog två dagar innan den gick sönder.
Den härligt neongröna sitsen lossnade och efter noggrann undersökning av far och farfar konstaterades att plasten hade spruckit och inte gick att laga (mamma Lina konstaterade detta redan första gången sadeln ramlade av men pappa och farfar tror på att kolla saker NOGGRANT och om och om igen så att man verkligen undanröjer risken för förtidigt dragna slutsatser.)

I år har vi alltså åkt på snowracern med den trasiga sadeln och burit sadeln i handen när vi inte suttit på. Kanske inte den optimala lösningen tänker du nu, men för herrarna i familjen Johansson så är det viktigt att man inte bara helt hetsigt slänger något bara av den simpla anledningen att det råkar vara trasigt och byter ut det mot något annat.

Men - low and behold - i söndags hände plötsligt det otänkbara: utan anmodan, och utan tidigare förvarning eller uppenbar planering (vilken vanligtvis utförs i familjeråd och genomgånges minst tre gånger och gärna provkörs en eller två gånger för att man ska kunna vara säker på att planen fungerar, inte bara i teorin utan också i praktiken) så sågade pappa till en ny sits till snowracern och bara någon timme sedan stod far och son i köket och skruvade fast mästerverket.

Så här fin blev snowracern med en äkta träsits!
Och farfar kan nog vara lugn, orginalsitsen finns kvar i garaget - en dag kanske tekniken finns så att man kan laga den.
Och mormor kan också vara lugn - sitsen tar inte upp någon nämnvärd plats i garaget, men om vi känner att det blir för lite utrymme kvar till annat så kan vi väl säkert förvara den i morfars garage i Piperskärr, i mormors källare, på mormors vind eller i mormors bod på gården för där är det nästan tomt på grejer har jag hört!

Loke har hittat en ny kudde som han gillar bäst av alla: bebisen!

Pappa är också mysig att hänga med i soffan. Pappa har dock ingen bebis i magen.
Loke har fem bebisar i magen.

Loke fick hjälpa pappa att skotta taket i helgen. Till fars förvåning var den lille killen faktiskt mer till hjälp än till stjälp och han var jätteduktig på att sktta snö! O, vilka framtidsutsikter!

Han är vår lille gosegris, Elis. Han skrattar nästan hela dagarna och när han blir arg eller ledsen så gråter han på pappa, d.v.s. han skriker PAPPA-PAPPA-PAPPA helt förtvivlat. Hur hjärtskärande det än är så är det också vansinnigt gulligt. Här försöker han klä på sig och gå ut med bror och far som skottar taket medan mamma försöker förklara att vi ska ta av de matkladdiga kläderna och duscha istället.
Jag mutade med lite tandborstning så fick jag min vilja genom...

Vi hade väl egentligen tänkt att de skulle sova när klockan var halv åtta i lördagskväll men varken Elis eller Loke var så värst på. Istället rusade de fram och tillbaka, fram och tillbaka, skrattandes och skrikandes och härjade som tokar! Roligt hade de i allafall!


Jakten slutade i soffan där Elis kröp upp och lade sig på storebror. Tio minuter senare sov båda ungarna djupt.

I torsdags var mamma Sanna och lilla Siggan på besök. Siggan/Sigge/Sigrid Wictorzon var vid besöket två månader och drygt tre veckor gammal och förmodligen inte alls varken beredd eller rustad för vad som väntade.
Ljudnivån låg något över de vanligtvis dämpade decibeltal som Siggans små öron annars utsätts för och Loke ville gärna gnugga näsa. Elis ville gärna ligga/sitta precis bredvid (läs: på) henne och när de inte sprang skrikande omkring i huset som två furier så sjöng och skrattade de högt.

Det är märkligt, som förälder hör man aldrig riktigt hur mycket ens barn låter förrän man har andra människor - företrädelsevis med små barn - på besök. Då inser man plötsligt att man lever med en ständig risk för tinnitus. Men samtidigt, när de inte är här är det spöklikt tyst i huset och jag skulle ta Lokes skönsångsversion av "en elefant balanserade" eller Elis lyriska mässande "papapapappapapapapa" framför tystnaden vilken dag som helst.

När man har varit sjuk så får man inte gå till dagis bara för att man är lite frisk. Elis fick snällt stanna hemma med mamma på torsdagen också, fast han var feberfri. Han uppskattade det inte alls, speciellt inte när han insåg att vi bara skulle lämna Loke på dagis och att han, Elis, skulle följa med hem igen...
Väl hemma skulle mamma jobba lite så Elis fick ett eget kontor, precis bredvid mamma. Det var jättekul. I fem minuter. Sen var det roligare att borsta tänderna igen.

Givetvis måste farbror Leffan ha lite assistans när han jobbar. Loke står redo vid verktygsbänken och var mycket behjälplig.

Under natten till onsdagen tyckte Elis att det var dags att få lite jättehög feber så han vaknade som en liten zombie på onsdagsmorgonen. Medan mamma lämnade Loke på dagis och var på MVC fick den lille hänga på morfars arm. Under tiden fixade Leffan det sista med elen och nu har vi ett varmt och väl upplyst hus ;)

Fast egentligen var det igår som morfar fyllde år och för att fira lite extra så kom han hit till oss i Sjövik, tillsammans med farbror Leffan för att montera upp våra nya element.
Givetvis bjöds det på tårta med prickar på. Loke hjälpte morfar att blåsa ut ljusen och Elis hjälpte morfar att äta upp tårtan. Om Elis hade fått bestämma hade han ätit hela tårtan själv.

- Men farfar, jag vill inte läsa den här tråkiga boken om lastbilar!

- Såja, den här är mycket bättre!

Sedan var det dags för lotto - Loke style! Det går till som följer:
Loke bestämmer vilka som ska vara med.
Loke delar ut brickor till de som ska vara med.
Loke lägger alla bilder i en hög med baksidan upp.
Loke drar en bild, tittar på den och säger sen "vem har den här bilden" alternativt "den här är din pappa/farfar/farmor"
Kvällen innehöll dock två undantag från det sedvanliga spelandet.
Loke blev inte vansinnig för att det fattas ett kort på hans Volvo-bricka.
Loke unnade både pappa och farfar segern och konstaterade helt lugnt att det inte var hans vinn-dag idag.

Elis och mamma var inte med och lekte, vi bara tittade på från soffan.

Farmor och farfar är här på besök och de tog med grabbarna på snowracerpromenad. Det gick jättebra, så länge Loke fick sitta fram men när det blev dags att byta (dels för rättvisan och dels för att Elis inte riktigt behärskar det här med att hålla sig i och därmed far i backen rätt så ofta när han sitter bak) blev det ett liv utan guds nåde. (No phun intended).

Men när lillebror somnat snällt i vagnen och Pippi hängde med som sällskap på snowracern blev det annat ljud i skällan!

Sedan gjorde vi snöänglar. Jättefina snöänglar, som tyvärr bara blev till hål i snön när vi på ett graciöst och smidigt sätt försökte klättra upp på fötter igen...


Det börjar synas lite att det bor en bebis i mammas mage...

Vi vill ju inte ha några rasolyckor!

Det är mycket interaktioner mellan bröderna just nu.
På bilden försöker Loke snika till sig en eftermiddagslur i väntan på maten men Elis ser till att mamma och pappa slipper kämpa för att hålla storebror vaken genom att klättra på honom och brottas med honom. (Det är alltså Elis som klättrar på och brottas med Loke, inte Petter och jag.)

Igårkväll vid tio vaknade Loke och ville ha sina gosedjur och han hittade inte Iggle-Piggle.
Han stod vid trappan och ropade på mig och Petter och frågade om det var OK att han kom ner till oss och tittade lite på barnkanalen. Jag sa nej och gick upp och hjälpte honom att leta efter gosedjuren istället. Jag hittade Voff-Voff, Värmis, Kaninis och Pippi (som är på besök här över helgen från dagis) men ingen Iggle-Piggle. Han fick Makka-Pakka istället och nöjde sig hjälpligt med det och somnade om.
När jag på vägen ut stannade till för att pussa lite på Elis som sover i sin säng en och en halv meter bort så visar det sig att Iggle-Piggle ligger där istället.
Loke har alltså gått upp och någon gång innan han ropade på oss så har han lagt Iggle-Piggle, sitt allra käraste gosedjur, i lillebrors säng. Hjärtat smälter!

Loke och mamma bakade bullarna, pappa vispade grädden och rev mandelmassan och sedan var det dags för årets första semelfrosseri! Mäkta populärt!

Det finns inget och ingen som Elis älskar så mycket som sin tandborste och att borsta tänderna. Nu har vi dock börjat distrahera honom genom att starta duschen istället och fantastiskt nog så har han blivit riktigt vass på att våga leka i vattnet. När han var alldeles ny var han maniskt rädd för att bli blöt men nu plaskar han som värsta ankan!

Det var varmt och härligt i somras. Och det här är väl ett av få kort tagna under den korta period då jag varken ammade eller var gravid...

Om alla stora kundvagnar är tagna får man åka liten vagn istället.
Och så Pippi och Robin Hood på gymnastikavslutningen!


Elis rattar hans och Lokes julklapp från morfar - en alldeles egen hotrod!

Innan det blev brutalt kallt hann vi åka snowracer några gånger. Elis gillar att sitta bakom Loke och åka. Mest gillar han att äta upp snön som hamnat på Lokes rygg efter att Loke rullat sig i snön...

Så här såg det ut Elis första dag på dagis - han struntade fullkomligt i sin arma moder och lekte som en tok! Och så har det fortsatt...

På helgerna kvällarna har vi mys i soffan och om Elis ligger hos mamma vill Loke också göra det, hur trångt det än blir. Men mysigt är det!

Lillkillen har blivit stor och äter själv. Fin blir han också när han äter sin yoghurt. Och tänder har han fått!

Frukostmys med varm choklad och smörgåsar med marmelad!

Elis och pappa busar titt-ut! Minuterna efteråt hamnade pappas mössa på ett mystiskt sätt i skurhinken (fylld med smutsvatten så klart) och den gick sedermera ett tragiskt öde till mötes i tvättmaskinen och bor numera i mössornas himmel. Uppenbarligen tål inte reklammössor att tvättas i maskin...

Vi har fåglar i vår trädgård, massor med fåglar. Den här fina lilla rackaren hälsade på för några veckor sen. Kusin Mattias som är ornitolog vet säkert vad det är för art men vi har inte en aning. Röd och fin var han iaf.