Världens härligaste grabbar
Nu när det är lite tungt är det tur att vi har världens härligaste grabbar här hemma som påminner oss om att livet faktiskt är jävligt bra ändå.
Och snart kommer det en liten till!
Elis är en liten busig skitunge som just nu gillar att klättra upp på oss, både mamma, pappa och Loke, och mysa lite. Han kramas mycket och pratar hela tiden. Inga ord än dock, det är han för fin för ;)
Han klarade dock ettochetthalvårskontrollen med bravur. Visserligen kunde han varken visa var magen, örat eller kinden var men han var glad som en lärka och ofantligt söt och vi hoppas att han klarar sig på det i livet ;)
Lokelill har väldigt mycket som händer inne i huvudet nu. Det är mycket prat och långa utläggningar om saker som Petter och jag oftast inte förstår. Bland annat så berättar han ofta vad saker heter på engelska och på "banji". På Banji heter grejerna oftast samma som på svenska men med något märkligt prefix.
Han älskar att vara ute i skogen nu när det inte är för kallt och var lyrisk när han och Petter gick på långpromenad i söndags. (mamma och Elis sov hemma i soffan istället)
Dock är det inte alltid som pappa är så bra. Bland annat har Loke konstaterat att mamma Lina måste lära pappa att bli lite bättre på nintendo wii för han är så dålig och bara ramlar ner hela tiden när vi spelar.
I tisdags fixade Petter kvällsmat till grabbarna, filmjölk med äppelmos och müsli. Petter hällde upp filmjölk i skålarna och öste sen i müsli i Elis skål, vilket utlöste följande diskussion:
- Neeeeeeej pappa! Äppelmoset först! Inte müslin! Först filmjölken, sen äppelmosen och SEN müsli.
- Jaja, men nu blev det så här. Titta, nu får Elis äppelmosen uppe på müslin och han verkar ju nöjd ändå.
- *muttrar bistert och blänger på sin far* jag skäms...
Det står lite stilla just nu
Vän av ordning har säkerligen noterat att vår uppdateringsfrekvens på bloggen sjunkit kraftigt på senare tid. Så ska det givetvis inte vara men vi har haft lite annat att styra med.
För fyra veckor sedan opererades jag i högerbenet, strax under knät, och redan innan operationen hade läkarna konstaterat malignt melanom. Sedan väntade vi. Och väntade. Och väntade. Vilket kan te sig lite märkligt med tanke på att vi redan fått cancerbeskedet men vi väntade ändå på provsvaren och hoppades att de skulle säga att de fått bort allt och att tumören inte gått ner mer än 0,5mm vilket i så fall inneburit att jag skulle blivit friskförklarad efter operationen. I värsta fall bävade vi lite för att den skulle ha gått 1,2 mm i huden eftersom man där oftast drar gränsen för risken för metastaser, men vi tog av någon okänd och underlig anledning för givet att så inte skulle vara fallet och ställde oss lite in på friande dom och en friskförklaring. I efterhand kan vi ju se att det var ett idiotiskt beslut.
Provsvaren kom i fredags och visade att det sannerligen var malignt melanom, ett tämligen aggressivt sådant som växt sig ner 4 mm i mitt ben och nu väntar ytterligare operation.
De ska ta bort ännu mer på benet, trots att de tog med stor säkerhetsmarginal sist. Den här gången får de transplantera hud från andra benet för att kunna sy ihop det.
De ska även ta bort en så kallad portvaktskörtel ur ljumsken på mig för att se så att cancern inte spridit sig dit.
När de gör det här kommer de att söva mig och lilla bebisen i magen får lugnande. De kommer ha järnkoll på den lille under hela operationen som blir den 20 april. Då bebisen hunnit bli 32 veckor i magen.
Tills dess väntar vi. Och märkligt nog noterar vi att livet rullar på precis som vanligt: mat ska lagas, kläder ska tvättas, Elis tänder ska borstas och det börjar bli dags att plocka fram Lokes cykel från garaget.
Och, så klart, bloggen ska uppdateras.
Som ni kanske förstår så står det lite still här just nu. Det är inte ens lite kul och Petter och jag har fullt upp med att få vardagen att gå ihop utan att barnen ska drabbas mer än nödvändigt av det som hänt.
Dock ser vi ljusning framöver. It can't rain all the time.
När det jävlas som mest...
"i find your lack of faith disturbing"
En kväll ringde det på dörren och ett blomsterbud lämnade den här buketten. Jag vet att hon som skickade den till mig är florist men det skiter jag i, det är lappen som är finast. Den är perfekt.
Tack Mimmi för att du finns när jag behöver dig, när VI behöver dig.
Tack för att du säger rätt saker när jag behöver höra dem.
Tack för att du fick mig att skratta när jag trodde att tårarna aldrig skulle ta slut.
Om du inte hade haft tre stavelser i ditt namn hade jag faanimej döpt bebisen i magen efter dig om Petter mot förmodan har rätt och det är en flicka.
Världens härligaste ungar
Elis gillar att sitta på Loke. Gärna i ansiktet. Loke gillar att ha fingrarna i näsan. Det gillar inte hans föräldrar att han har så vi har lovat honom en Rory racerbil om han slutar. Vi anar framgång.
Elis är ett bedårande barn med en förkärlek för att stapla och dra saker.
Kvällsmys i soffan. Notera storebrors beskyddande arm.
Loke har feber och Elis tittar till honom när han vilar.
Och så har vi äntligen en unge vi kan sätta upp tofs på!
Man ska visst lida för att göra stor konst. Elis kommer bli en stor musiker i sådana fall för han grät hela tiden medan han spelade på pianot. När han slutade spela slutade han också gråta.
Loke var mest bedårande söt.
Elis.
Loke Lillbus.
Vän av ordning undrar säkert varför Elis är så grymt överrepresenterad i det här bildinlägget med tanke på att jag är löjligt petig med millimeterrättvisan. Det beror huvudsakligen på att Loke varit sjuk och mest legat i soffan och sovit/myst/tittat på Madagaskar.
Medan brorsan var på behörigt avstånd i vardagsrummet passade Elis på att "städa" lite i lekrummet.
Vad Elis än får som lördagsmys så vill han alltid hellre ha det Loke har.
Det kanske är det som är själva grejen med att ha storasyskon?
Snökaos, en liten igloo och skåningar
Tant Cecilia och farbror Dan var här på besök från Skåneland och tillsammans med pappa Petter byggde de en enorm snöhög med ett hål i på bakgården och kallade det sedan en snögrotta. Loke var mer än nöjd. Mamma Lina blev kraftigt klaustrofobisk bara av att titta in och valde att stanna inne och jobba istället.
Elis gillar också snö, helst att äta den dock.
Och ja, vi VET att grillen fortfarande står framme men det är för att den ska härdas. Den ska lära sig att det inte kan vara sommar jämt.
