Andreas, Jakob och vi.
När Petter började ettan på Marieborg, grundskolan i Västervik där han gick i A och jag gick i B, så började han samtidigt som vår Jakob (och Hasse). Samtidigt, på andra sidan staden, började Andreas på typ Lidhem eller någon annan skola för utbölingar. När vi kom till högstadiet kom Jakob till min klass och när vi började gymnasiet kom Steiner till Hasses klass. Sålunda var cirkeln sluten.
Ibland kommer de ut till oss och bara umgås. När vi och de orkar. De lever hektiska ungkarlsliv (Andreas visserligen något mer stadgat och inte alltid så ungkarligt men ändå.) och vi har tre ungar och ett hus. Umgänget tar stryk av sånt. Vi står liksom inte på samma ställe i livet. Alls. Dock är de några av våra absolut bästa vänner och när de kommer ut så känns det som om det var igår vi allihop hängde hemma i Västervik, omyndiga och tonårsdeprimerade. Föga anade vi...
Jack var inte så imponerad av våra kunskaper kring NE-spelet så han somnade i protest.
Efter ett tag vaknade han, kräktes och krävde sedan att få vara med. Jakob ställde upp direkt som sitthållare eftersom hemmansägare Johansson var lite för upptagen med att sitta tillbakalutad i länsstolen och sippa på sin cognac. Som egentligen var en jägermeister. Men principen är ju densamma.
På morgonen blev det fullt ös igen när de två större ungarna kom ner och upptäckte att älsklingsfarbröderna var kvar. Jakob fostrade Loke i asarnas värld och Elis lärde Andreas, den blivande bibliotikarien, om bilar, tåg och luftballonger.
En av huvudanledningarna till grabbarnas besök var, förutom att vi ville träffa dem, att de skulle hämta med sig vårt paket till gängets vardande 30-åring Dan, som de skulle åka till helgen efter. Givetvis låg paket kvar i köket när de åkt. Och egentligen är det ganska skönt. För vissa saker ska vara beständiga och aldrig ändras. Annars känner man inte igen sig.
Ibland kommer de ut till oss och bara umgås. När vi och de orkar. De lever hektiska ungkarlsliv (Andreas visserligen något mer stadgat och inte alltid så ungkarligt men ändå.) och vi har tre ungar och ett hus. Umgänget tar stryk av sånt. Vi står liksom inte på samma ställe i livet. Alls. Dock är de några av våra absolut bästa vänner och när de kommer ut så känns det som om det var igår vi allihop hängde hemma i Västervik, omyndiga och tonårsdeprimerade. Föga anade vi...
Jack var inte så imponerad av våra kunskaper kring NE-spelet så han somnade i protest.
Efter ett tag vaknade han, kräktes och krävde sedan att få vara med. Jakob ställde upp direkt som sitthållare eftersom hemmansägare Johansson var lite för upptagen med att sitta tillbakalutad i länsstolen och sippa på sin cognac. Som egentligen var en jägermeister. Men principen är ju densamma.
På morgonen blev det fullt ös igen när de två större ungarna kom ner och upptäckte att älsklingsfarbröderna var kvar. Jakob fostrade Loke i asarnas värld och Elis lärde Andreas, den blivande bibliotikarien, om bilar, tåg och luftballonger.
En av huvudanledningarna till grabbarnas besök var, förutom att vi ville träffa dem, att de skulle hämta med sig vårt paket till gängets vardande 30-åring Dan, som de skulle åka till helgen efter. Givetvis låg paket kvar i köket när de åkt. Och egentligen är det ganska skönt. För vissa saker ska vara beständiga och aldrig ändras. Annars känner man inte igen sig.
Kommentarer
Trackback
