ÖstadByväg

Idag kom det ett paket på posten med mössor och vantar från världens bästa moster Laila. Nu klarar vi vintern galant! Tack moster! (och tack Allan för att du säkerligen hjälpt till genom att koka kaffe till moster när hon stickade)

"I eat to live and I live to eat". Inget kunde stämma bättre in på lillgrisen Jack som gärna skulle äta dygnet runt om inte hans mor hade lite självbevarelsedrift. Inte så att jag inte gärna sitter och ammar, för det är faktiskt riktigt mysigt, men Jack har den härliga lilla egenskapen att inte själv förstå att han är mätt förrän han börjar kräkas. Och sedan fortsätter han småspy typ en timme efter maten för att bli av med det övriga överskottet.

Han är snart fem månader och jag har fortfarande kategoriskt vägrat ge honom smakportioner av "riktig" mat. I samma stund som jag gör det blir han ju en stor kille och om jag får bestämma så ska han vara min lille bebis för alltid. Dock inser jag ju att han troligtvis kommer älska att få tugga i sig lite käk så jag ska fundera lite på mitt beslut och kanske vika mig för Petters förslag till helgen och ge den lille grisen lite majspuré... kanske.
Liten och tjock är han iallafall, vår minsting. Vi har inte varit på BVC på sju veckor men eftersom han får nya veck på benen och armarna nästan varje dag känner vi oss rätt trygga i att han växer som han ska...

Vi har varit i Västervik och hälsat på. Det är faktiskt en sak som vi har som vi inte ofta tänker på att uppskatta: vi har våra föräldrar i samma stad. Det gör att vi inte behöver dela på tiden, vi har ju bara ett ställe att åka till och under samma resa hinner vi hälsa på både mormor och morfar och farmor och farfar och alla som hör dem (och oss) till. Hur smidigt som helst.

Vid farmor Margits stuga har de en gunga som vi fick plats alla tre på.

Vattnet är vackert även på hösten och efter lite övertalan accepterade Elis att det även är kallt och inte alls läge att bada.

Loke ägnade sig åt lite fiske medelst rep.

Pappas och farbror Daniels båt togs upp och rengjordes inför vintern och grabbarna var mycket behjälpliga. Elis var visserligen lite bestjälplig också, men han var söt.

Mamma Lina njöt mest av höstsolen och av att titta på när andra jobbar.

Vi tog också en sväng hem till gammelmormor Britta, pappa Petters mormor. Där fick vi sockerkaka, pepparkakor och mandelskorpor och grabbarna hittade en hink full med lego i ett köksskåp och lyckan var total. Jack stortrivdes med uppmärksamheten.

I söndags bytte vi till vintertid, ergo - söndagen var en timme längre än vanligt. När klockan var sex tyckte jag att det var dags att hitta på något roligt så jag drog igång ett bullbak med ungarna i tron att klockan egentligen var fem.
Efter första jäsningen kom Petter ut i köket och ifrågasatte det smarta i att börja baka bullar så sent på kvällen. Klockorna var nämligen redan omställda till vintertid men det hade han missat att berätta för mig... Vi fick iaf en väldigt mysig och väldigt sen bullkväll.

Det föredetta köksbordet fungerar utmärkt som bakbord! Och Elis och Loke är vassa som bara den på att kavla ut degen. Elis är dessutom riktigt vass på att äta upp den.


Jag säger inte att de är slarviga eller stökiga men när bullarna var färdigrullade fick båda ungarna hoppa i duschen eftersom de av någon märklig anledning var täckta av mjöl från topp till tå. Efter tvagningen lufttorkade de på mattan framför brasan i väntan på att bullarna skulle gräddas.
Så här fina blev bullarna som grabbarna bakat, helt utan hjälp av mor eller far.
Goda blev de också, faktiskt nästan lika goda som mormors.
Kvällsmaten blev nybakta bullar och varm choklad och det var två mätta och belåtna små grabbar som somnade i det närmsta ovaggade efter att ha smällt i sig tre bullar var.

Jag har en moster Katarina som bor i Stockholm. Man ser inte mycket av henne faktiskt. Utom vid jul och någon gång per sommar då vi ses i Västervik. Som tur är så tillhör hon resandefolket. Eller kanske inte Resande folket, men de som reser när de jobbar. Och några gånger varje år har hon vägarna förbi Götlaborg. Vanligtvis hinner vi på sin höjd med en snabbfika inne i stan men den här gången planerade hon om och vi fick en heldag tillsammans.
Det blev fika i Alingsås, strosande på stan, god middag hemma och häng i soffan hela kvällen. När jag gick upp på morgonen var hon redan färdigpackad och klar att åka vidare. Men det var väldigt gott att ha dig här moster, kom snart igen!

Pojkarna har fått en beundrarinna: Alice Gyllensten. Loke är visserligen redan gift med både Asta och My och förlovad, soon to be married, med Maja men Alice har en speciell plats i hans hjärta. Hon får tillochmed sova på hans arm på vilan på dagis.
Elis är också mäkta förtjust i Alice. Han biter henne inte ens när hon kastar löv på honom. Det är kärlek!
Nu har ju Alice dessutom fått en lillasyster, Iris och det ska bli spännande att se om kärleken räcker även till henne. Då blir det inte roligt för Petter om sisådär 13-14 år. Då kommer nog flickornas pappa Martin hit och bankar på dörren...

Idag är det ett år sedan vi fick veta att det bodde en liten Jack i min mage. Dock visste jag ju inte direkt att det var Jack så chocken som infann sig när det blev ett oväntat plus på stickan var ganska grov. Rent av gigantisk. Jag satt på en stol i köket och skakade på huvudet och Petter skickade mms till Åsa och Anna och var lyrisk.
Men det tog bara några timmar innan jag fattade att det var något stort på gång, att det var en liten fin lillebror i magen och chocken vändes till förväntning och sedermera lycka när han äntligen kom.

Idag är han fyra månader och 13 dagar och troligtvis den mest älskade lillebrodern i världen.

Se bara, se så begåvad och duktig han är. Han kan balansera en napp på huvudet och vara söt samtidigt. Han har alltså bättre simultanförmåga redan nu än vad de flesta män kan hoppas uppnå under en hel livstid.

Egentligen satt han faktiskt igår (morfar var vittne) men idag fick vi det på kort. Jackiponken var alltså fyra månader och tre dagar gammal när han satt själv första gången precis som...

...Elis! Han var precis lika gammal när han lärde sig behärska sittandets ädla konst. Se bara här.
Fullt lika snabb var inte...

...Loke! Han var dryga halvåret och då var det mitt i sommaren och vi var i slottskogen med Emil och Frida. Mer om det här.

Igår kom morfar helt oförhappandes på besök. Han skulle inte kommit förrän idag, söndag, egentligen men hade perfekt timing och kom knappt en timme efter att Petter åkt till stan för att gå på spelning och supa skallen av sig. Vi firade morfars ankomst med bakelserna vi fick av Bengt och Elsa (grannarna) som tack för smörgåstårtan vi lämnade till dem i torsdags. Mums! Jack fick dock inte smaka. Han hade redan fått äppeldricka av Elis...

Morfar och grabbarna blir kanske inte lysande arkitekter vad gäller hållbarhet, stabilitet och konstruktionsvetenskap men de kan bygga ena höga jäkla torn!

Här sitter alla fyra som trollbundna av Robin Hood. Och det är ju inte så konstigt egentligen, det är ju världens i särklass bästa film alla kategorier.

Efter rotmoslunchen på söndagen packade morfar in stor och mellan i bilen och körde mot Västervik där de ska härja i några dagar medan vi lägger golv och målar räcken på övervåningen. Staketet för trappan måste nämligen monteras ner och då föredrar vi att inte ha en Elis som mitt i natten vandrar rakt ut över kanten och faller handlöst ner i hallen. Då är det bättre att de sliter ut mormor lite. Hon är ju ändå pigg och utvilad nu efter en helg på spa med syskonen. Stackars mormor som aldrig får unna sig något.

Lille lillebror Jack har fått en nya pyjamas och den matcher store lillebrors och givetvis skulle de då sitta tillsammans och mysa i soffan tyckte Elis. Då blev Loke lite svartis och ville också ha kvalitetstid med Jack.

Vår store storebror, 3 år 8 månader och 29 dagar gammal

Lille lillebror, 2 år och 29 dagar gammal

Lille lillebror, 4 månader och en dag

Ok att han kanske inte ser helt smart ut på bilden men oj vad han lär sig grejer på bolibompawebben. Idag identifierade han älgbajs, älgspår och harbajs i skogen. Han hade med sig en påse och samlade ihop skräp för "man får inte kasta skräp i naturen för då DÖR djuren!" och så förklarade han att frost bara är vatten som är kallt och när det blir lite varmare så försvinner frosten och blir vatten igen. Bolibompawebben är som skolan, fast för småglin. Guld!

Idag var det massivt mammahäng i skogen i Sjövik. Sju mammor, 11 barn + en bebis i magen.
Fullt härj med andra ord. Och mycket, mycket trevligt!

Barnen aktiverade sig själva och mammorna fikade medhavd fika och höll örnkoll.

Balansgång för flickorna i rosa. Och för pojken i blått. Könsroller, könsroller, könsroller...

Elva, Loke och Asta gömmer sig under granen och väntar på tomten.

Där man kan sova sover pappa.
Där pappa sover sover mamma.
Där mamma sover sover Loke.
Där Loke sover sover Elis.

Loke har grymma datakunskaper. Han surfar vilt på bolibompawebben och lillebror Elis får ibland sitta med och peka och välja. Idag tittade de på hotell kantarell och Loke skrev in Elis namn i liggaren när man checkar in på hotellet så att de sjöng "Elis" i välkomstsången. Vad säger kärlek om inte det?

Vi har lite renovering på gång. Vi har rivit en vägg, målat trappan och ska lägga in nytt golv. Och så skulle vi tapetsera. Och så kom vi på att vi inte kan tapetsera för då blir det som det blev i pojkarnas rum d.v.s. inte alls bra. Då kom vi på att vi har världens bästa Åsa och eftersom hon är just världens bästa Åsa kom hon ut hit i fredags och hjälpte oss med tapetseringen. Eller hjälpte och hjälpte; hon tapetserade medan vi drack hallonsoda och tittade på speedway.

Tack Åsa, du är guld. Och Elis tackar för duplot och Loke för målarboken med speedwaycyklarna i. Och Petter tackar för de urbota fåniga idéerna du satt i hans huvud om att han som någon slags familjeöverhuvud nu ska sitta på kortsidan på bordet. Puss!

Jag försöker faktiskt tänka på naturen. Vi är alltid noga med att inte lämna skräp när vi varit på picknick, vi har tre komposter och källskorterar. Allt papper som inte återvinns eldar vi upp. Vi betalar extra för miljövänlig el och har bara lågenergilampor i hela huset och just därför har jag varit strikt emot att skaffa en torktumlare.
Tills jag helt plötsligt hade tre barns småsmåsmå kläder att tvätta, hänga upp på tork och vika och en bebis som kräks ner mig och sig själv samt torkhanddukarna och haklapparna tre-fem gånger per dag. Dessutom började det bildas ett berg av lakan som behövdes tvättas eftersom det inte går att torka tvätten ute när det regnar.

Så...mormor Cinna gav oss del i arvet efter morfars syster och vips fick vi en torktumlare. En snygg sådan. Det är ju också himla viktigt.

Lämna aldrig mer barnen själva i lekrummet.

När jag kom ner efter att ha varit upp och hämtat en tröja till Jack kom jag ner till två små sotarungar som båda stod med hela överkroppen intryckt i kakelugnen och glatt körde med varsinn bil i sotet.

De fick inte ens en applåd av sin mamma för att de (lElis) varit smarta nog att haka loss dörrarna till kakelugnen när det gick upp för dem (Elis) att det inte gick att knyta upp snöret jag knutit ihop dörrarna med.

Det har snart gått två år sedan vi vaknade en morgon med en helsvullen och prickig Loke, full av nässelutslag. Sedan dess har de testat honom för alla upptänkliga former av allergi, satt honom på helt galna dieter, dragit ur honom flera liter blod och analyserat litervis med hans kiss och kommit fram till noll, nada och ingenting. Förutom att han absolut inte är allergisk eller ens överkänsklig mot NÅGOT! (de har tillochmed kollat om han är elallergiker...)
I torsdags var vi på barnallergi- och lungmottagningen på Sahlgrenska igen och förväntade oss att som vanligt bli hemskickade med ordinationen att fortsätta ge honom aerius varje kväll eftersom de håller utslagen under kontroll. Att han sen blir täckt från topp till tå om vi missar tabletten en enda dag har tidigare inte verkat vara relevant eftersom de bara behandlat symptomen men struntat i orsaken.
Nu fick vi dock en god nyhet, Lokes gamla läkare har gått i pension och dr Parvin Muhamed hade tagit hans plats.
Hon är den i särklass bästa läkare vi någonsin varit i kontakt med. Hon fick briljant kontakt med Loke som lydigt följde hennes minsta anvisning, hon lyssnade noggrannt på oss och skrev ner allt vi sa och hon konstaterade att det är idiotiskt att trycka i en treåring medicin på daglig basis utan att riktigt veta varför.

Hon skrev en remiss till immunologen och lovade att snart följa upp. Loke var relativt oberörd under hela besöket och mest glad över att bobbycaren fanns kvar. Han hade nog inte varit lika glad om han vetat att vi ska tvinga honom att bajsa på pottan och sedan skopa upp lite av hans bajs i ett rör med formalin och lämna in till sjukhuset. Men den dagen, den sorgen.