ÖstadByväg

Visst är han fin, vår lille Jack!
Cred till Loke för specialeffekterna och bilden. Det är Loke som tagit den nämligen. Sepianyansen lyckades han med genom att hålla tröjarmen framför blixten. Dock lyckades han få bättre skärpa i bilden än vad jag någonsin skulle kunnat få. Oroande.

Lisa Olaison - vad har du gjort med mitt barn? Han ser ut som du på fyllan!


Loke har lärt sig att man ska se glad ut på bild. Så här ser han ut när han är glad.

Elis har fått för sig att man ska se galen ut på bild. Så han ser bara ut som vanligt.

Sekunden efter drog han undan storebrors ben så att denne stupade handlöst i golvet. Han fick dock en puss som tröst sedan.

Lille tjockgrisen fick sitta nakenfis på mattan i väntan på dusch och kissade inte ens. Underbarn. (jo, det kan vara så att kraven på vad som är accepterbart beteende har sänkts något genom åren...)

Åtta månader är han nu, vår minsting. Vår yngste och vår siste. Lite sorgligt faktiskt, för vi är väldigt bra på att ha små bebisar hos oss. Vi hade nog egentligen gärna haft några till. Speciellt eftersom vi genom åren gjort så himla fina bebisar.


De är himla fina när de blir fyraåringar också. (Som tvååringar med men Elis är nuförtiden väldigt sällan stilla nog för att fastna på bild)

Finaste bröderna.

Jag har det bra, jag.
Jag har en man som jag älskar, som får det att pirra i magen och som kokar te till mig på mornarna. Som står ut med mitt humör, som möblerar om efter mina nycker och som accepterar att jag faktiskt inte varken vill eller kan hämta in ved ur vedboden eftersom det bor spindlar där.
Jag har tre söner som jag älskar, som gör mig lycklig in i märgen och som spyr på mina tröjor, torkar snor på mina byxor och häller ut mjölk på mina mattor. Som klappar mig på kinden, håller mig i handen och dregelpussar mig i hela ansiktet.
Jag hade inte kunnat önska mig bättre!

Igår medan mamma satt i köket och matade Jack så gick Elis in i vardagsrummet, hämtade två kuddar och kröp, likt en katt, upp i fåtöljen och somnade. Febergrisen sov sedan i nästan en timme innan det ens fanns en chans att väcka honom.

Idag är det inte mycket bättre med Elgrisen, han har visserligen mindre feber men han är väldigt liten idag.
Även Loke är lite hängig och har lite feber. Igår när han var på äventyr med pappa hos tant Mai i Göteborg så bad han pappa hälsa mamma att han hade lite ont i foten. Det var den första indikationen. Därefter kom ont i benet, ont i magen och sedermera "ont överallt" och nu ligger han nedbäddad och tittar på Robin Hood, Bolt, Skattkammarplaneten och Mästerdetektiven Basil Mus, skavfötters med lillebror.

Loke och mamma är trollbundna av Barda på barnkanalen. Jack - inte fullt så trollbunden.

Vår lillElis har feber. Vojnevojne.
Han blir så liten då plötsligt, han som annars är på väg att bli så stor.
Han sitter i knät, blir buren och ligger nerkrupen under filten - helt tyst - med huvudet på kudden, nappen i munnen och händerna knäppta vid bröstet.
På kvällarna har han haft över 39 graders feber. Då är han mammig och pappig. Men tro inte att vi får ligga bredvid honom i sängen. Nej, nej. Inte då. Vi får sitta på pallen efter följande meningsutbyte:
- Mamma hålla handen.
- Klart jag ska hålla dig i handen gubben, jag sitter här på sängen hos dig.
- Nej mamma, sitta sängen!
- Ska jag inte sitta på sängen? Ska jag ligga och hålla om dig istället?
- Näe mamma, trångt då. Du sitta pallen.
- Kan jag inte iallafall få sitta på sängen?
- Näääääääääeeee mamma, du sitta pallen. Jag sova sängen läv. Vajmt du.
Jahapp. Så det var bara att sitta där, på träpallen, i fyrtio minuter tills ungen somnade.
Söt är han, helt enastående bedårande, så det var ok ändå.

Jodå, de har allt lite mer snö i Västervik än vad vi har hemma i Sjövik. Så vi åkte lite snowracer och pulka i stadsparken. Inte på snön dock, mer på istäcket - skaren!.

Morfar och grabbarna syns väl i mörkret i sina fina overaller!

Vi måste också passa på att tacka morfar Göran för eminent lagning av bilen. Nu har vi ett fullt fungerande avgassystem på NKU igen, stora tider! Och så tyst den går...

Jodå, farmor och farfar har varit här och firat Lokelill på fyraårsdagen, så nu är vi välgödda och glada.

Farmor lagade som vanligt tre mål mat om dagen, plus mellanmål, och farfar lärde Loke den ädla konsten att förlora i fia.

Vi hade fortfarande snöigt och kallt när de var här och Loke lyckades med konststycket att åka på skaren hela vägen ner i lekstugan med sin snöbräda. Det slutade med krock och tårar men det är ju ändå rätt coolt, tyckte han efteråt iallafall.

Även mamma Linas trettioårsdag firades med fina paket. Svärfar Gunnar hade nu också gett upp hoppet om att hans egna barn ska bli golfproffs och gav därför den nyblivna trettioåringen sex golfklubbor och en påse bollar för att hålla hoppet vid liv. Till våren blir det utslag från byvägen!

Idag är det fyra år sedan Loke medelst sugklockan drogs ut i denna värld. Det var han själv också mycket medveten om när han vaknade tre minuter över sju imorse, kröp över och viskade i mitt öra:
- mamma, jag fyller år idag. För det är söndag nu. Jag har inga dagar kvar att räkna bort mer.

Mormor och morfar hörde att den lille börjat vakna till och skyndade upp med skönsång (?), födelsedagståg och presenter.

Det härligaste med Loke är att han blir precis lika glad för kalsonger och tröjor som han blir för en liten Emil Sayfutdinov.

Det är drygt fyra år mellan de här bilderna och han har blivit såååå stor. Konstigt, Petter och jag har ju inte åldrats alls...

Elis fann sig någorlunda i att Loke fick massor av paket och inte han. Dock fann han tröst hos mormor och i sin nya fina tröja och sina självlysande stjärnhimmelsstjärnor som han fick i Elispresent.

Morfar blev alldeles slut bara av att tänka på barnkalaset som snart skulle börja och slocknade med Jack i soffan.

Klockan två började anstormningen. Loke hade själv gjort inbjudningslistan och bjudit in sina bästa kompisar från dagis och så klart också stora kärleken My. Favorithänget blev inte, som vi föräldrar hoppats och trott, lekrummet utan brandbilssängen. Adam, Isac och Liam släckte bränder för glatta livet och Asta hade ansvar för blinkljuset. Loke var mest nöjd med att få låna Isacs häftiga riddarhjälm och fina svärd.

My och Asta känner inga könsgränser, de lekte lika vilt och aktivt som killarna. Om det nu var någon som var orolig att så inte var fallet.

Även dukningen var minutiöst planerad av Loke som själv valt motiv på både duk, tallrikar och muggar

Ropen skalla: tårta till alla!

Så här arg blir en fyraåring om han inte får vara med och blåsa ut ljusen på födelsedagståget. (bortse från den inte alls curlande modershanden som genast tände ljusen igen och lät honom få ett försök till...)

Fiskdamm är ett obligastoriskt inslag på varje barnkalas. Det är, förutom tårta, egentligen det enda inslaget som passar sig på ett barnkalas för ungar i fyraårsåldern. Det var projekt nog att samla dem för den här aktiviteten - att försöka få dem att delta i organiserade lekar eller dylikt hade nog orsakat tryck över bröstet för de vuxna inblandade.

Huruvida Emil fick stickningar i vänsterarmen av barnkalasatmosfären låter vi vara osagt men han somnade iallafall sött med Jack i ett undanskymt hörn av vardagsrummet. Emil var föriövrigt bitter över att han och Anna var de enda som var "tvugna" att stanna kvar med sina barn. Vi förklarade dock att det inte var ett straff utan en ynnest.

Milton var också spiderman, fast jättejättestark.

När kalaset var slut och alla gått hem var Loke en mycket nöjd och glad kille. Han sammanfattade dagen som alldeles, alldeles underbar och tyckte att alla dagar skulle vara så här roliga.
Så, då kan vi väl känna att vi gjorde vår föräldragärning väl idag.
Och vår lille fyraåring somnade sött i sin brandbilsöverslaf, iklädd spidermandräkten som han vägrade ta av sig. Hans sista ord innan han somnade var:
- Mamma, jag är så glad att jag har en så fin brandmansdräkt och att mitt kalas var så fint.
Och Loke, pappa och jag är så glada över att vi har en så fin son att ha kalas för.
Grattis på fyraårsdagen älskade unge.

Bättre hade vi inte kunnat önska oss.

Idag hade vi finbesök på byvägen för idag var nämligen mostrarna Rundberg och Bohman och kusin Niklas här och firade Loke och hans mor som fyller år de närmsta dagarna.
Jack blev helförvirrad, vem var egentligen mormor? Plötsligt var det tre tanter som påminde ganska mycket om varandra som alla hade full fokus på honom och ville pussas. Han klagade dock inte på uppmärksamheten ;)

Elis använde mossen som förvaring/soptunna när han skalade clementin.

Laila har inte varit här förut så därför var det extra speciellt roligt att hon hängde på och kom hit. Vi tyckte dock allt att Allan gott kunde följt med. Han ringde visserligen och gratulerade men det fanns både smörgåstårta och tårta över så att det hade räckt till honom också. Vi får ta det till våren.

Jack stormyste idag och Niklas hittade en speedwaybok han inte hade läst förut. Lyckan var total.

Loke visade upp sina kunskaper i wii-bowling och visade Niklas som, med lite mer träning, också kommer bli en grym låtsas-bowlare.

När gästerna åkt hem till Jönköping var det dags att varva ner. Elis läste bok med mormor och Loke spelade lite golf. Sedan läste mamma saga och tänkte att Loke skulle få följa med ner och hänga lite när Elis somnat. Dock somnade storebror först och snarkade så gott när lillebror somnade så han fick sova kvar.
Imorgon blir han fyra år.
Helt galet!

...på pizzerian i Alingsås

...i hoppgungan i köket

...i väntan på maten.

Loke; känslig, humörsvängig, klok, tävlingsinriktad, eftertänksam och väldigt mån om sin minste lillebror. Leker gärna med store lillebror, dock på sina egna premisser. Tänker väldigt mycket på livet och döden och har proklamerat sig vegetarian eftersom han "inte vill att vi ska döda djuren. Då äter jag faktiskt hellre potatissoppa. Och fisk. Jag tycker ändå inte om fiskar." Och så vill han ha kyckling på fredagar. Där kompromissar han inte. Älg vill han dock inte att någon alls ska äta för älgar är så fina. När han blir stor vill han bli astronaut eller superhjälte. Och så vill han bli mamma, för mammor är så varma och då behöver man aldrig frysa.

Elis; envis, enveten och viljestark till tusen. Man kan läsa av Elis minsta tanke i hans ansiktsuttryck, han är som en öppen bok. Busigare unge får man leta efter, han testar gränser till tusen just nu. Leker gärna med lillebror men kan inte låta bli att putta lite på honom så fort vi tittar dit, för att kolla vad som händer då. Saknar fullständigt förmågan att sitta stilla. Pussas med blås och äter lätt sin vikt i godis om han bara får. Bjuder, det gör han inte. Inte ens om han måste. Glad är han nästan jämt. Slog sönder sitt sista elefantglas vid middagen igår och är inte alls nöjd med det. Utan elefanter vore livet fattigt för vår Elis.

Jack - glad, välartad och välsovande. Det tredje sviktar lite till och från men han sover iallafall i sin egen säng större delen av natten. Han flinar så fort man tittar på honom och frossar i pastaochbroccoli från Hipp. Gröt går också an men om han inte får sin dagliga ranson mjölk blir han skogstokig. Han älskar att bli blåst på magen av brorsorna, det är betydligt roligare om de gör det än om mamma och pappa försöker. Har en förkärlek för att dra far i skägget och kräkas på besökare. Tykänns inte för fem öre och är vårt lilla lyckopiller.

Han är så fin, vår minste lille pojk. Fin och glad. Och tjock. Tjockare nu än förut faktiskt. I vissa vinklar är han bredare över kinderna än över pannan. Det är ett ädelt drag. Han står sig gott över vargavintern iallafall.

I torsdags åkte familjen Fraldesson till Lekplayset i Alingsås och fann det roande. Det var ungefär som de stora leklanden i Göteborg fast mycket mindre och mer överskådligt. Här kunde vi föräldrar sitta på ett och samma ställe och se ungarna medan de klättrade och lekte, mycket föredömligt.

Anna och jag hängde med på första rundan upp i leklandet och tyckte att det var en bra idé att åka i den långa spiralrutschekanan med ungarna. Så här efteråt, med brännmärken på knän och armbågar och ungar som skrapade pannan i väggarna under den vansinnigt snabba och snurriga färden ner kan vi väl känna att det inte alls var en bra idé. Så nu vet vi det tills nästa gång.

En av anledningarna till att vi föräldrar i lugn och ro kunde sitta utanför själva lekytan och umgås var att våra stora barn är så fantastiskt duktiga och välartade. Här hjälper Loke och Asta Elis att klättra upp till den inte alls lika farliga blåa rutschekanan.


Vilken teknik, vilket samarbete! Fem stjärnor till både Asta och Loke för kompisinsatsen.

Dagens tips: lämna inte plånboken i jackfickan när barnen leker. Folk tar era visa-kort och ert körkort. De lämnar dock blomstercheckarna och högkostnadskortet.

Våra pojkar har världens bästa morfar. Han må vara lite oförstående inför trots, treårsspring-i-benen och brist på bordsskick hos barn under fem år men han sätter alltid och jämt Loke, Elis och Jack i första rummet. Så, när han såg den här sängen i en affär för drygt ett år sedan så bestämde han där och då att Loke och Elis skulle få den. Och därmed basta. Och i julas fick de den i julklapp och igår var morfar här och levererade den.

Bilen har ratt och fungerande lysen samt en röd saftblandare på taket. Allt två små grabbar kan önska sig med andra ord.

På annandagen vågade vi oss bort till farmor och farfar en kort sväng för julklappsutdelning. Till Lokes glädje var farmor Margit också där och tomten hade också lämnat paket under granen till alla tre grabbarna samt mor och far.

Scouternas almanacka - ett måste i varje barnfamilj!

Jack fick en hund. En jättemjuk och stor hund och han genast dreglade massor på.