ÖstadByväg

Den fjortonde juni var det ett år sedan vår lille Jack kom till familjen och gjorde oss fulltaliga. Det firades givetvis med jordgubbstårta och finsång!


Är man bara ett år gammal får man faktiskt inte blåsa ut ljus (även om man nu skulle kunna och inte bara blåser rakt upp i den icke existerande luggen) så då rycker storebröderna in och hjälper till.

Ingen i vår familj kan äta civiliserat.

Ja, det skulle vara mamma Lina då. Jag kan iallafall tugga med munnen stängd.

Jack tryckte i sig tre bitar tårta och spillde knappt en smula. Snacka om selektiva kunskaper. Annars kan han inte ens äta en smörgås (utan pålägg!) utan att man behöver sanera hela köket efteråt.

På förmiddagen var Nora (som vid fototillfället befann sig i vardagsrummet, tuggandes på gungfåret) och Iris på besök och underhöll ettårsbarnet.

Det kom paket på posten också. Givetvis fick ettåringen inte öppna själv. Gissa vad det var i.

Loke och Elis hjälpte till att baka tårtan. Det var nog därför den blev så god.

Och så, dagen efter att kortet anlände, kom så paketet vi alla väntat på, presenten som verkligen bekräftar att han är en stor kille nu och redo att möta omvärlden: ryggsäcken från Dan och Cecilia. Den här gången blev det en Didriksson. (Loke har en Kånken och Elis en Haglöfs).