ÖstadByväg

Det är fantastiskt att ha barn. Ibland glömmer man faktiskt det mitt upp i alla "jag vill inte!", "kan själv" och "jag viiiiiiiiiiiill inte sova" och "dumma!" och tjuvnyp och bett (Elis bet mig i magen så att det kom blod. Han är ond!) men om man stannar upp och ser bortom skriken och hårtussarna de sliter från varandras huvuden så är de enastående fantastiska. Och de älskar varandra lika mycket som vi älskar dem.
Häromkvällen kom Elis till soffan när jag satt och ammade Jack. Eftersom jag hade fullt i knät kröp han upp till Loke som klappade honom på huvudet och sa "jag älskar dig lille Elis" och så kramades de. Då svämmar modershjärtat över.
Dagen den här bilden togs så skulle Loke få duscha själv eftersom han är stor kille nu men enligt Loke så ville Elis duscha med honom. Sagt och gjort. Loke hjälpte lillebror att klä av sig och instruerade "armar uppåt sträck" och "lyft på foten" och "in med rumpan" och Elis gjorde precis som storebror sa. Därefter duschade de och skrattade smått hysteriskt tillsammans i drygt tjugo minuter tills vi sa att det räcker nu. Då stängde Loke av vattnet, vi svepte in dem i deras handdukar och så gosade de lite i soffan.

Tills de kom på att det stod en ny låda i deras rum. Den var visserligen tänkt för förvaring under mammas och pappas säng men den förvandlades snabbt till ett skepp som bröderna kommenderade över, Loke kommenderade dock mest, men Elis lekte glatt med och följde alla order.
Sen tog det tre timmar och fyrtiofem minuter för Elis att somna den kvällen men det är ju en annan historia...