Trebarnschock? Njae, snarare lugn
När man fick första barnet bestod dagarna mest av panik. Man hade en skötväska och den var full med allt från portabla skötbäddar, ombyteskläder (minst tre uppsättningar) till både mor och barn, ersättning (om amningen helt plötsligt utan förvarning skulle falera), minst fem nappar, tops (om det blir nödvändigt med en akutrengörning av naveln), extra nappflaska, filt, haklapp, tre skedar och gosedjur. Innan man kunde lämna hemmet (vilket bara kunde ske på utvalda tider på dygnet då barnet inte skulle äta/snart skulle sova/kunde vara kinkig/behövde rapas) utfördes en noggrann ritual där barnet matades, byttes på, fick nya rena kläder och påbyltades diverse avancerade ytterkläder. Därefter placerades barnet i den för ändamålet inköpta vagnen som man bäddat med allsköns lakan, handbroderade påslakan och hängt upp festliga, men ändå spännande och intellektuellt stimulerande mobiler i. man hade koll på stadens alla amningsrum och gick aldrig någonstans utan att planera nästa matning- och bytningskontroll och var denna skulle utföras.
Att åka och handla med ett barn var jobbigt. Vi åkte nästan alltid båda två. Man måste ju hålla koll på barnet så att det inte hoppar ur vagnen och rymmer.
Så kom då barn nummer två. All egentid under middagsvilan försvann och omställningen var ganska stor. Nattningsproceduren blev väldigt avancerad, men skötväskan var inte längre lika tung. Nu var det mest blöjor, våtservetter, omkläden, en handduk och lite salva. Vagnen hade fortfarande täcke, kudde, lakan och en mobil men den var inte alltid omsorgsfullt nybäddad. Man lärde sig byta blöja på andra ställen än på skötbordet. Man accepterade att vara lite nerkräkt och kunde ha överseende med att barnets tröja hade lite mat på sig, bara det inte syntes för mycket. Man lärde sig amma på cafér och restauranger och det var inte alls så svårt.
När man åkte och handlade var man dock gärna två, en per unge, eller så stannade det ena barnet hemma med den andre föräldern. Det var ju liksom enklast så. Det är jobbigt att ha två ungar i affären, de springer åt olika håll och härjar.
Nu har vi tre barn. Jag brukar ha en blöja till Jack i fickan på jackan och om jag inte har jacka på mig så finns det en i fickan som sitter på passagerarstolen i bilen. När hans nerkräkta kläder är torra klassar vi dem oftast som rena, han kräks ju liksom bara mjölk, det blir ju inte SÅ smutsigt. Två kräkningar minst krävs för att det ska åka i tvätten. En skötväska minns jag inte ens hur det ser ut. Jag har ammat Jack på en telenor-butik i Allum medan jag pratade med försäljaren om nya abonnemang. Jag har bytt hans blöjor på vägen, med honom hängandes över armen.
Eldprovet är dock att handla med tre barn. Själv. Det är då man känner att man lever.
Så här välartade var våra barn när jag tog med dem till Ica Maxi i fredags. Förutom ett smärre sammanbrott vid grönsaksdisken så gick det bra. A-barn. A-mamma.
Att åka och handla med ett barn var jobbigt. Vi åkte nästan alltid båda två. Man måste ju hålla koll på barnet så att det inte hoppar ur vagnen och rymmer.
Så kom då barn nummer två. All egentid under middagsvilan försvann och omställningen var ganska stor. Nattningsproceduren blev väldigt avancerad, men skötväskan var inte längre lika tung. Nu var det mest blöjor, våtservetter, omkläden, en handduk och lite salva. Vagnen hade fortfarande täcke, kudde, lakan och en mobil men den var inte alltid omsorgsfullt nybäddad. Man lärde sig byta blöja på andra ställen än på skötbordet. Man accepterade att vara lite nerkräkt och kunde ha överseende med att barnets tröja hade lite mat på sig, bara det inte syntes för mycket. Man lärde sig amma på cafér och restauranger och det var inte alls så svårt.
När man åkte och handlade var man dock gärna två, en per unge, eller så stannade det ena barnet hemma med den andre föräldern. Det var ju liksom enklast så. Det är jobbigt att ha två ungar i affären, de springer åt olika håll och härjar.
Nu har vi tre barn. Jag brukar ha en blöja till Jack i fickan på jackan och om jag inte har jacka på mig så finns det en i fickan som sitter på passagerarstolen i bilen. När hans nerkräkta kläder är torra klassar vi dem oftast som rena, han kräks ju liksom bara mjölk, det blir ju inte SÅ smutsigt. Två kräkningar minst krävs för att det ska åka i tvätten. En skötväska minns jag inte ens hur det ser ut. Jag har ammat Jack på en telenor-butik i Allum medan jag pratade med försäljaren om nya abonnemang. Jag har bytt hans blöjor på vägen, med honom hängandes över armen.
Eldprovet är dock att handla med tre barn. Själv. Det är då man känner att man lever.
Så här välartade var våra barn när jag tog med dem till Ica Maxi i fredags. Förutom ett smärre sammanbrott vid grönsaksdisken så gick det bra. A-barn. A-mamma.
Kommentarer
Trackback
