Lägesrapport: bebisen och benet
Tiden går. fast den går oändligt sakta när man bara sitter still större delen av dagarna. Men i magen växer bebisen så det knakar, upp 3 cm på SF-måttet vid förra besöket hos barnmorskan och vi fick både höra och se vårt tredje lilla underverk.
På kvällarna sparkar han så mycket att tillochmed Elis troligtvis förstår att det är något som lever i mammas mage. Ibland ser man att det är en liten fot eller en liten armbåge som kommer glidandes över hela magen. Hur härligt som helst! Helt vansinnigt att vi snart är fem i familjen. Eller tio, om man räknar med Lokes bebisar som han har i sin mage.
Smärtan i benet har börjat ge med sig. Underbenet är rätt ok, det spänner och drar men det är väl ungefär som man kunde förvänta sig med tanke på att de tagit bort sammanlagt 9 centimeter hud. I ljumsken gör det ont först nu och jag har fått så där härligt ont i låret som man har efter en riktig lårkaka. Det blev inte heller bättre av att jag i fredags tröttnade och bestämde att jag visst kunde följa med och handla. Det kunde jag inte. Jag fick erkänna mig besegrad och blev sedan sittande större delen av lördagen och söndagen med ett ben som bultade på ett inte alls spännande sätt av smärta. Det som sved mest var dock att det var mitt eget jävla fel, vilket min käre man påpekade ett antal gånger när jag gnydde.
Men, bebisen mår bra iaf. Och allt talar för att det blir planerat kejsarsnitt den 14 juni på normalförlossningen. Och det känns jättebra. Nu gäller det bara att styra upp resten... ;)
På kvällarna sparkar han så mycket att tillochmed Elis troligtvis förstår att det är något som lever i mammas mage. Ibland ser man att det är en liten fot eller en liten armbåge som kommer glidandes över hela magen. Hur härligt som helst! Helt vansinnigt att vi snart är fem i familjen. Eller tio, om man räknar med Lokes bebisar som han har i sin mage.
Smärtan i benet har börjat ge med sig. Underbenet är rätt ok, det spänner och drar men det är väl ungefär som man kunde förvänta sig med tanke på att de tagit bort sammanlagt 9 centimeter hud. I ljumsken gör det ont först nu och jag har fått så där härligt ont i låret som man har efter en riktig lårkaka. Det blev inte heller bättre av att jag i fredags tröttnade och bestämde att jag visst kunde följa med och handla. Det kunde jag inte. Jag fick erkänna mig besegrad och blev sedan sittande större delen av lördagen och söndagen med ett ben som bultade på ett inte alls spännande sätt av smärta. Det som sved mest var dock att det var mitt eget jävla fel, vilket min käre man påpekade ett antal gånger när jag gnydde.
Men, bebisen mår bra iaf. Och allt talar för att det blir planerat kejsarsnitt den 14 juni på normalförlossningen. Och det känns jättebra. Nu gäller det bara att styra upp resten... ;)
Kommentarer
Postat av: Linda
Tänker på er <3 kram
Postat av: Lisa
Härligt att höra.
Du är en fighter och alltid min vinnare!
Kram på er.
Postat av: Eja
Härligt att höra! Ni är verkligen så häftigt starka som har orkat er igenom det här.
Kram
Trackback