ÖstadByväg

Nu när det är lite tungt är det tur att vi har världens härligaste grabbar här hemma som påminner oss om att livet faktiskt är jävligt bra ändå.

Och snart kommer det en liten till!

Elis är en liten busig skitunge som just nu gillar att klättra upp på oss, både mamma, pappa och Loke, och mysa lite. Han kramas mycket och pratar hela tiden. Inga ord än dock, det är han för fin för ;)

Han klarade dock ettochetthalvårskontrollen med bravur. Visserligen kunde han varken visa var magen, örat eller kinden var men han var glad som en lärka och ofantligt söt och vi hoppas att han klarar sig på det i livet ;)

Lokelill har väldigt mycket som händer inne i huvudet nu. Det är mycket prat och långa utläggningar om saker som Petter och jag oftast inte förstår. Bland annat så berättar han ofta vad saker heter på engelska och på "banji". På Banji heter grejerna oftast samma som på svenska men med något märkligt prefix.

Han älskar att vara ute i skogen nu när det inte är för kallt och var lyrisk när han och Petter gick på långpromenad i söndags. (mamma och Elis sov hemma i soffan istället)
Dock är det inte alltid som pappa är så bra. Bland annat har Loke konstaterat att mamma Lina måste lära pappa att bli lite bättre på nintendo wii för han är så dålig och bara ramlar ner hela tiden när vi spelar.

I tisdags fixade Petter kvällsmat till grabbarna, filmjölk med äppelmos och müsli. Petter hällde upp filmjölk i skålarna och öste sen i müsli i Elis skål, vilket utlöste följande diskussion:
- Neeeeeeej pappa! Äppelmoset först! Inte müslin! Först filmjölken, sen äppelmosen och SEN müsli.
- Jaja, men nu blev det så här. Titta, nu får Elis äppelmosen uppe på müslin och han verkar ju nöjd ändå.
- *muttrar bistert och blänger på sin far* jag skäms...