ÖstadByväg

I torsdags var mamma Sanna och lilla Siggan på besök. Siggan/Sigge/Sigrid Wictorzon var vid besöket två månader och drygt tre veckor gammal och förmodligen inte alls varken beredd eller rustad för vad som väntade.
Ljudnivån låg något över de vanligtvis dämpade decibeltal som Siggans små öron annars utsätts för och Loke ville gärna gnugga näsa. Elis ville gärna ligga/sitta precis bredvid (läs: på) henne och när de inte sprang skrikande omkring i huset som två furier så sjöng och skrattade de högt.

Det är märkligt, som förälder hör man aldrig riktigt hur mycket ens barn låter förrän man har andra människor - företrädelsevis med små barn - på besök. Då inser man plötsligt att man lever med en ständig risk för tinnitus. Men samtidigt, när de inte är här är det spöklikt tyst i huset och jag skulle ta Lokes skönsångsversion av "en elefant balanserade" eller Elis lyriska mässande "papapapappapapapapa" framför tystnaden vilken dag som helst.