ÖstadByväg

Jack föddes med snitt på Östra. Både Petter och jag var enormt tacksamma för att jag fått gå tiden ut och att han fick komma ut till oss på det datum som var satt från början och inte tidigare. Dock var det ganska jobbigt ändå eftersom vi hade hoppats att jag skulle vara klar med cancern tills han föddes och helt friskförklarad. Så blev ju icke fallet och det var, och är, ganska jobbigt. Dock glädjer vi oss åt att han är en alldeles perfekt liten bebis som inte verkar ha tagit någon som helst skada av allt rabalder som hände medan han låg inne i magen.


Jack var bara några timmar gammal när pappa Petter hämtade in storebröderna och mormor för att hälsa på honom. Elis var inte så intresserad men Loke blev genast över öronen förälskad i sin nye lillebror och höll honom ack så försiktigt. Elis förstod först när vi kom hem tre dagar senare att lille Jack var hans lillebror också och då ville han också krama, hålla och gosa.

På det stora hela så är han i mycket goda händer. Det händer dock att han är mellan Elis tänder också och det är ju inte fullt lika bra, men vi hoppas och tror att Elis snart fattat att lillebror inte är en tuggleksak. Nu för tiden biter han inte så hårt, han mer nafsar... Elis är också väldigt duktig på att passa upp på lillebror. Han hämtar alla nappar han kan hitta till honom, håller reda på vilka leksaker som är Jacks och hämtar blöjor och kräkhanddukar i tid och otid.
Loke är, fortfarande, fantastisk med sin lillebror. Han skyddar honom från lille storebror, han klappar, kramar och pussar och berättar sagor och sjunger sånger.

Någon trebarnschock existerar alltså inte. Det är som om vi alltid haft vår lille Jack, han är så självklar i vår familj att det är svårt att minnas hur det var innan han fanns.