Cinna & Göran - the lovestory
Från 1988 fram till 1994 bodde mamma och jag själva på Rosenhillsvägen. Sex år alltså. Sedan kom Göran (då bara kallad Walker) in i bilden och, mot alla odds, är han kvar nu 15 år senare. Till vår stora glädje.
Femton år. Det är länge. Det är mer än halva mitt liv och mer än en fjärdedel av deras som vi tre spenderat tillsammans. Det har minsann inte alltid varit så jävla gemytligt (ja, en svordom var faktiskt nödvändig där) men på det stora hela så har det varit femton riktigt bra år. Och jag känner mig numera riktigt trygg i vetskapen att det minst blir femton till.
Jag är glad att de hållt ihop. Och ibland undrar jag om de förstår vilken tur de har som har varandra. De pratar förbi varann, de lyssnar inte när den andre pratar och de har vitt skilda åsikter i det mesta. Men, när det verkligen gäller, då är de så eniga man kan vara och jag kan inte tänka mig någon som jag hellre ser eller sett min mamma tillsammans med än Göran Walker. De två kan gadda ihop sig så man får psykbrytet, de är som ett gammal gift par (fatta piken Göran) och de är ofantligt söta tillsammans när de sätter den sidan till!
Det är bara en nackdel med den här oheliga alliansen...
Göran är mannen som började köra bil som 11-åring och som tävlat i alla former av motorsport som finns på både två och fyra hjul. Tror ni att det kommer bli lätt att övertyga honom om att jag inte vill att Loke och Elis ska börja med motorsport? Att jag föredrar om de spelar hockey eller fotboll framför att de kör cross eller folkrace? Tror ni att han kommer vänta tills de fyllt 15 innan de får sin första moppe? Jag är egentligen imponerad att han inte köpt en till Loke redan...
Dock är de världens bästa morföräldrar och Loke och Elis kan skatta sig lyckliga som har en mormor som mamma och en morfar som Göran.
Jag älskar er båda två. Grattis på femtonårsdagen.
Femton år. Det är länge. Det är mer än halva mitt liv och mer än en fjärdedel av deras som vi tre spenderat tillsammans. Det har minsann inte alltid varit så jävla gemytligt (ja, en svordom var faktiskt nödvändig där) men på det stora hela så har det varit femton riktigt bra år. Och jag känner mig numera riktigt trygg i vetskapen att det minst blir femton till.
Jag är glad att de hållt ihop. Och ibland undrar jag om de förstår vilken tur de har som har varandra. De pratar förbi varann, de lyssnar inte när den andre pratar och de har vitt skilda åsikter i det mesta. Men, när det verkligen gäller, då är de så eniga man kan vara och jag kan inte tänka mig någon som jag hellre ser eller sett min mamma tillsammans med än Göran Walker. De två kan gadda ihop sig så man får psykbrytet, de är som ett gammal gift par (fatta piken Göran) och de är ofantligt söta tillsammans när de sätter den sidan till!
Det är bara en nackdel med den här oheliga alliansen...
Göran är mannen som började köra bil som 11-åring och som tävlat i alla former av motorsport som finns på både två och fyra hjul. Tror ni att det kommer bli lätt att övertyga honom om att jag inte vill att Loke och Elis ska börja med motorsport? Att jag föredrar om de spelar hockey eller fotboll framför att de kör cross eller folkrace? Tror ni att han kommer vänta tills de fyllt 15 innan de får sin första moppe? Jag är egentligen imponerad att han inte köpt en till Loke redan...
Dock är de världens bästa morföräldrar och Loke och Elis kan skatta sig lyckliga som har en mormor som mamma och en morfar som Göran.
Jag älskar er båda två. Grattis på femtonårsdagen.
Kommentarer
Postat av: mormor
Jajajajaj ett kort ljuger väl aldrig????? Men fanns det inga bättre???? Ok jag får väl trösta mig med att några av hakorna har försvunnit på de senaste fem åren. Tack älskade unge för dina kort och texter, jag uppskattar att få vara med om vad som händer på Byvägen. Puss på er.
PS hoppas du fick igång bilen.
Trackback
