ÖstadByväg

Idag har Milton varit här.
Fast han kom inte själv. Han tog med sig sin mamma och pappa, Marriam och Ronny. (fast Marriam är lite för överkurs för oss att säga så vi säger Mimmi.)
Pappa Petter åkte in med bilen och hämtade de körkortslösa och under tiden röjde mamma, Loke och Elis undan den värsta röran i Lokes rum. När Loke fick veta att vi skulle få besök blev han helt till sig och började vråla "Mimmi! Mimmi!". När de väl kom fram och ringde på dörren gick han nästan upp i limningen av lycka och sprang, skrikandes, mot dörren. Den sortens mottagande får varken mamma, pappa, mormor, morfar, farmor eller farfar. Men Loke är nog lite kär i Mimmi.


Elis fick också uppmärksamhet. Ronny lärde honom gå och Mimmi hade planer på att kidnappa honom med hem. Men Milton ville inte ha honom så han fick stanna kvar.

Sen var det ju det här med traktorn... Vi var lite oroliga redan innan Milton kom. Loke har en väldig kärlek till sin traktor, inte ens mamma och pappa får leka med den så hur skulle det då gå när det kom ett annat barn hit?
Det gick ungefär som vi trodde; Loke fick ett hysteriskt anfall när Milton satte sig på traktorn och försökte slita bort honom. Milton slet av Loke lite hår, Loke måttade slag, Milton bet i tummen, Loke puttade Milton i golvet och båda skrek som stuckna grisar att de var orättvist behandlade. Det var de inte.
Vi föräldrar är väldigt pedagogiska (förutom jag då, när Milton stoppade pärlor i munnen och jag skrek i falsett och kastade mig över bordet, helt övertygad om att han skulle kvävas och dö. Alla tittade ytterst förvånat på mig och Milton höll på att svälja pärlan i ren panik.) så om vi bara låter dem slåss renhårigt och utan inblandning så löser det sig nog!

men de är inte bara ovänner. Iband leker de snällt också. Milton fick faktiskt köra traktorn och Loke satt på flaket.