ÖstadByväg

Jodå, snön smälter så Petter är lycklig. Vi har alltid mjölk hemma och när han ska ut och röja snö klockan två på natten står det en termos varm choklad och väntar på honom när han ska åka. Han fixar och donar och har lärt sig att inte klampa in med arbetsskorna och lämna ett spår av grus i hela huset. När han kommer innanför dörren rusar Jack mot honom och ger honom en stor puss. På kvällarna spelar han och Loke Indiana Jones på X-boxen och när vi är ute och går vill Elis alltid sitta på hans axlar. Han tar hand om mig, värmer mina tofflor i mikron (jag VET, gud vilken bra grej: tofflor med vetevärmare i!) och stöttar mig i allt. Fin kille, den där Petter.
Lina då? Jodå, hon har nästan inget hår kvar men det är iaf ljust igen. En tatuering har hon skaffat på armen för efter proktoskopi, koloskopi och cystoskopi och en borttagen njure så kan ingenting göra mer ont. Det gjorde det inte heller. På det stora hela går det ganska bra just nu, tumörerna i ljumsken håller sig förhoppningsvis passiva och jag har så sakteliga börjat gå upp i vikt igen och känner mig inte lika sjuk när jag ser mig i spegeln.
Det går framåt. Bra det. Det kan ju knappast gå bakåt... Men nu är läget så här och i gör vårt bästa för att rätta oss efter det. Och just nu, nu när det är lugnt, går det rätt så bra. Och vår Andy är tillbaka. Mer om det senare. Men han är tillbaka igen och familjen är hel. Peace out!

Och så kom då vintern. Den var inte så mycket bättre men löftet om tomten lyfter ju allas humör! Loke gjorde en mycket tydlig önskelista till tomten.

Ibland är det nästan lite svårt att se skillnad på dem...


Här hoppas jag att man ser skillnad iaf...


Grabbarna fick varsinn skateboard av mormor i julklapp, värsta grejen!

Nyårsafton firades i stillhet med herr Steiner och alla barnen fick vara vakna till tolvslaget. Jack vägrade dock och somnade i protest vid niodraget. Elis gillade inte fyrverkerierna och trodde att det var elaka monster som kastade dem men Loke var väldigt faschinerad. Halv två somnade båda grabbarna sött och strax därefter stupade även mor, far och farbror Andreas i säng.

Och så blev han fem, vår förstfödde. Den 16 januari var den stora dagen!
Födelsedagståg, födelsedagsoboy, födelsedagssmörgås, födelsedagsprinskrona och födelsedagspresenter. Det var en riktigt jackpot för storebror och store lillebror fick också del av kakan. I dubbel bemärkelse.

Hösten 2011 var ingen bra höst, kanske den sämsta vi någonsin haft. Knölar och tumörer avlöste varandra och ångestnivån låg konstant på rött. Men vi hade tur den här gången också. Tumören i tjocktarmen var godartad, knölarna gick att ta bort med god marginal och de två melanom som togs bort var bara in-situ.

Vi har fantastiska vänner som kom ut och hjälpte oss när vi inte höll ihop. Varje tisdag kom antingen Åsa, Andreas eller Mimmi hit och hjälpte oss att rodda ihop barnens gymnastik.

En kväll i november mobiliserade sig Åsa, Andreas, Mai och Lukas (se senare bild) och passade våra tre småtroll och släppte iväg Petter och mig på en mycket uppskattad Sisters of Mercy-spelning. Vi älskar er för det. Er, Hasse, Jakob, Dan och Cecilia som också var med och betalade biljetterna.

Vår lille Jack växer och växer. Han pratar lite nu, säger mamma, pappa, titta, mölk (såklart!) och har en envishet och en vilja som får de andra två att blekna i jämförelse. Han kan enligt sig själv göra precis allt som storebröderna kan och förtvivlan vet inga gränser när han inte riktigt törs hoppa så där häftigt från soffan som Elis kan. Men han är i goda händer, brorsorna pussar, kramar och kör runt på lillebror på den blå lastbilen och slår honom inte alls så ofta. Antagligen för att han bits tillbaka...

Vår Loke är stor kille nu också. Han räknar, ljudar och spelar framför allt massor med nintendo. Och så funderar han mycket. Han förstår alldeles för mycket för att det ska vara nyttigt för honom och diskussionerna vi kan ha med honom på nätterna är ibland väldigt konfunderande och djupa. Han tänker mycket på döden, på religion och på hur spindelmannen egentligen kan skapa så mycket spindelnät inne i underarmarna utan att få stora bulor där.

Elis är som alltid vår kelgris. Han kom nästan på dagen in i treårstrotsen och blir ett riktigt skrikmonster när han sätter den sidan till. Men får han bara dammsuga, laga mat, städa eller köra med lastbilen är han nöjd. På nätterna kommer han ner och ligger på mammas arm och sover och frågar: Älskar du mig mamma? När jag svarar: det vet du ju Elis att jag gör, jag älskar dig ända till månen! så säger han: mmm, ända till månen och tillbaka.

Det finns inget som lagar en sån bra som att mysa i soffan med två underbara ungar när det blir lite för tungt ibland.

Och så har vi ju fått en ny liten kill! Lukas är son till Andreas och Mai och världens goaste unge!

Det är inte bara Elis som gillar dammsugaren. Vårt lille penntroll tycker också att den är rolig!

De hittade ett märke i tinningen på mig som var tvunget att tas bort. När de gjorde det så passade de snälla människorna på plastikkirurgen också att styla om mitt hår. Höger sida av huvudet rakades och dagarna med tofs var snart ett minne blott...

Finaste ungarna i världen!