ÖstadByväg

fast det var ju inte riktigt sant.
För jag har fått reda på resultatet av operationen och det var gott. Det var mycket gott tillochmed, speciellt för att vara vi. Formen av njurcancer jag landat hem heter kromofob njurcancer. Den var dessutom klarcellig vilket är mycket, mycket bra. Den klarcelliga njurcancern är nämligen, av de fyra sorternas njurcancerceller som finns, den minst spridningsbenägna. Kromofob njurcancer utgör 5% av de totala njurcancerfallen. Med tanke på att njurcancer drabbar ungefär 1000 personer/år, varav 2/3 är män och 92% är över femtio år så antar jag att jag är den enda personen i Sverige som landade hem en så pass bra kombination i år ;) Visserligen vet jag inte riktigt vad det innebär att den är kromofob men min läkare lät inte så oroad när han sa det så jag tänker att det säkert inte är något farligt. Utöver cancer då. För det är ju inte bra.

Det som är minst bra är att jag nu fått två av varandra oberoende sorters cancer inom loppet av ett år. Och jag har precis fyllt trettio. Det är inte optimalt. Det är tillochmed ganska jävla långt ifrån optimalt. Man skulle nästan kunna säga att det är intimalt. Eller katastrofalt. Men vi jobbar på och finner tröst i att man fick bort all njurcancer i njurtrakten vid oeprationen, att ingen spridning kunde upptäckas trots att de letade i buken och att om det nu är njurcancer som sitter i lungorna på mig (jag har två förändringar i vänster lunga som ska kolla ytterligare den 5 maj) så går det faktiskt i vissa fall att bota med operation. Och lymfkörtlarna håller sig passiva efter melanomet. Det står still. Och det går bra nu. Om man nu kan säga så när man har två cancrar.

Och nu har jag inte längre heller så ont. Jag har slutat med de starka smärtstillande tabletterna nu för jag insåg ganska snart att tradolanen tenderade att bli min allra bästa vän i hela världen där ett litet tag. Och då är det bättre att göra slut än att hålla ett dysfunktionellt förhållande igång. Så jag förlitar mig numera på min kära och trygga kamrat pamol och the occassional oxynorm. Inte fullt så hett men betydligt bättre för hälsan.
Jag sover bra nu också, mycket bättre än innan. Jag tror att det beror på att jag har haft den här skiten med njuren gnagande i bakhuvudet ända sedan i juni då jag började få problem första gången. Men nu är den borta och även om jag har en diagnos till så har jag hellre det än går och oroar mig. För jag kände att något var fel. Och det var det också. Och nu, just nu, känner jag mig helt ok. Och det tycker jag bådar väldigt gott inför framtiden.

Och tack för allt stöd, både via sms, besök, telefonsamtal, blommor, pm, facebook och bloggen. Det betyder massor.
Tack.