En riktigt bra dag
Dagen började inte bra eftersom pappa Petter inte var hemma och det var alldeles tomt och kallt i sängen när jag vaknade. Därefter blev det fullt ös när Anna ringde vid 8:10 för att kolla att vi var vakna och på g eftersom det var fotografering på dagis vid nio.
- Senast tio i måste ni vara där, sätt fart nu! uppmanade hon mig vänligt.
Sagt och gjort. Jag vaknade, väckte Elis och Jack (Loke var redan vaken). Klädde på mig och Jack, skickade ner Loke och Elis att borsta tänderna. Bäddade sängen, kokade gröt och te, såg till att grabbarna åt upp gröten och drack upp mjölken, gav dem varsin actimel och lite banankaka. Därefter fick de klä på sig (ingen frukost på de i förväg planerade fotografikläderna!) och så skulle alla ungar tryckas i ytterkläder och placeras i bilen och så åkte vi.
8:46, drygt en halvtimme efter att vi vaknat, var jag och de tre barnen på dagis, påklädda, nyborstade, mätta och i tid.
8:53 kom Anna med sina kids. Hon har två barn, femtio meter att gå och gick upp vid halv sju.
Jag vann.
Eftersom jag är en bra vinnare och Anna en än bättre förlorare hämtade vi hem ungarna efter fotograferingen och åkte till donkan med dem. För oss som mönsterföräldrar är det viktigt att barnen får i sig en varierad och näringsrik kost varje dag och så även igår.
Det är också viktigt att hålla kontakt med naturen. Här tittar vi på getter, får och höns på Nolhaga. Loke, Asta och Algot var mycket entusiastiska. Elis ville mest att djuren bara skulle försvinna och lämna honom i fred. Utom fåren då. Elis gillar bä.
Loke har ju gått och gift sig med My på dagis (My har tidigare varit ondskan personifierad i Lokes värld och så fort något gått sönder, han haft ett blåmärke eller varit allmänt nedstämd så har det varit Mys fel. En gång när Elis mystiskt ramlade huvudstupa efter att ha tagit Lokes bil så hävdade Loke på fullt allvar att det var My som puttade honom. Vi var då i Västervik.) men han har berättat att Asta inte tar illa upp eller blir svartsjuk, vilket är tur eftersom han och Asta är gifta sedan tidigare. Jag antar att man inte behöver göra hindersprövning på dagis.
Dock konstaterade Loke i bilen på väg till Alingsås att Asta är hans bästa tjej. Ändå. Varför hon är det ändå vet jag inte, men så sa han.
Algot och Elis turades om att köra bilen respektive växla. Det kunde snart konstateras att världen kommer förbli ett bättre ställe att leva på om ingen av dem någonsin får ta körkort.
Jack var inte så värst aktiv i lekandet men han pratade ganska länge och ingående med sin mamma. Jag tror att det handlade om mjölk. Det känns som det enda ämnet han har konversationsskills i.
Tyvärr bröt vi dagens nyttiga McDonalds-trend med intag av banan. Elis protesterade genom att sekunden efter att den här bilden togs kasta sin banan i sanden och hävda att han tappade den. Så enkelt slapp han dock inte undan. Loke delade snällt och broderligt med sig av sin banan som Elis sedan snällt glafsade i sig.
När mammorna bestämde att det var dags att åka hem var Loke och Asta inte alls övertygade om att vi hade rätt. De hävdade att det fanns gott om tid kvar att leka i lekparken. Vi hävdade motsatsen och hänvisade till det faktum att gymnastiken börjar vid fem och vi måste hinna hem och äta lite innan. Det argumentet fungerade inte. Argumentet "om ni inte kommer och sätter er i bilen nu så struntar vi i gymnastiken ikväll och så får Elis och Algot gå istället för er" funkade dock. Kan man inte leka hem dem får man hota hem dem. Parenting 2.0.
- Senast tio i måste ni vara där, sätt fart nu! uppmanade hon mig vänligt.
Sagt och gjort. Jag vaknade, väckte Elis och Jack (Loke var redan vaken). Klädde på mig och Jack, skickade ner Loke och Elis att borsta tänderna. Bäddade sängen, kokade gröt och te, såg till att grabbarna åt upp gröten och drack upp mjölken, gav dem varsin actimel och lite banankaka. Därefter fick de klä på sig (ingen frukost på de i förväg planerade fotografikläderna!) och så skulle alla ungar tryckas i ytterkläder och placeras i bilen och så åkte vi.
8:46, drygt en halvtimme efter att vi vaknat, var jag och de tre barnen på dagis, påklädda, nyborstade, mätta och i tid.
8:53 kom Anna med sina kids. Hon har två barn, femtio meter att gå och gick upp vid halv sju.
Jag vann.
Eftersom jag är en bra vinnare och Anna en än bättre förlorare hämtade vi hem ungarna efter fotograferingen och åkte till donkan med dem. För oss som mönsterföräldrar är det viktigt att barnen får i sig en varierad och näringsrik kost varje dag och så även igår.
Det är också viktigt att hålla kontakt med naturen. Här tittar vi på getter, får och höns på Nolhaga. Loke, Asta och Algot var mycket entusiastiska. Elis ville mest att djuren bara skulle försvinna och lämna honom i fred. Utom fåren då. Elis gillar bä.
Loke har ju gått och gift sig med My på dagis (My har tidigare varit ondskan personifierad i Lokes värld och så fort något gått sönder, han haft ett blåmärke eller varit allmänt nedstämd så har det varit Mys fel. En gång när Elis mystiskt ramlade huvudstupa efter att ha tagit Lokes bil så hävdade Loke på fullt allvar att det var My som puttade honom. Vi var då i Västervik.) men han har berättat att Asta inte tar illa upp eller blir svartsjuk, vilket är tur eftersom han och Asta är gifta sedan tidigare. Jag antar att man inte behöver göra hindersprövning på dagis.
Dock konstaterade Loke i bilen på väg till Alingsås att Asta är hans bästa tjej. Ändå. Varför hon är det ändå vet jag inte, men så sa han.
Algot och Elis turades om att köra bilen respektive växla. Det kunde snart konstateras att världen kommer förbli ett bättre ställe att leva på om ingen av dem någonsin får ta körkort.
Jack var inte så värst aktiv i lekandet men han pratade ganska länge och ingående med sin mamma. Jag tror att det handlade om mjölk. Det känns som det enda ämnet han har konversationsskills i.
Tyvärr bröt vi dagens nyttiga McDonalds-trend med intag av banan. Elis protesterade genom att sekunden efter att den här bilden togs kasta sin banan i sanden och hävda att han tappade den. Så enkelt slapp han dock inte undan. Loke delade snällt och broderligt med sig av sin banan som Elis sedan snällt glafsade i sig.
När mammorna bestämde att det var dags att åka hem var Loke och Asta inte alls övertygade om att vi hade rätt. De hävdade att det fanns gott om tid kvar att leka i lekparken. Vi hävdade motsatsen och hänvisade till det faktum att gymnastiken börjar vid fem och vi måste hinna hem och äta lite innan. Det argumentet fungerade inte. Argumentet "om ni inte kommer och sätter er i bilen nu så struntar vi i gymnastiken ikväll och så får Elis och Algot gå istället för er" funkade dock. Kan man inte leka hem dem får man hota hem dem. Parenting 2.0.
Kommentarer
Trackback
