ÖstadByväg

"I eat to live and I live to eat". Inget kunde stämma bättre in på lillgrisen Jack som gärna skulle äta dygnet runt om inte hans mor hade lite självbevarelsedrift. Inte så att jag inte gärna sitter och ammar, för det är faktiskt riktigt mysigt, men Jack har den härliga lilla egenskapen att inte själv förstå att han är mätt förrän han börjar kräkas. Och sedan fortsätter han småspy typ en timme efter maten för att bli av med det övriga överskottet.

Han är snart fem månader och jag har fortfarande kategoriskt vägrat ge honom smakportioner av "riktig" mat. I samma stund som jag gör det blir han ju en stor kille och om jag får bestämma så ska han vara min lille bebis för alltid. Dock inser jag ju att han troligtvis kommer älska att få tugga i sig lite käk så jag ska fundera lite på mitt beslut och kanske vika mig för Petters förslag till helgen och ge den lille grisen lite majspuré... kanske.
Liten och tjock är han iallafall, vår minsting. Vi har inte varit på BVC på sju veckor men eftersom han får nya veck på benen och armarna nästan varje dag känner vi oss rätt trygga i att han växer som han ska...