It is done!
Så har det då hänt.
Jack har ätit. Det var under stor våda som jag knäppte på lillkillen haklappen och fixade till lite majspuré. Jag hade ju tänkt helamma honom tills han var typ fem men jag har börjat inse att det kan bli både opraktiskt och kanske lite extremt så jag vek mig för omvärlden. Och idag fick han smaka på "riktig" mat för första gången.
Tyvärr måste jag meddela att det fick sämsta möjliga utgång: han älskade det! Han smaskade i sig det med ett stort leende och kväljde inte ens. Nedrans unge. Nu måste vi ju fortsätta ge riktig mat till den lille gosegrisen.
Kommentarer
Postat av: Anonym
mormor ser lyckan av att tugga från Öjaby, I like it.
Postat av: Kristin
Hej och tack för kommentaren på bloggen!
Det är alltid skönt att kunna prata med personer i samma situation som en själv. Jag ser att din "nya" blogg inte pratar cancer lika mkt längre. Jag antar att det blir så med tiden. Själv är jag inne i en period där jag helst inte tänker/pratar/läser mkt alls om cancern. Jag blir bara deprimerad och det vill jag inte vara just nu.
Hoppas allt är bra i snökaoset :)
Trackback
