ÖstadByväg

Den 18 juli blev Lokelillbus tvåochetthalvtår.
Vansinnigt att det gått så lång tid sedan han låg där, alldeles liten, med sina röda små strumpor som bara ramlade av hela tiden och sina små tjocka ben som gick som trumpinnar. Sedan började han krypa, på sitt alldeles speciella sätt, och inte långt därefter började han gå. Sedan dess har tiden rusat fram. Nu pratar, räknar, diskuterar och trotsar han. Han pussas, kramas, klappar Elis på huvudet, kallar mig "lilla gumman" (undrar vem han fått det ifrån...), går på pottan och är allmänt stora pojken!
Det firades, givetvis på halvfödelsedagsbarnets eget initiativ, med pannkakstårta.