ÖstadByväg

Nu är det klart. Nu har jag bara en njure och den andra - den som betedde sig illa - ligger under ett förstoringsglas någonstans. Onkologen hade nämligen fel. Det var cancer i njuren; njurcancer. Men i övrigt gick operationen väldigt bra. Kirurgen försökte ta den med titthål så jag har tre små hål och ett ganska litet snitt på magen, vilket ju är betydligt bättre än det dryga 20-centimeterssnittet jag hade väntat mig. Jag var svårstucken som vanligt och vaknade på IVA med nålar i både händer, armveck och fötter. Jag hat också lärt mig att mun spruträdsla och totala fobi för nålar står i direkt relation till smärta; första dygnet fick jag drygt en spruta i halvtimmen och jag blev lycklig varje gång jag såg nålen... Nu är det lite bättre men jag har fortfarande ont. Det är konstigt för kejsarsnittet såg ju mycket värre ut men skillnaderna i smärta är enorma. Med snittet var det sårsmärta, nu är det mer muskler- och vi-har-sprängt-en-brandbomb-i-din-mage-smärta. Nåja, mamma är här och tar hand om barnen nu, petter är på väg hit och jag lever och mår relativt bra. Jag suger näring ur lyckoönskningarna och hälsningarna ni lämnar och lovar att uppdatera lite mindre,förvirrat och mer nyktert nästa gång. Peace out!