ÖstadByväg

På annandagen vågade vi oss bort till farmor och farfar en kort sväng för julklappsutdelning. Till Lokes glädje var farmor Margit också där och tomten hade också lämnat paket under granen till alla tre grabbarna samt mor och far.

Scouternas almanacka - ett måste i varje barnfamilj!

Jack fick en hund. En jättemjuk och stor hund och han genast dreglade massor på.

Julen 2010 firades på Rosenhillsvägen hos mormor och morfar tillsammans med mossmoss Lena, Nicke, Ante, moster Katarina och morbror Militären.

Elis somnade till innan maten och fick sitta i knät.

Jack hängde hos morfar. Egentligen satt han faktiskt i sin egen stol men han gnydde till i en tusendels sekund och genast lyfte morfar över honom till knät. Och så säger de att jag skämmer bort honom...

Jag är faktiskt äldst, ett halvår äldre än kusin Andreas. Men han är mest solbränd.

Här är det dags för Kalle Anka och äntligen finns det någon som uppskattar det lika mycket som mamma och Moster Katarina. Loke skrattade nästan lika mycket.

Petter uppskattade det inte fullt så mycket.

Jack var som en speleman hela kvällen och glad som få.

Här väntar de på tomtemor som ringde och annonserade att hon var på väg.

Och här har hon då äntligen, till Lokes och Elis stora lycka, kommit.
Som synes var det ett ganska rejält julklappsberg även i år och bland julklapparna fanns bland annat en brandbilsvåningsäng, en bilbarnstol, ett brasskydd till kakelugnen, kläder, en snowboard till Loke, en mjukelefant till Elis, en skallra till Jack och massor, massor med flera grejer. Den viktigaste och mest uppskattade julklappen var dock äppelskalaren från AstridLindgrensVärld. Den utlöste sådana glädjereaktioner att man blev helt tårögd. Loke jublade, dansade och sjöng av lycka!

Kvällen innan julafton hade Loke ställt ut pepparkakor och mjölk till tomten och han är idag helt övertygad om att det var därför han fick snöbrädan.

När vi lämnade Sjövik tyckte vi att vi hade mycket snö hemma. Det tyckte vi ända tills vi passerade Hermanstorp och förstod att Västervik hade ungefär fyra gånger mer snö än vad vi hade och tio gånger sämre snöröjning.

Hemma hos mormor och morfar på rosenhillsvägen låg snön tung så pappa Petter fick ge sig ut och skotta gårdshuset, taket på tillbyggnaden, taket på baksidan och balkongen. Loke och Elis hejade glatt på medan mamma Lina blundade och hoppades att han skulle landa mjukt i snömassorna om han rasade ner.

Några dagar innan jul kom tomten till byvägen och lämnade paket till Loke, Elis, Jack, Asta och Algot.

Alla glada barn på ett kort.

Eftersom Petter var den ende som hade en godkänd skäggväxt fick han agera motvillig jultomte.

Så här fina blev våra grabbar i skjortorna och slipsarna de fick av Algot och Asta!

Vi var hos läkaren i torsdags, på ultraljud av ljumsken.
Det gick bra.
De hittade en körtel som var förstorad och missfärgad men de tror tillsvidare att det beror på en infektion jag fick i livmodern och njurarna efter att Jack föddes.
Ingen fara på taket så här innan jul alltså.
Och nu händer inget mer innan den 20 januari när vi ska tillbaka till Mattsson.
Både skönt och jobbigt.
Dock uppnår jag ju den aktningsvärda åldern 30 två dagar innan så vi lär väl ha annat att styra med.

Det gick bra iallafall.
Tack för att ni tänkte på oss.
Tänk gärna på cancerfonden också.

När vi flyttade till byvägen berättade Eivor som bodde här innan oss att det fanns gott om fåglar här att mata. Eftersom vi är väluppfostrade har vi gjort som hon bad oss och matat fåglarna varje vinter. Så även i vinter. Bland annat så har de här små krabaterna varit här och hälsat på:

En styck Talgoxe och en liten domherre

En styck brunrandig fågel med gul mage, storlek M. Kan vara precis vad som helst. Lina tror att det är en vinterklädd undulat och Petter tror att det kan vara en gulsparvshane.

En större hackspett och en koltrast. (inte en korp, en koltrast!)

Vi har även sett något som vi verkligen tror var en gråspett. Fast de ska visst inte finnas här. Men det såg verkligen ut som en när vi kollade i fågelboken.

*och det är ju faktiskt kusin Mattias som är ornitologen så vi hoppas att han rättar oss om vi har fel.

Vår lille kille blir ett halvår idag. Grattis lille Jack!

Han kan sitta. Det lärde han sig när han var drygt fyra månader. Problemet är bara att han aldrig får göra det. Oftast hänger han på mammas arm eller ligger i pappas knä. Eller så ligger han under babygymmet med en eller två storebröder hos sig. Vi hoppas dock att han inte blir alltför hämmad i sin utveckling av allt mys utan att han blir precis lika välartad och enastående fanastisk som sina storebröder. ;)

(klicka på bilderna så blir de större)

Uppdateringarna har gått lite långsamt. Vi har haft fullt upp.

Bland annat har vi bakat pepparkakor. Pappa Petter gör degen (världens godaste deg!), Elis äter upp degen och blir bannlyst från bakbordet och det hela slutar med att Loke och jag bakar alla kakor. Jack var sött sällskap.

När de var klara hade vi på glasyr på pepparkakorna och efter måndagens luciatåg fick Loke och Elis äta upp sina stora pepparkakor.

Vi har också pysslat små snögubbar från panduro. Fatta hur pysslig jag har blivit som styr upp sånt här med ungarna. Jag borde få nånslags pris eller nåt, jag som aldrig varit ens det minst pysslig i mitt liv...
Och så var det då dags för granen.
I den här familjen är det ett lite infekterat ämne eftersom jag väldigt gärna vill ha en levande gran och Petter väldigt ogärna vill ha någon gran alls överhuvudtaget. Jag hävdar då att det beror på att han är Grinchen och han hävdar att jag blir manisk med julpyntet. Hur det än är så har Loke och Elis iallafall en liten plastgran som de fick klä och må ni tro, de brås i sanning på sin mor för när de vara klara hade de hängt upp varenda pynt vi hade i huset och de var väldigt nöjda med sitt verk. Jag var nöjd med mina gener!

så såg önskelistan ut som Loke lämnade till tomten i Sjöviksskogen i söndags kväll. Pojken, vår fyraåring som är besatt av spindelmannen, bilar, motorcyklar och datorspel önskar sig - en äppelskalare! Inte nog med det. Han önskar sig BARA en äppelskalare, ingenting annat. Och det ska vara en sådan som han såg på Astrid Lindgrens värld tillsammans med sin mormor i somras. Så. När han skrivit till tomten ringde jag till henne och såg till att hon levererar det pojken önskar sig. Rätt ska ju vara rätt.


Loke och Isac lämnar önskelistor och teckningar till tomten och belönas med en skumtomte.

Efter mötet med tomte fanns det glögg till de vuxna och saft och pepparkakor till barnen. (på bilden: Loke, Elis och Isac)
Det är föräldraföreningen i Sjövik som anordnar allt det här och det är verkligen bra gjort och mycket uppskattat. Nästan varenda unge på dagis var där och en himla massa fler och även om Elis grät sig till sömns när vi kom hem efter att ha upparbetat sig till hysteri i skogen så var det en bra sak och vi kommer gå dit nästa år igen.

På luciadagens morgon, 06:45, var det samling på dagis och dags för luciatåg. I 12 minusgrader väntade föräldrar och syskon utanför medan de små barnen marscherade ut, ställde upp sig och sedan sjöng, som värsta proffskören!, julsånger för applåderande och beundrande föräldrar. Därefter blev det glögg, julmust och pepparkakor. Därefter fick vi och de flesta vi känner lassa in ungarna i bilen, skynda sig hem och trösta storgråtande ungar som frös och var trötta. Nästa år kanske man skulle kunna fira lucia inomhus, även om det blir lite trångt? Det måste väl ändå vara bättre än att ungarna halvt fryser ihjäl av att stå helt stilla utomhus tidigt på morgonen...

Elis var en mycket motvillig och arg liten tomte och Loke var tärna - på eget initiativ. Han var helt inställd på att vara tärna och jag ska inte sticka under stol med att det var ett nervöst val för oss som föräldrar. Vi var väldigt osäkra på om han skulle fixa det eller bli ledsen när han väl kom till dagis och insåg att alla andra, framför allt bästa polarna Isac och Adam, var tomtar. Han stod dock för sitt val och var mycket stolt över sin tärnedräkt (Det är absolut inte en klänning eller ett nattlinné - det är en dräkt!) Och vi var mycket stolta över vår son som inte bryr sig om vad alla andra tycker.