ÖstadByväg

Vi hade gäster i lördags. Mai och Andreas var och hälsade på och det åts köttgryta och spelades NE-spel inpå småtimmarna. Allt detta möjliggjordes av att vår lillkille äntligen fick för sig att sova en hel natt igen - för första gången på ungefär tre månader!
Han somnade halv åtta och med undantag för ett napptapp vid halvtolv-tiden och ett vid halv åtta så sov han i ett svep tills KVART I TIO på morgonen. Kvart i tio, gott folk, det är faanimej fantastiskt! Speciellt eftersom storebror passade på att ta sovmorgon också.
Inte konstigt att ungen var så glad!

Loke är en driftig liten kille. När mamma dammsugit hela nedervåningen och tvingats dammsuga upp en stor blodsugande spindel som med berått mod kastade sig över hennes förstfödde son vägrade hon sedan - som ni alla förstår eftersom det är så självklart att jag knappt behöver förklara det - stänga av dammsugaren. (Givetvis är detta för att spindeln inte ska kunna krypa ut och hämnas.) Loke tyckte dock att det var onödigt att den bara stod och gick.
- Då dammsuger jag elis och mitt lekrum mamma, konstaterade han och gjorde så.
Jag hoppas att det här med dammsugandet är en passion som håller i sig upp i tonåren. Men jag tvivlar.

Vi har varit i Västervik och hälsat på. Igen. Nästan en hel vecka den här gången. Vi hann hänga med farmor och farfar, mormor och morfar, mossen, Gerd och kusin Tualie.
Mamma och pappa hann gå på bio, hälsa på farbror Leffan och - givetvis - äta lite pizza från Campino. (Visserligen var det mest pappa som stod för ätandet under den här västerviksvistelsen men ändå!)

Hos farfar är det böcker och pussel som står högst i kurs för Loke. Alltid ska farfar läsa bok eller lägga pussel med honom, i allafall om Loke själv får bestämma. Och mamma och pappa håller med för favoritboken hos farmor och farfar handlar om en gubbe vars klocka går sönder, varpå han får åka till urmakaren i staden och köpa klockolja. Den boken är osedvanligt värdelös och vi håller alla det starkt emot farbror Daniel att han köpte den skitboken. Dock läser farfar den gärna, till både Lokes och Tualies stora glädje.

Hemma hos mormor hjälpte båda barnen till att laga mat. Elis försökte visserligen mest gnaga i sig korven och skinkan rå, men det är ju tanken som räknas.
Huvudaktivieteten hemma på Rosenhillsvägen består huvudsaklligen av diverse bilfärder, piratskeppsåkande och badande. Inte nödvändigtvis i den ordningen.
Den viktigaste beståndsdelen i det hela är dock den stora mattan i nybyggda rummet. Det är där det mesta av leken sker.

Världens härligaste lille kille!

Loke har den stora bilen och Elis den lilla. Det finns dock en bra förklaring till det, utöver att Loke är störst och Elis är minst. Elis är nämligen paniskt panikslagen för den stora gula bilen. Om Loke vill köra den med fjärrkontrollen (den är nämligen egentligen fjärrstyrd) så får han följa med morfar till verkstan och göra det där för hemma går det inte. Då gråter Elis som om man gnuggat salt i ögonen på honom. Fast lite värre.
Då kallar Loke honom för sin lilla gnölapa. Men han accepterar snällt att Elis är rädd och låter brorsan få leka i lugn och ro.

Ja Anna, så här var det i fyra timmar. Loke gjorde grimascher åt Algot som skrek som en stucken gris.
Eller så är det så att jag verkligen ville ha ett kort på alla fyra men Algot verkligen inte, under några som helst omständigheter, vill sitta själv. Jag undrar vad det kan bero på mamma-Anna-jag-bär-min-lille-bebis-hela-tiden.

Han var faktiskt glad för det mesta. När han inte sov. Fast då var han ju faktiskt glad också.
Elis gav honom den röda bilen. Det var mycket uppskattat.

Asta läser bok för Loke. Den bokstaven på bilden heter Zebran Maja. Uppenbarligen.

Asta tränade också på att arbeta. Hon var mycket begåvad och framförallt hade hon alla de rätta verktygen; en hammare, en skruvdragare, en blå burk och en röd legobit i den blå burken. Skyddsglasögonen var givetvis pricken över i:et. Fashionabel liten donna. Söt som få.

Det är ju ändå söndag. Eftersom vi inte går i kyrkan eller hittar på nåt annat tvångsmässigt firande med våra barn så bakar vi istället onyttiga saker tillsammans med dem.

Så här besviken blev Elis när han inte fick smaka chokladbollarna.

Elis har kommit på att han kan nå grejer högre upp i hyllan om han klättrar på en stol. Dock kan han inte riktigt transportera stolen dit han vill ha den så där får han förlita sig på brors insatser. Dock har han bara ett mål och ett syfte med att nå grejerna högre upp i hyllan: att kasta ner dem! Om ni tittar riktigt noga på den här bilden så ser ni mobiltelefonen som flyger genom luften bakom honom, och innan den ens landat har han redan vänt sig om för att leta reda på nästa grej att kasta iväg. Driftig kille.

Loke älskar sin bilmatta. Just nu mer än vad han älskar sin bror. Dock har han kommit på hur han kan ha nytta av Elis även vid lek på bilmattan. Elis fungerar nämligen som start, mål och hopp. Bilarna kör runt, under, över och ibland rakt på Elis och Loke är glad som ett snällt barn på julafton!

Loke har kommit på att det är jättekul att vara med på kort. Mamma och Elis ska också vara med.
Det läskiga med det andra kortet här, där jag har Elis i knät, är att jag inte har en aning om att Loke står bakom oss. Han skulle, enligt egen utsago, hämta en bok att lägga kameran på så att han kunde ta fler kort på alla tre. Och så bara han står han där och flinar upp sig. Mammas gullunge!