ÖstadByväg

Vår lillkille, lille storebror och store lillebror, blev två år i lördags. Tiden har gått osannolikt fort sedan han föddes och det känns konstigt att tänka att det var två år sedan han låg och skruttade på min arm hela nätterna. Elis var ju väldigt speciell när han var en liten kille. Han var exceptionellt stark i nacken redan som nyfödd och lyfte huvudet en dag gammal. Han rullade runt vid två veckor och var allmänt stark i kroppen. Han var dessutom väldigt snuttig och närhetssökande och sov på min arm varje natt tills han var drygt åtta månader, vilket var mysigt men lite krampframkallande.
Något Elis varit hela tiden är otroligt söt. Inte bara så där som jag säger för att han är min son utan han har faktiskt varit otroligt söt. Med ett jävla temprament. Vi trodde ju att Loke hade humör men det lärde vi oss kvickt att han egentligen inte hade, inte om vi jämför med lillebror.
Hur som, i lördags blev vår lillkille Elgrisen två år och det firades med buller och bång. Vi började med paketutdelning i sängen med storebror, lillebror, mamma och kusin Tualie som dagen till ära var på besök!

När Elis får paket är alla involverade. Tualie tar bort snöret, Loke tar bort tejpen, farfar övervakar processen, farmor vaktar så att de stora barnen inte öppnar HELA paketet och Elis väntar relativt tålmodigt på att få se vad som döljer sig inne i kartongen.

Efter paketöppning och allmänt leksakshärj på morgonen var det extra gott med farmors jordgubbs- och björnbärstårta. Elis gjorde sitt allra bästa för att blåsa ut ljuset men luftströmmen gick liksom upp i luggen istället för ut mot ljuset...