ÖstadByväg

idag var det val. Vi gjorde så gott vi kunde och kan nu bara hålla tummarna för ett mer humant Sverige framöver. Utanför vallokalen stod en folkpartist som likt en harpya attackerade mig när jag tillsammans med Loke gick in för att rösta.
- Unga dam, jag noterar att ni är mor. Säkerligen vill ni då stödja alliansen i vår kamp för vår unga nation. Vi ska drilla dem i liberal jugend, sy dem fina uniformer, göda dem med den finaste maten och betygsätta dem redan på bb.
Skräckslagen ryggade Loke tillbaka, tårarna rann ner för hans kinder och rädslan lyste i hans ögon och han snyftade fram:
- Snälla mamma, gör inte så emot mig.
Så jag vände mig artigt och belevat till folkpartisten och sa med min allra vänaste röst:
- Tyvärr. Jag har valt att rösta på den andra sidan. Men tack ändå och all lycka till dig och dina sympatisörer.

Eller. Så gick det till så här:
fp-tanten: öh du, du har ju ungar. Då är vi det bästa alternativet.
jag: du kan väl ändå inte mena allvar?
Loke: mamma, vad sa tanten? var hon dum?
jag: ja.