ÖstadByväg

Innan man kan jobba måste man fika. Fast när det var dags för fika hade pojkarna visserligen redan jobbat hårt med pappa Petter och den nya grepen nere i potatislandet. Petter hade dock överskattat storleken på vårt potatisland så han köpte ungefär tre gånger för mycket sättpotatis. Det hade väl kanske inte gjort så mycket om det inte var för att vi själva förkultiverat egen sättpotatis hemma i kylskåpet, nog för att göda halva sjövik. (och GIVETVIS har vi inte medvetet förgrott potatisen men den liksom längtade ut i landet där den låg bortglömd i olika påsar som dök upp när mor var här och skrubbade, decinficerade och sköljde ur kylskåpet.)

Som vi berättade häromdagen så har vi fått ett gräsklippardilemma här hemma eftersom Elis inte haft någon egen klipp. Det problemet löste vi idag och allt var frid och fröjd. Tills Elis ville ha Lokes gräsklippare istället...
Jag, som den goda mor jag är, skrattade så tårarna rann när de brottades på gräsmattan; Elis med gräsklipparen i ett fast grepp i ena handen och med Lokes ben i den andra (kraftiga försök till vansinnesbett pågick givetvis oavbrutet från den lille rottweilerns sida) och Loke med andra änden av gräsklipparen i ett minst lika fast grepp och handen intrasslad i Elis hår. Till slut fick pappa Petter dela på kombatanterna och när de pustat ut, rödkindade och andfådda, lekte de sen lika snällt tillsammans som innan. Skönt att de inte är långsinta iallafall.

Pappa Petter rensade landet bredvid bakdörren där rådjuren ätit upp nästan allt som var värt att sparas och det som inte rådjuren tagit har kirskålen satt upp på sin svarta lista. Grabbarna hjälpte givetvis till.

Mamma Lina, alltmer i grossess och fortfarande med håret i stora tovor och kryckor som min främsta accessoar, har också varit med och jobbat idag. Eller, jag har iallafall suttit på plattorna och rensat lite ogräs i det som är tänkt att vara mitt kryddland. Nu är det nog mer troligt att det blir ett ödeland för Elis och Loke har också rensat i ovan nämnda land. Men vad gör det? Det kommer ju ändå en liten lillebror om några veckor och då blir det nog ingen tid för kryddor ändå.