39 dagar kvar och förberedelserna är i full gång

2010-05-06 @ 21:33:02 Kommentarer (0)

Vi har fått hem en ny spjälsäng till bebisen, på långlån från Anna och Emil som bestämt hävdar att de nu ska bryta vårt "vi-gör-allting-likadant"-tema och vägrar skaffa en tredje unge.

Elis, som föriövrigt beter sig ungefär som en amfetaminpreppad kolibri så fort det kommer verktyg eller skruvar i närheten, fick ansvaret för att stoppa i skruvarna i hålen...

medan storebror Loke såg till att skruvarna sedan blev säkert förankrade. Den observante läsaren noterar säkert här att det verktyg Loke så vasst nu bemästrar inte är något mindre än en IKEA-standardnyckel. Så, gud nåde hans framtida flickvänner om de inte är tacksamma mot oss för att vi skapar en kärlek till detta fantastiska varuhus istället för, som i hans fars fall, ett kallt och oresonligt hat.

Och så, när vi trodde allt var klart; sängen var bäddad, mystäcke på plats, tre gosedjur var från Loke och Elis, två kuddar (en från varje bror) och den fina mobilen från tant Frida snurrade på så glatt, kom Loke rusande med pricken över i:et: speedwayflaggan! Han bäddade till den riktigt fint och sedan var han nöjd och deklamerade att han, och Elis, nu var redo för att lillebror ska komma.

På tal om det här med lillebror (nej, vi VET forfarande inte säkert vad det blir för sort den här gången heller men jag är rätt säker på en liten kille och jag har haft rätt de andra två gångerna så vi kör på "han" tillsvidare...) Igår när Loke skulle sova satt Petter uppe och läste saga för honom och de pratade lite om att bebisen ska komma. Då frågade Loke om vi skulle ha kvar Elis när bebisen kom eller om vi skulle lämna tillbaka honom.
Petter berättade att vi skulle ha kvar honom, det gjorde Loke mycket glad. ;)

Men det är märkligt hur de tänker, hur funderingarna går. Vi tror att Loke ser sig, mig och Petter som en enhet och att vi "har" Elis, att han är våran bebis. Därför blir det väl lite konstigt nu när det ska komma en bebis till. Men egentligen, om man tänker på det, är hans resonemang inte så jättemärkligt. Både Petter och jag säger ju att vi har fru/man och barn och att det är vi, Petter och jag som en enhet, som "har" barnen även om det egentligen är vi alla fyra som bildar enheten. Och troligtvis ser Elis det som att han "har" Loke, Petter och mig. Och snart är vi fem i vår huvudenhet. Och en sak är säker, den här bebisen kan skatta sig lycklig som har Elis och Loke till storebröder!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0