ÖstadByväg

Förra helgen hade vi trädgårdsdag. Vi krattade, klippte, trimmade och ansade. Till slut fick Elis nog och ville gå in. Medan jag stod i köket och lagade maten (mmm, jag såtr vid spisen och Petter klipper gräs, helt rätt) försvann Elis iväg in mot vardagsrummet och plötsligt dunkade det till. När jag smög efter hade han klättrat upp i fönstret och stod där och bankade på rutan och vinkade till pappa och storebror.
Han stod kvar där i nästan 40 minuter, utan att flytta på sig, sätta sig ner eller ens göra en ansats att tröttna.

När bror och far kom in blev det memory i vardagsrummet. Elis äter korten om han är med så han får sitta på pappas axlar. Mamma är helt och hållet ansvarig för den mycket begåvade blixten i fönstret. Tack, tack, jag är nöjd själv.