ÖstadByväg

I tisdags blev Asta stora tjejen, tre år gammal. På lördagen var det så äntligen dags för kalas!

Födelsedagsbarnet var glad som en sol och bara lite smutsig. Men huvudsakligen glad. Och lila.

Fiskdamm arrangerades och det är ju alltid roligt. Förutom när Emil står bakom skynket. Loke fick ett kvitto på sitt första försök. Inte konstigt att Elva i ren panik börjar suga på fingrarna, hon tror ju att hon typ ska få en sill eller nåt när det är hennes tur. Som tur är röt Anna till åt sin fördärvade man och därefter fick samtliga barn en liten påse med godis/clementiner/krokar/stjärnor (beroende på ålder)

Asta fick givetvis fiska först eftersom det var hennes kalas. Alice tog det hela med ro.

Vigfus, Petter, Sofia, Kajsa och Alice övervakar.

Elis fick också en påse. Det fick även Ivan. ALLA barn fick påsar. ;)

Gladast blev dock Elis! Lyckan visste liksom inga gränser!

Allie fick bara majskrokar i sin, precis som Elis, Vild, Ivan och Alice.

Efter allt fiskande blev Loke och Asta trötta och när Maja gått hem la de sig för att sova. Asta sov dock bara med ena ögat stängt. De har dessutom kommit på en ny lek. Loke står helt stil och Asta nyper honom väldigt hårt i kinden. Utan att Loke blir det minsta arg.
- Nu är du röd, säger Asta.
- Ja, nu är jag röd och fin, säger Loke.
Märkliga barn.
Sedan lekte de mamma-barn. Asta var barnet och Lokemamman lagade rosa pannkaka och pussade Astabarnet på kinden.

Det må så vara att vi inte är särskilt katolska och firar allahelgona eller ens irländare, skottar, amerikaner som firar en förvrängd form av Samhain men vi tycker att det är kul att skära i pumpor så då passade vi på.
Loke såg en tant på Bolibompa som gjorde en pumpagubbe så givetvis ville han ha en likadan.
Han höll koll på gubben genom fönstret hela kvällen, tills det var dags att sova.

Hösten kommer jättefort nu och då är det löv överallt. Det löser vi på följande sätt:
1. Lina stör sig på att det ser rörigt ut på gräsmattan.
2. Petter krattar, samlar ihop och bär i väg löven.
3. Loke hoppar i lövhögarna.
4. Elis försöker äta löven som blir över.

Han är väldigt bestämd vår son. Undrar vad han får det ifrån. I vilket fall som helst så har han i nuläget två favoritpålägg; apelsinmarmelad och kaviar. Givetvis vill han ha båda på samma smörgås. Trots mor och fars kraftiga invändningar (och kväljningar) så fick han till slut sin efterlängtade smörgås. Vi har därför nu strykt framtidsyrket kock från listan. Med så pass skadade smaklökar kommer han aldrig kunna göra karriär i den branschen.

Nu har hon så äntligen fått ta del av den; Sjöviks stoltaste och mäktigaste fornminne; Den resta stenen! Den tronar utmed vägen upp vid brandstationen och där picknickade Loke, Asta, lillbröderna och mammorna i fredags. Vi fick dock i det närmsta hota ungarna med stryk för att få dem att ställa upp sig för ett kort för så fort vi tog fram kameran så lekte de kurragömma.

(nu överdriver jag GIVETVIS. Vi hotade dem aldrig med stryk. Vi förklarade bara att tomten inte kommer till barn som inte lyssnar på sina mammor. Antagligen är det värre...)

Förra helgen hade vi trädgårdsdag. Vi krattade, klippte, trimmade och ansade. Till slut fick Elis nog och ville gå in. Medan jag stod i köket och lagade maten (mmm, jag såtr vid spisen och Petter klipper gräs, helt rätt) försvann Elis iväg in mot vardagsrummet och plötsligt dunkade det till. När jag smög efter hade han klättrat upp i fönstret och stod där och bankade på rutan och vinkade till pappa och storebror.
Han stod kvar där i nästan 40 minuter, utan att flytta på sig, sätta sig ner eller ens göra en ansats att tröttna.

När bror och far kom in blev det memory i vardagsrummet. Elis äter korten om han är med så han får sitta på pappas axlar. Mamma är helt och hållet ansvarig för den mycket begåvade blixten i fönstret. Tack, tack, jag är nöjd själv.

Elis lär sig fort. Han kör med bilarna på bilmattan och gör motorljud, han trummar på trumman med vispen, precis som brorsan och han försöker (visserligen väldigt framgångslöst) lägga pussel.
Han lär sig dock inte bara av storebror, han lär sig av mamma och pappa också.
Här pratar han med mormor och han håller telefonen så duktigt vid örat och svarar så gott han kan.
Gullunge!

Melodifestivalen är en styggelse. Lilla Melodifestivalen är om möjligt ännu värre. Dock har jag blivit tvungen att acceptera att vår son är av avvikade åsikt. Han satt nämligen trollbunden framför finalen i lilla melodifestivalen och blev skogstokig när jag försökte stänga av.

Det här är en genuppsättning som absolut inte härstammar från min sida av familjen. Jag kan inte skylla på Petter heller. Men jag KAN skylla på farfar Gunnar. Det är han som orsakat detta. Vi är inte nöjda. Senast igår lullade Loke omkring här hemma och sjöng "jag är rapparen Sofia, rapparen sofia"...