Vi kallar honom "fläcken"...
Loke var helt som vanligt när vi nattade honom igår. Han såg ut om vanligt, somnade som vanligt och sov bättre än vanligt. När han vaknade imorse, vid halv åtta (god bless the child), så var han också precis som vanligt och kröp upp i sängen bredvid mig, lade sig på pappa Petters kudde och begärde att få se fåret Shaun. En kvart senare var det dags för blöjbyte och då uppdagades det att ungen var täckt med fläckar. Inte prickar, inte utslag utan fläckar. De täckte, strax innan åtta, halva ryggen, låren och stjärten.
Då ringde vi till vårdcentralen.
När vi kom dit vid halv elva var armarna, kinderna och magen också täckta.
På vårdcentralen fick vi noll och ingen hjälp. De konstaterade glatt att "det kan ju vara precis vad som helst", vilket var till enorm hjälp. Dock får vi inte träffa andra barn förrän utlagen är borta, för det kan vara något smittsamt. Det kan också vara allergi. Om det var allergi mot mat, mot djur eller mot damm (ja mor, nu fick du väl vatten på din kvarn?) hade de inte en aning om. "Det kan ju som sagt vara precis vad som helst. Det behöver inte ens vara allergi. Men det ser inte ut som en infektion. MEn å andra sidan ser det inte ut som allergi heller." Efter det lugnande och mycket klargörande beskedet fick vi rekommendationen att åka hem och vänta ut det i lugn och ro. Så vi åkte hem. Vi tankade bilen på vägen så det tog ungefär 40 minuter. När jag skulle lyfta ur Loke ur bilen såg han ut så här:
Då vände vi bilen och åkte tillbaka till vårdcentralen och fick tid direkt. Loke fick kortison och avsvällande medel och vi fick vänta i 40 minuter under uppsikt av en sköterska för att se att svullnaden runt ögonen, munnen och öronen skulle ge sig.
Det gjorde den. Dock försvann inte utslagen helt och hållet, men han såg iallafall inte ut som Vincent i Skönheten och Odjuret längre...
Loke var tapper och söt under hela den här pärsen och charmade alla vi träffade. Som vanligt. Elis höll sig passivt i bakgrunden och stod mest för strålande leenden och mottagare för sin brors puss
Det gjorde den. Dock försvann inte utslagen helt och hållet, men han såg iallafall inte ut som Vincent i Skönheten och Odjuret längre...
Loke var tapper och söt under hela den här pärsen och charmade alla vi träffade. Som vanligt. Elis höll sig passivt i bakgrunden och stod mest för strålande leenden och mottagare för sin brors puss
Kommentarer
Postat av: Berit
Men lille sötis!
Vad läskigt! Vilken tur att det gick tillbaka så snabbt.
Själv blir man ju helt hispig bara sonen har en prick eller sätter i halsen...
Postat av: Sandra
Lilla söta plutt-Loke!!
Jag tyckte han var en riktig sötis!!!
Trackback
