Objects in the rearviewmirror...
18 september 2008
Klockan 09:27
Sjukhussal, Östra sjukhuset i Göteborg.
Mamma sitter på sängen, iklädd sjukhusrock och faschinabla knästrumpor i vad som liknar gasväv. Pappa sitter i fåtöljen vid fönstret och har precis svidat om till blåa scrubs. mamma har fått dropp och nu väntas det på att kirurgen ska höra av sig och säga att de är klara för operation.
mamma - fast du...
pappa - mmm?
mamma - jag vill faktiskt inte nu heller. Det känns inte alls bra.
pappa - jag vet, men nu är det snart över. Snart har vi en bebis till och det är väl bra?
mamma (suckar) - klart det är bra men just nu så känns det väldigt avlägset. Det enda jag kan tänka på är att de ska skära mig i magen. Tänk om inte bedövningen tar!
pappa - men det vet du ju att den kommer göra.
mamma - jamen, tänk om den inte gör det ändå!
pappa - ja, då söver de dig. istället.
mamma - men jag VILL inte bli sövd, det vet du.
pappa - och vad föreslår du att de ska göra då? Skära ut ungen utan att bedöva dig?
mamma - men gör dig inte dum, klart jag fattar att de måste söva i så fall men jag VILL inte.
pappa - (går fram och pussar mamma på pannan) men det kommer gå jättebra att sätta bedövningen och allt kommer jättebra.
mamma - mmm. jävligt troligt du.
pappa - ja. det är jävligt troligt.
Barnmorskan kommer in i rummet och meddelar att det är dags att rulla upp till operation.
mamma (till pappa) - om jag dör nu så måste du ta hand om pojkarna!
pappa - Du kommer inte dö, det kommer gå jättebra. Och dessutom vet du inte att det blir en lillebror.
mamma - det vet jag visst och du måste ta hand om honom om jag dör. Och om storebror.
pappa - än en gång, du kommer inte dö.
mamma - men OM jag gör det, tar du hand om dem då?
pappa - det är väl klart att jag gör fattar du väl. Men du kommer inte att dö.
mamma (muttrar) - näe, det säger du ja, men vad faan vet du?
Han hade väl lite rätt då, den där pappan. Någon gång ska ju alla ha det. Och Idag har vi en liten lillebror som gör våra liv till något ännu mer fulländat än vad vi trodde var möjligt. Han är storebrors älskling, mammas elgris och pappas skitunge. Dessutom har mamma ovanan att kalla honom för sin lilla gnu - något som tant Marriam hävdar är elakt eftersom hon anser gnuer vara fula djur. Elis är dock söt. Söt som socker. Gnusocker. Och han gillar att äta på dregeldukarna och hänga med morsan i soffan.
Klockan 09:27
Sjukhussal, Östra sjukhuset i Göteborg.
Mamma sitter på sängen, iklädd sjukhusrock och faschinabla knästrumpor i vad som liknar gasväv. Pappa sitter i fåtöljen vid fönstret och har precis svidat om till blåa scrubs. mamma har fått dropp och nu väntas det på att kirurgen ska höra av sig och säga att de är klara för operation.
mamma - fast du...
pappa - mmm?
mamma - jag vill faktiskt inte nu heller. Det känns inte alls bra.
pappa - jag vet, men nu är det snart över. Snart har vi en bebis till och det är väl bra?
mamma (suckar) - klart det är bra men just nu så känns det väldigt avlägset. Det enda jag kan tänka på är att de ska skära mig i magen. Tänk om inte bedövningen tar!
pappa - men det vet du ju att den kommer göra.
mamma - jamen, tänk om den inte gör det ändå!
pappa - ja, då söver de dig. istället.
mamma - men jag VILL inte bli sövd, det vet du.
pappa - och vad föreslår du att de ska göra då? Skära ut ungen utan att bedöva dig?
mamma - men gör dig inte dum, klart jag fattar att de måste söva i så fall men jag VILL inte.
pappa - (går fram och pussar mamma på pannan) men det kommer gå jättebra att sätta bedövningen och allt kommer jättebra.
mamma - mmm. jävligt troligt du.
pappa - ja. det är jävligt troligt.
Barnmorskan kommer in i rummet och meddelar att det är dags att rulla upp till operation.
mamma (till pappa) - om jag dör nu så måste du ta hand om pojkarna!
pappa - Du kommer inte dö, det kommer gå jättebra. Och dessutom vet du inte att det blir en lillebror.
mamma - det vet jag visst och du måste ta hand om honom om jag dör. Och om storebror.
pappa - än en gång, du kommer inte dö.
mamma - men OM jag gör det, tar du hand om dem då?
pappa - det är väl klart att jag gör fattar du väl. Men du kommer inte att dö.
mamma (muttrar) - näe, det säger du ja, men vad faan vet du?
Han hade väl lite rätt då, den där pappan. Någon gång ska ju alla ha det. Och Idag har vi en liten lillebror som gör våra liv till något ännu mer fulländat än vad vi trodde var möjligt. Han är storebrors älskling, mammas elgris och pappas skitunge. Dessutom har mamma ovanan att kalla honom för sin lilla gnu - något som tant Marriam hävdar är elakt eftersom hon anser gnuer vara fula djur. Elis är dock söt. Söt som socker. Gnusocker. Och han gillar att äta på dregeldukarna och hänga med morsan i soffan.
Kommentarer
Postat av: Ola Karlsson
Humor, det är humor som vi brukade säga!
Kännandes dig Lina och eftar att ha gått igenom det hela två gånger vi också, kan jag helt klart uppskatta humorn ;)
Det var ju inte igår vi hördes så grattis till nummer två om jag inte sagt det förut. :)
Kram o puss i pannan,
Ola
Trackback
