ÖstadByväg

När vi kom hem till huset var golvet varmt i köket. Jag trodde instinktivt att det brann under huset eftersom ett varmt golv är en omöjlighet i ett hus från 1893 med krypgrund. Men icke! Det var den här underbara tingesten (till höger på bild, förutsatt att ni ser skärmen framifrån) som skänkte mig varma golv.
Den blev omedelbart min allra bästa vän i hela världen och petade ner Petter till en andraplats för första gången på 12 år.
Petter hävdade dock att man inte kan ha en byggfläkt på dygnet runt och dillade en massa skit om att den låter för mycket och att den drar för mycket i ström. Jag blidkade honom temporärt genom att plocka bort alla tomtar från nedervåningen, men jag inser att det inte är en permanent lösning, en dag kommer han att ta min nyfunna vän ifrån mig och den dagen kommer inte bli en vacker dag.

Dock jobbade han sig tillbaka till sin plats som nummer ett genom att dra fram trumfkortet - och elda i kakelugnen i sovrummet! Det är nu 25 grader underbart varmt där inne och jag kommer sova som en nyvaggad bebis inatt. Han anar inte vilket monster han skapat. Nu kommer jag ju kräva kvällsbrasa varje kväll. Även på sommaren.

Because I'm worth it.