ÖstadByväg

Det här har jag längtat efter sedan vi flyttade in i huset, att måla över den urinfärgade furupanelen som sträcker sig från hallen in i köket. Och nu blev det äntligen gjort. Fyra timmar att grundmåla och fyra timmar att stryka på den nya antikvita kulören. Sjukt nöjda var vi när det äntligen blev klart. Även dörrarna målades och allt var såååå fint.
I en timme ungefär. Sen såg vi att färgen runnit på båda dörrarna. I försöken att åtgärda det hela så gick det så fel det kunde gå så nu måste skiten slipas ner och målas om.
Förbannade jävla helvete.
(Jag får skriva så för Loke och Elis kan ändå inte läsa än och kommer därför inte fara illa av sin mors dåliga språk. Dessutom sa jag "jävla grindjävel" på dagis förrförra veckan och enligt fröknarna har inga barn där dött än. Ett eller två såg visserligen lite hängiga ut men det visade sig vara helt vanlig influensa och inte alls framkallat av mitt nedkallande av onda makter över den lilla trädörren från helvetet som aldrig vill stänga sig när jag vill att den ska det. Ergo - barn dör inte av att jag svär.)