ÖstadByväg

Loke vaknade klockan sex på luciadagen. 06:00. Det är ingen bra tid för nån av hans föräldrar. Inte en bra tid alls. Ingen av oss är ens någorlunda pigg då. Dock tog Petter sitt ansvar och masade sig upp med den lille gnällspiken. Dock ville Elis inte heller sova så då insåg jag det omöjliga i mina fantasier om några timmars ytterligare sömn. Jag kommenderade Petter åter i sängen och satte mig tillrätta i soffan med sönerna och startade barnkanalen.
Det skulle jag inte ha gjort.
Jag anade inte.
Jag hade verkligen inte en suck.

Det är nämligen så att på lördagsmornarna sänder SVTs barnkanal unppenbarligen de programmen som inte kan sändas när normala människor är vakna.
Det som mötte min blick, strax efter sex, var en äldre dam i 60-årsåldern. Hon hade en sliten t-shirt på sig, permanentat hår med utväxt och mjukisbyxor. Hon verkade driva någon slags motell tillsammans med en Magnus Härenstam-look-alike utklädd till kråka och en Rulle-wannabee som skulle föreställa ett troll. Hela programmet utspelade sig på teckenspråk och var mycket pedagogiskt. Mycket minspel och sånt.
Den äldre damen, med sitt permanentade hår och sina gamla mjukisbyxor, pratade om sina morgonrutiner. Det var uppenbarligen dags för kaffe och hon berättade vad hon gjort innan. Det var det gamla vanliga; gått upp, borstat tänderna, klätt på sig, ätit frukost OCH
"och så har trädet fått näring av min morgonurin".
Vem vill höra den meningen klockan sex på luciadagens morgon?
Inte jag iallafall.
Egentligen vill jag nog aldrig höra den, även om jag inser att det är fint med kretsloppstänkande och allt det där.
Men ändå.


Dock lät vi inte detta störa oss. På med tomteluvor och glitter och med skönsången skrålande stormade vi in till en sovande pappa med tända ljus, ett glas oboy, hembakta pepparkakor och massor med pussar.
Vi fick dock inte med oss nån skärpa till kameran...