ÖstadByväg

Idag var vi på mammagruppsfika inne i Göteborg. Vi var på ett ställe som heter Glädjebubblan (nej, det ligger nog ingen större tankeinsats bakom det sockersöta namnet). Glädjebubblan är ett café som specialiserar sig på barnfamiljer, främst föräldralediga mammor/pappor som vill fika med ett barn som kanske inte går att ha i möblerade rum. Därför har de en lekmatta, några lådor med leksaker, en gunghäst och barnvagnsvänliga lokaler.
Så långt är allt ok. Jag kan tillochmed leva med de hutlösa priserna de tar för ljummen paj, sallad utan dressing och gårdagens stabbiga lussebullar.
Dock, och detta är ett stort dock, drar ett sånt ställe till sig idioter.

Jag är, som alla som känner mig kan intyga, i grund och botten en snäll människa. Jag kanske inte alltid är så rolig, jag kanske har en ton som inte tilltalar alla och jag är lite känd för att emellanåt vara fruktansvärt intolerant mot dumma människor. MEN jag har ändå en grundläggande uppfostran och vett och sans.
Så, när min store son sätter händerna i bröstet på en liten kille, drygt året gammal, och puttar omkull honom så sätter jag mig ner på golvet bredvid Loke, tar tag i händerna på honom och ser till att han tittar på mig.
- Loke, så gör man inte! Man får inte puttas, säg förlåt till pojken nu!
I samma ögonblick som jag säger så så inträffar det otänkbara; en annan mamma suger tag i min son, drar honom till sig, håller honom i armarna och skakar honom och halvskriker;
- Så gör man inte! Fattar det?!?! Man puttas inte!
Jag höll faan på att få brytet!
Först kom jag mig inte för att säga något, jag bara höll om Loke som kastade sig runt halsen på mig och storgrät medan han snyftade fram ett "förlåt" till pojken (vilket han föriövrigt hade börjat göra redan innan jag skällt färdigt på honom,) Men sen insåg jag vad som hänt och då rann det över en aning. Jag förklarade dock med lugn röst att hon skulle ge faan i att skälla på min son när jag själv gör det och att om hon någonsin bär hand på mitt barn igen så slår jag henne medvetslös.

Nu kanske ni tycker att jag tar i lite väl mycket men det gör jag inte.
OK om jag inte hade varit där.
OK om jag inte hade sagt till Loke på skarpen.
OK om jag hade låtit det passera obemärkt
OK om jag varit en mjäkig morsa som bara lite slött tillrättavisat honom och sen låtit honom komma undan.
men nu var jag där. Jag satt på golvet, jag höll i honom och jag förklarade att det han gjort var väldigt fel och att han MÅSTE be om ursäkt och att hans beteende var fel.
Han fick skäll helt enkelt. Av MIG, av sin mamma.

Vi fick åka ifrån Glädjebubblan. Jag tordes inte stanna kvar för jag var inte helt säker på vad jag skulle ta mig till om hon sagt något mer till mig. Hon försökte ursäkta sitt beteende med att "det är en yrkesskada, jag jobbar på förskola" men det gjorde i mina ögon bara det hela värre.
Räpa!


Loke äter mat med händerna på Glädjebubblan, stället där en barnmatsburk kostar multum!